Under Tf:s verksamhetstid, nu 36 år, har vi många gånger uppmärksammat hur vårdslöst och okunnigt man på många håll handskas med kvicksilver, även i verksamheter där man borde veta bättre.
Att avsiktligt utsätta arbetstagare för kvicksilver utan att vidtaga nödvändiga skyddsåtgärder är oförlåtligt men om det sker av oavsiktlig okunnighet, när man inte haft möjlighet att skaffa sig kunskaper om verkningarna, kan det vara mer förståeligt.
Sedan åtminstone medeltiden har man känt till verkningarna av kvicksilver på kroppsliga och mentala funktioner, men redan långt tidigare användes metallen, ofta i form av cinnober, kvicksilversulfid. Sulfiden har en vackert röd färg och användes som pigment, både som kroppsbemålning och vid olika religiösa ritualer, där vi bäst känner till användningen vid begravningar.
Mexikanska arkeologer har undersökt användningen av röda pigment i gravar från en tidsperiod av 1500 år, fram till den spanska erövringen. Den röda färgen bestod antingen av ockra, järnoxider, eller cinnober, kvicksilversulfid. Cinnober avger kvicksilverånga vid upphettning. I Teotihuacan, cirka 5 mil från Mexico City, hittade man en grav med ett delvis förbrännt skelett, täckt av cinnober, vilket tyder på att man kan ha använt både eld och cinnober vid begravningsritualer. Redan Mayaindianerna visste att man kunde framställa kvicksilver i metallisk form (Ancient Maya mercury. Science 217, 1982, 533).
Cinnober var eftertraktat och det är framför allt i gravar för de högre samhällsklasserna det förekommer. I en berömd och välbevarad grav från slutet av 600-talet, tillhörande härskaren Jaguartassen, täckte cinnober allting, kroppen med kläder, gravgods och till och med väggmålningarna, kanske därför som allt var välbevarat.
Arkeologerna undersökte först skeletten för att avgöra vilken sorts pigment som använts och sedan om kvicksilver hade trängt in i benen. Man uppmätte att kvicksilver endast fanns på ytan och att det inte hade avgett metalljoner till inre delar. Dock fann man undantag med kvicksilver inuti både skelettben och tänder, något som tydde på att individerna varit utsatta för kvicksilverånga eller nedsvalt kvicksilver i födan.
Kvicksilver inuti benen förekom framför allt i begravningar i områden med förekomst av cinnobermalm, vilket finns på flera håll i Mexico Cinnober har exploaterats sedan forntiden i Mexico och det finns flera tusen gruvtunnlar i områden med cinnobermalm. Den globala nedsmutsningen med kvicksilver började långt före modern tid.
Upptäckterna i Mexico är ingalunda de första arkeologiska fynden av kvicksilveranvändning. I nordvästra Spanien (Palencia, Kastilien) upptäckte man en 5000 år gammal grav med anmärkningsvärt välbevarade skelett i ett område som annars inte är gynnsamt för bevarande. Kropparna var täckta med 100-tals kilo cinnober som man fraktat dit från som närmast en förekomst 16 mil avlägsen. Forskarna som upptäckte graven noterar att begravningsgästerna sannolikt fick betala ett högt pris i hälsa. När man pulvriserar malmen dammar det och inandning ger lungskador och långsamt skador på andra organ. Ritualen hade tillgått så att man först låtit kropparna förmultna och sedan doppat och täckt benen i cinnoberpulver