Att sätta in titanimplantat kan bli ett kostbart nöje, både för plånboken och hälsan och det är väsentligt att den information som ges från vårdgivare är korrekt och inte undanhåller risker för biverkningar.
In en studie från två universitetsbaserade specialtandkliniker undersöktes kvaliteten på den information som tilltänkta implantatpatienter kan finna om implantat på internet. Man konstaterade först att patienterna, vid konsultation hos tandläkarna, bara tillgodogör sig en liten del av den information som ges och att ett flertal söker vidare med Google och Yahoo.
Forskarna antog att den som letar information på nätet med ett visst sökord inte söker mer än tre sidor framåt. Man utvärderade den information som fanns om implant/implants på sidor från England, övriga EU och USA. Sammanlagt 30 träffar gicks igenom och analyserades efter ett visst schema och om informationen stämde överens med myndigheternas riktlinjer för patientinformation.
Innehållet betygsattes med 0, 1 och 2 samt en sammanlagd poäng inom områdena tillgänglighet, kontaktuppgifter/anonymitet, privat/organisation, författare/kompetens, sidans utgivare och datum och referenslitteratur/hänvisningar. 27 % av sidorna kom från ackrediterade institutioner, resten från privatpraktiserande tandläkare eller anonyma (20 %) och några från tandkirurger.
I sammanläggningsresultaten fick vederhäftighet betyget 5,4 av 16 möjliga poäng och kvaliteten gällande olika behandlingsaspekter 4,9 av 14 poäng. Underavdelningarna långtidsresultat och opartiskhet fick låga poäng, 0,5 respektive 0,6 av 2. Det fanns stora brister när det gällde vad informationen stödde sig på, datum, opartiskhet och källor till ytterligare information.
Informationen brast också när det gällde indikationer för implantatbehandling eller andra möjliga behandlingar, nyttan av implantat och framför allt när det gällde möjliga komplikationer, läkningstid och långtidsresultat.
Slutsatsen man kan dra är att implantatbehandling är en affärsverksamhet som andra och vilseleder patienterna om nyttan/riskerna. Om Tandvårdsskadeförbundet hade gjort motsvarande undersökning hade säkert betyget blivit åtskilligt lägre efter våra erfarenheter av titanimplantat. Forskarna bakom artikeln hävdar att implantaten har en lyckandefrekvens om 93 ? 98 % och en livslängd om 10-15 år, något som inte överensstämmer med flera andra undersökningar som anger en hög risk för kronisk inflammation och ett ständigt behandlingsbehov för att hålla inflammationerna under kontroll och förhindra nedbrytning av käkbenet.
