Kroppen ville inte, den var trött och blev alltmer svullen och plufsig. Mätningar visade höga kvicksilvervärden från munhålan och terapeuten pekade på alltför stor kvicksilverbelastning. Nu efter fem år är allt amalgam borta liksom den extrema tröttheten, mjölksyran i benen och tinnitusen. Läs Agnetas egen berättelse.
Min kropp skriker!
Jag blev bara tröttare och tröttare i kroppen. Mjölksyran kom i benen efter bara fem minuters promenad. Jag orkade inte bära någonting i händerna långa sträckor. Kroppen bara inte ville. Jag var svullen. fingrar, armar, ben och ogonlock var plufsiga.
Vad ska jag göra?
Jag fick höra av läkaren att jag skulle röra mig mer och äta mindre. Det var som ett slag i ansiktet, Till slut lät jag bara kroppen vara och brydde mig inte om den. Det fanns ändå inget att göra och tänkte att jag får väl acceptera att det är så här.
Alla prover som togs på vårdcentralen var bra. Ändå kände jag ju att det var något som var fel. Det är ju jag som bor i kroppen och är den som känner den bäst.
Jag stötte på en terapeut som arbetade med SCIO (kvantmedicinskt intrument) och gick på flera behandlingar. Hon ansåg att mmitt grundproblem låg i att jag hade kvicksilver i kroppen och att det var mina amalgamfyllningar som störde.
Tandhälsoförbundet och kvicksilvermätning
Jag sökte på nätet och fann Tandhälsoförbundet (Tf) och blev genast medlem. Det skulle vara ett möte i Göteborg där man skulle kunna få mäta kvicksilver i munnen, det vill säga den kvicksilverånga som frigörs från amalgamfyllningarna. Jag kände att jag måste åka dit.
Vi som var där fick ställa oss i kö för att och när det var min tur att mäta gav mätare mycket höga utslag. Jag fick göra om mätningen ifall det blivit något fel. Men apparaten visade fortsatt höga kvicksilvervärden. Jag fick veta att "de som arbetar i miljöer där det är lika höga halter kvicksilverånga som avges från din munhåla för bara vistas där åtta timmar per dag fem dagar i veckan, men du andas in samma halter dygnet runt veckans alla dagar.
Amalgamsaneringen
Jag tog kontakt med en tandläkare som hade kunskap om sanering och jag minns starkt första gången jag var där. Mottagningen ligger två trappor upp och jag var helt slut i benen av all mjölksyra som bildats då jag kom upp. Nu har det gått fem år sedan den dagen och nu när jag kommer dit känns det ingenting alls i benen då jag springer uppför trapporna.
När jag tagit bort den första fyllningen kände jag en stor lättnad i hela kroppen. Det kändes fysiskt på det sättet och det blev bättre för varje fyllning som togs bort. Jag har skyndat långsamt och låtit kroppen återhämta sig efter varje gång. Nu har jag bara en amalgamfyllning kvar, men känner mig starkare än på länge. Den fyllningen ska också bort, men får vänta en tid.
Tinnitus och visdomstanden
Ett annat problem var att jag fick lock för ett öra tidigare med sus och brus. Läkarna kallade det tinnitus och enda förslaget var att jag skulle hålla för näsan och blåsa ut flera gånger varje dag för att öppna upp.
En visdomstand hade jag kvar i överkäken och den kändes inte bra. Jag bad tandläkaren ta bort den, vilket också skedde. När jag därefter lämnade tandläkarmottagningen knakade och knastrade det i vänster öra. Jag fick bihåleinflammation efter tandutdragningen och det kändes ju inte bra. Men bihåleinflammationen försvann, vilket också tinnitusen gjorde efter några dagar. Sedan oktober 2018 är vänster öra fritt från tinnitus och det är så skönt.
Jag har nu läst på om visdomständer och vet att de hör ihop med öronen. Jag har också förstått att tandroten även påverkar bihålorna. Så allting hänger ihop.
Äntligen frisk
Nu är jag friskare än på länge, men det har varit jobbigt, kostsamt och tidskrävande att bli stark igen. Men det är värt allt och jag är oerhört tacksam mot tandläkaren som hjälpte mig och mot Tandhälsoförbundet som stöttade med information.
Agneta
