Grav tiaminbrist, beri-beri, härjade i början av 1900-talet i sydostasien och Japan, sedan man börjat polera ris. Vitaminet finns i risets skal. Sedan orsaken klarlagts tappade läkarna kunskaperna om hur man känner igen bristsjukdomen.
Allvarliga signaler om att tiaminbrist kan vara på väg tillbaka finns i naturen och människan är inte fristående från näringskedjorna. Tiaminbrist uppmärksammades först hos lax i östersjön, spreds sedan till sjöfåglar och har sedan vandrat upp på land och drabbat älgarna. Det är således inte längre ett näringsproblem som är knutet till ett övergött hav utan sprids även via luften.
Tiamin omsätts snabbt i kroppen och brist medför att energiförsörjningen i cellerna minskar, något som förvärras av ett högt intag av socker. Experimentell tiaminbrist hos mänskliga försökspersoner ger en symtombild som starkt påminner om kvicksilverförgiftning och enligt en rysk studie är en nedgång av tiaminnivån en tidig effekt av kvicksilverpåverkan. Metallen oxiderar tiamin till en inaktiv produkt. Vid grav tiaminbrist fås allvarliga neurologiska störningar. Plötslig spädbarnsdöd noterades vid beri-beri. Hos djur med experimentell tiaminbrist uppträder rörelsestörningar redan efter 8 dagar och då har aktiviteten hos ett nyckelenzym i energiförsörjningen halverats.
En rad studier har visat att tiaminhalterna hos Parkinsonpatienter är låga. Sjukdomen utmärks av att dopaminceller i substantia nigra och striatum i hjärnan förloras. Man behandlar genom att tillföra L-dopa, en variant av dopamin som kan komma in i hjärnan.
Det finns ett samband mellan tiamin och dopamin vid Parkinson?s sjukdom. Oxidativ stress och en nedsatt energiproduktion utmärker de drabbade hjärnområdena, något som kan vara orsakat av en rad faktorer, bland annat miljögifter. En sänkt nivå av tiamin minskar dopaminhalterna, antingen genom minskad syntes eller genom ökad nedbrytning. Omvänt ökar nivån av tiamin vid tillförsel av L-dopa.
Tiamin/tiaminbrist är också kopplat till aktiviteten hos ett protein, P53, en faktor som reglerar om cellskador skall repareras eller om cellen skall brytas ner. Tiamintillförsel minskar eller inhiberar P53-aktivitet. Tiaminbrist förvärras vid högt intag av socker och vid diabetes. Obehandlade diabetespatienter har endast 75 % av normalvärdet av tiamin i plasma.
Alkoholister får i sig en stor del av kalorierna via alkoholen och lite vitaminer och när de utvecklar neurologiska symtom och tas in för behandling brukar man ge en spruta med B1, varvid skakningarna lindras efter några timmar. Några systematiska studier av effekten av att behandla Parkinsonpatienter med tiamin finns inte. Att avhjälpa kända brister bör knappast ha några negativa effekter. Vitamin B1 är ogiftigt och flertalet personer kan utan biverkningar inta 100-200 milligram/dag.
