Vi har tidigare behandlat rotfyllningsmaterial och deras synnerligen anmärkningsvärda sammansättning. Ingen som helst kontroll finns ännu. Det är fortfarande möjligt att N2 används. Efter tidningsskriverierna och polisanmälan mot importören lades fallet ner eftersom socialstyrelsen hade “glömt” att meddela importörerna att preparatet var förbjudet!
Det är emellertid tydligt att opinionen haft viss effekt eftersom fabrikanter av rotfyllningsmaterial nu anger “kadmiumfri” på förpackningarna. Åtminstone en analys har visat att det endast var texten på asken som ändrats, inte innehållet. Vad gör myndigheterna egentligen?
Fokalinfektioner
En fråga som sammanhänger med rotfyllningar men som vi inte behandlat på länge är de s.k. fokalinfektionerna. Många har läst P. Störtebeckers böcker och fått en inblick i problemet och betraktar rotfyllda och infekterade tänder med misstänksamhet. Säkert åstadkommer både metaller och bakterier inflammationer (inflammation kan betraktas som kroppens reaktion på något främmande; infektion förutsätter att mikroorganismer är inblandade). Tar man bort den ena av faktorerna minskar belastningen och tillståndet förbättras men man blir inte nödvändigtvis helt bra. Det finns gott om exempel från medicinska och odontologiska litteraturen att infektioner i tandpulpan, utan att metaller varit inblandade, åstadkommit svåra sjukdomstillstånd. Det kan ha varit så att under 1900-talets första decennier eller ännu tidigare utvecklades infektionerna ofta ganska långt innan man sökte behandling. Alla har sett skämtbilder där patienten sitter i tandläkarens väntrum med halva huvudet uppsvullet.
Många av TF:s medlemmar har haft problem med inflammerade tänder, ofta rotfyllda och problemen har kanske lindrats när metallerna tagits bort men inte försvunnit förrän tänderna ifråga dragits ut. Ibland rapporterar patienter och tandläkare att en fruktansvärd stank har kommit när man extraherat tanden, trots att röntgen inte visat något speciellt anmärkningsvärt.
Av en händelse har en forskningsskatt kommit fram i ljuset efter att ha legat bortglömd och ihjältigen i mer än ett halvt sekel. Bakgrunden är att en näringsforskningsstiftelse, Price-Pottenger Nutrition Foundation, i sitt bibliotek hade två tjocka volymer, skrivna av Price 1923 och som behandlade de ofta förödande effekterna av att gå omkring med bakteriehärdar i dentinkanalerna i döda tänder. Böckerna kom fram i ljuset efter att en person som kom ihåg dem från 1920-talet kontaktat Huggins, kontroversiell tandläkare i Colorado. Huggins gav ut ett nytryck av en del av Price’ forskningsrapporter som fanns publicerade i medicinska tidskrifter under titeln: The Price of Root Canals. I år har en en av grundarna av American Association of Endodontists, G.E. Meinig, gett ut en översikt över Price forskningsresultat: Root Canal Cover-up Exposed. Meinig förmodar att han inte kommer att bli speciellt populär hos sina rotfyllande kollegor i endodontiföreningen. Det märkliga är att Meinig varit president för Price-Pottenger Foundation utan att veta vilken skatt han haft bakom ryggen. Han är en känd tandläkare och har i många år ansvarat för filmstjärnornas tänder inom Twentieth Century Fox Studio.
Vad är då som är så märkligt med Price forskning? Det man direkt slås av är omfattningen av väl utarbetade experiment; man använde sig av tusentals kaniner som fick implantat eller insprutningar av extrakt från rotfyllda eller infekterade tänder. Price samarbetade med ett antal av den medicinska forskningsvärldens storheter under början av seklet, bl.a. Charles Mayo (Mayo Clinic, ett världsledande sjukhus) och bakom hans resultat stod läkare och en forskningsstab på över 60 personer. Price var chef för American Dental Association’s Research Institute. Samma ADA som idag hårdnackat försvarar amalgam och förföljer tandläkare som tar bort det. Price forskningsresultat finns även i ADA:s bibliotek. Resultaten tegs ihjäl, uppenbart för att de var opassande, och fokalinfektioner glömdes bort av alla utom ett fåtal personer som t.ex. Störtebecker.
Vid ett besök i Colorado förra året fich Vera Stejskal och jag information om Price och hans resultat. Vi var båda helt förbluffade över kvaliteten, kvantiteten och de moderna metoder och slutsatser som genomsyrar Price forskning. Att läsa orginalartiklarna ger en samma känsla som när man studerar Stock’s arbeten. Price måste otvivelaktigt räknas som en av forskningsvärldens stora namn. Efter 1923 ägnade sig Price åt att studera primitiva folks tandstatus och hur den förändrades vid kontakt med civilisationen. Det var resultaten från dessa studier som ledde till bildandet av Price-Potter Foundation.
