Per Erik Falk redogjorde i föregående nummer av TF-bladet för en SIFO-undersökning om allmänhetens inställning och besvär av amalgam. Falk fortsätter här med en beräkning av samhällskostnaderna för amalgamanvändningen.

Denna redovisning av kostnader för amalgamanvändning grundar sig på en enkel metod för beräkning av samhällsekonomiska kostnader som innebär att man genom kännedom om sjukdomsprocessen fastställer direkta och indirekt förorsakade kostnader för individ, företag och samhälle. Beräkningarna bygger på SIFO-undersökningen som jag redogjorde för i förra numret av TF-bladet. När man läser denna kostnadsredovisning så ska man vara klar över att det är en ytlig metod som grovt kan fånga kostnader på den nivå som svenska folket i allmänhet är medvetna om amalgamproblematiken. Beräkningarna bygger således på vuxna (över 15 år) svenskars erfarenheter och sådant som man får fram vid en teleutfrågning.

*Direkta kostnader*

Läkarbesök

Av de som anger att de är sjuka av amalgam uppger 29 procent (motsvarande ca 81 000 personer) att de gjort läkarbesök senaste året beroende på amalgambesvär. I den undersökta gruppen av 1 000 människor har det uppgivits totalt 60 läkarbesök. Den genomsnittliga sjukdomstiden är minst 8 år i gruppen. Genomsnittkostnad per läkarbesök inklusive behandling och medicin antas vara 1000 kr/besök (enligt Lena Bäckström, landstingsföbundet, är kostnaden för ett besök i primärvården 930 kr och kostnaden för ett besök i sekundärvården 1200 kr i 1993 års priser. Denna kostnad omfattar tyvärr inte kostnader för avskrivningar på byggnader och inventarier, sjukvårdspersonalens utbildning eller kostnader för den nödvändiga infrastrukturen, varför den verkliga kostnaden kan vara högre). Kostnad 60 × 6500 × 8 × 1000 = 3 120 000 000 kr.
Behandlingar i sekundärvård och operationer

Tyvärr ger Sifomaterialet dåligt underlag för beräkning av dessa kostnader, varför vi väljer att inte klä dem i siffror. De kan dock fångas i en kvalitativt upplagd undersökning där man följer sjukdomsprocessen från början till slut.

Sjukfrånvaro

Av de som anger att de är sjuka av amalgam uppger 14 procent att de varit frånvarande från arbetet på grund av amalgambesvär. I den undersökta gruppen på 1000 personer har det totalt uppgivits 161 sjukdagar under senaste året på grund av amalgamrelaterade besvär. Den genomsnittliga sjukdomstiden är minst 8 år i gruppen. Genomsnittliga lönen för en arbetsdag inklusive semesterersättning och arbetsgivaravgifter antas vara 952 kr. Marknadsvärdet med hänsyn tagen till moms är således för denna uteblivna produktion: 161 × 8 × 6500 × 952 × 1,25 = 9 962 680 000 kr

Personliga kostnader

I gruppen som anser sig vara sjuka a amalgam uppger 44 procent att de haft personliga kostnader förorsakade av amalgambesvär. I den undersökta gruppen på 1000 personer uppger de utfrågade att deras sammanlagda kostnader är 229 800 kr. Kostnader 6500 × 229 800 = 1 493 700 000 kr.

Materialbyte

SIFO’s undersökning säger att ca 30 procent av befolkningen eller 1 950 000 människor är missnöjda med sitt amalgam och har bytt, håller på att byta eller funderar på att byta sitt amalgam. Kostnaden för att fylla tandkaviteter med amalgam och sedan ta bort det försvinner om amalgam förbjuds som fyllnadsmaterial. Kostnader för amalgamanvändning är också dess tendens att spränga tänder och nödvändigheten att ta bort en stor mängd oersättlig tandsubstans vid kavitetsfyllningar. Samtliga dessa kostnader är svårfångade bland annat på grund av att vi inte kan beskriva i vilken takt olika tandmaterial behöver restaureras och vi avstår från att klä dem i siffror. Det rör sig dock om avsevärda värden för dessa ca två miljoner som byter sina fyllningar. De bör vara i samma storleksordning eller större än de kostnader socialstyrelsen beskriver för en omedelbar amalgamavveckling (1,0 – 1,3 miljarder kr) i sitt förslag till avvecklingsplan.

Miljökostnader

Tandvården har direkta kostnader för amalgamhantering, för amalgamavskiljare och amalgamets hantering som miljöfarligt avfall. Krematorier har kostnader för reningsteknik för kvicksilverånga vid kremering av amalgambärare. Kommunala avlopp har kostnader för oanvändbart rötslam och deponeringskostnader för slammet på grund av amalgamets innehåll av giftiga metaller. Vi har inte haft möjlighet att inom ramen för detta arbete beräkna dessa kostnader.

Oro för hälsoeffekter, estetiska skäl och dåligt material

Förutom de 279 500 personer (4,3 procent av 6 500 000) som angivet att de är sjuka av amalgam anger minst 1 319 500 personer (20,3 procent av 6 500 000) att de byter/vill byta sitt amalgam på grund av någon form av oro för hälsan. Till detta kommer de som vill byta av estetiska skäl och på grund av att amalgamet inte håller, ca 200 000 personer. De är således 1 799 000 personer tillsammans. Som ett minimimått på detta värde kan man utnyttja det faktum att dessa personer är villiga att sanera amalgamet för en personlig kostnad av ca 8 000 kr i genomsnitt. Totalt värde blir då 1 799 000 × 8000 = 14 392 000 000 kr.
Fritid och semester

Ca 33 procent (91 000 personer) av de som är sjuka av amalgam anger att deras möjligheter till att utnyttja och positivt uppleva fritid och semester har begränsats av sjukdomen. Det är möjligt att bestämma ett värde för dessa välfärdsförluster genom att beräkna ett genomsnittligt värde för de produktionsinsatser i arbetslivet en individ vill bidraga med för att komma i åtnjutande av meningsfull semester och fritid och multiplicera med antalet berörda individer. Sådana beräkningar är dock komplicerade och vi avstår därför.

Psykosociala besvär

Ca 35 procent (97 500 personer) av de sjuka anger att deras levnadsförhållanden påverkas negativt av sjukdomen. Vi känner ingen enkel metod att värdera detta och det kan finnas viss risk för dubbelräkning av kostnader som finns upptagna under andra punkter. I vilket fall som helst finns det ett antal personer som anser sig inte kunna leva ett fullvärdigt liv beroende på amalgambesvär. Besvären är också av sådan art att misstanke kan finnas att de yrkesverksamma inte producerar värde i sina anställningar i enlighet med sina inneboende förutsättningar.

Yrkesmässiga förluster

15 procent (39 000 personer) av de amalgamsjuka anger att de inte kan yrkesarbeta, ofta är frånvarande eller inte har avancerat i arbetet som de borde på grund av amalgambesvär. Likaså här känner vi ingen enkel metod att värdera detta varför vi avstår.

Sammanfattning

Det föreligger svårigheter att i ett resurs- och tidsmässigt begränsat projekt som detta att med angiven metod fånga alla kostnader, som amalgamsjuka uppger och dessas storlek. Osäkra värden har hanterats försiktigt, dvs låg värdering. Vi har med dessa reservationer funnit att de samhällsekonomiska kostnaderna för amalgamanvändande kan bestå av:

Summan av de fyra beräknade posterna är 28,96 miljarder. Med den angivna statistiska osäkerheten i SIFO’s undersökning bör det säkra värdet för dessa poster ligga någonstans i intervallet 24 till 34 miljarder. De sex ej beräknade posterna är också de av väsentlig storlek. Per år motsvarar detta ca 3,6 miljarder kr och därmed kan man slå fast att kostnaderna fångade med denna ytliga metod motsvarar hela sjukvårdskostnaden i ett litet län. Du får själv spekulera i hur många läns sjukvårdskostnader den totala verkliga kostnaden för amalgam motsvarar. Beräkningarna grundar sig på individers erfarenheter och val vid konsumtion av resurser som finns tillgängliga för den enskilde individen och går därmed förbi den vetenskapliga diskussion om i vilken grad kvicksilver från amalgam orsakar sjukdom. Naturligtvis gör det inte trovärdigheten mindre i frågan utan tvärtom utgör de här beräkningarna tillräckligt underlag för beslut om amalgamets avskaffande. Beräkningarna och kostnaderna kan inte ifrågasättas på annat sätt än genom den statistiska osäkerheten i SIFO’s undersökning och sättet att formulera frågorna. Det står dock fritt för var och en som tvivlar på siffrorna att upprepa undersökningen. I en beslutssituation ska dessa kostnader jämföras med beräknade kostnader för att använda andra material. Man kan naturligtvis beräkna kostnader för den sjukdomsprocess som amalgamsjuka kan redogöra för i detalj. Jag räknar med att återkomma med sådana så småningom. Beräkningarna är gjorda av undertecknad och Paula Liukkonen inom ramen för våra tjänster som högskoleadjunkt respektive lektor vid Ekonomihögskolan i Växjö.

_Per Erik Falk _