Vad händer vid rotfyllning?
Kortfattat visade Price med all önskvärd tydlighet att det är helt omöjligt att sterilisera en tand där pulpan är död. Normalt, i en levande tand, filtreras vätska från pulpans blodförsörjning och strömmar igenom dentinkanalerna och även ut genom porer i emaljen. Vätskan förnyas ca 10 ggr per dag. När pulpan är död upphör strömningen och bakterier utifrån kan etablera sig och överleva i kanalerna. Sterilisering av rotkanalen är möjlig vid rotbehandling men det behövs koncentrerat formalin för att desinficera dentinkanalerna. Det kan man inte använda om tanden sitter på plats. Sammanlagda längden av dentinkanaler i en tand med en rot är ca 5 km. Pulpan kan dö av karies, mekaniska skador, mm. så amalgam behöver inte alls vara inblandat. De bakterier som etablerar sig i dentinkanalerna är ofta streptokocker, inte S. mutans, som vållar karies, utan vanligast S. fecalis.
Desinfektionsmedel och aldrig så noggrann sterilisering av roten vid endodontibehandling är helt ineffektiv för att ta kål på bakterierna i dentinkanalerna. Den enda rimliga slutsatsen är att man inte bör gå omkring med en död tand i munnen. Price egen uppfattning var att en frisk människa med starkt immunförsvar ofta kunde tåla att ha en rotfylld tand men att man, när man övervägde rotfyllning, skulle överväga om det fanns sjukdomar hos patienten eller hans närmaste släktingar. Hjärtproblem, nervproblem eller reumatiska åkommor var direkt motiv att inte ha rotfyllda tänder och att ta bort de som eventuellt redan fanns. Price drog slutsatsen att det var de som kunde mobilisera ett tillräckligt starkt försvar på platsen för infektionen som klarade av att ha rotfyllda tänder. Personer med mindre aktivt immunförsvar utvecklade allvarliga problem. Perioder av påfrestningar (näring, graviditeter, andra infektioner) kunde orsaka utvecklande av symtom som försvann när belastningen från tänderna hävdes.
Price stora insats var att han systematiskt började att placera rotfyllda och infekterade tänder från sjuka människor under huden på kaniner. En annan metod var att göra ett extrakt från tanden, filtrera bort bakterier och injicera extraktet på kaniner. Genomgående fick kaninerna samma problem som tändernas tidigare ägare. Price kunde visa att bakterier visserligen kunde etablera nya kolonier på olika ställen i kaninerna men att det framför allt var produkter från bakterierna som ställde till sjukdomar. Genomgående effekter var en sänkning av nivån av joniserat calcium i blodet och lymfocytos, ofta lokala blödningar i olika organ och viktminskning. Price kunde inte identifiera bakteriegifterna men konstaterade att de var synnerligen resistenta mot olika behandlingar, t.ex. kokning och autoklavering, något som dödar levande bakterier.
Dagens situation
Huggins i Colorado, som har Price’s orginaldata, har börjat upprepa försöken. Resultaten är samma. Huggins hade preliminära resultat som tydde på att de aktiva ämnena var av lipidnatur. Det är inte osannolikt eftersom många små fettliknande ämnen har en synnerligen kraftig effekt på kroppens normala processer (t.ex. leukotriener). En annan kandidat till effekterna är TNF, tumör nekros faktor. Det finns ett nytt arbete som visar att härdarna under tandrötterna innehåller TNF. Ämnet är en substans som bildas av immunsystemet och dödar celler. Det löser upp benvävnad. Jag hoppas att D. Schwarzendruber, immunolog vid Univ. of Colorado kan ha något inflytande så att Huggins resultat blir ordentligt publicerade. Det skulle även vara synnerligen önskvärt att fler kunniga biokemister och immunologer ägnade sig åt problemet. Vera Stejskal är den som borde hålla i sådana studier och borde ges resurser till det.
Price publicerade studier är fulla av fallrapporter om patienter med olika sjukdomar, mest hjärtbesvär, reumatiska åkommor och nervstörningar där implantering av rotfyllda tänder från patienterna på kaniner i flertalet fall producerar samma symtom hos kaninerna. Även efter Price studier finns ett stort antal rapporter om att tandbehandlingar som innefattat blödning åstadkommit en bakteremi, oftast kortvarig. I enstaka fall kan emellertid bakterierna orsaka allvarliga hjärtkomplikationer.
Det kan synas att Price studier är för gamla för att vara av något värde. Tvärtom, det anmärkningsvärda är noggrannheten och omfattningen av denna forskning, hur man tigit ihjäl den för att man inte gillade resultaten och att man kan utföra 24 miljoner rotfyllningar per år (USA) med människor som försökskaniner när grava resultat från ADA:s förste forskningschef visade att de djuriska kaninerna dog eller blev allvarligt sjuka av behandlingen.
