Amalgam – en tillbakablick

Det är inte helt känt när man först började använda amalgam som tandlagningsmaterial, men man har funnit spår av silverpasta i tandhål från Tangdynastin (600-talet). I västvärlden introducerades bruket i Frankrike på 1830-talet.

Amalgam började användas i allt större utsträckning på 1940-talet i Sverige. Mellan mitten på 60-talet och början av 70-talet var användningen av amalgam som högst. Trenden minskade inte förrän i mitten på 70-talet. Bara i Stockholm användes två ton kvicksilver i tandvården per år under de åren. Amalgam är huvudkällan till kvicksilverexponering i västvärlden.

Minsta lilla ”början till hål” lagades med amalgam, något som i efterhand visat sig helt onödigt. Många småhål kan hållas oförändrade utan lagning, enligt forskning på Karolinska Institutet. Tandläkarna fick betalt per fyllning eller ingrepp som de gjorde.

Eretism (även kallat Mad Hatter Syndrome) är en neurologisk sjukdom som påverkar hela centrala nervsystemet, och den härrör från kvicksilverförgiftning. Eretism kännetecknas av beteendeförändringar som exempelvis kraftigt förhöjd självmordsbenägenhet och hög irritabilitet. Namnet ”Eretism” härstammar från gammal grekiska och betyder just "att irritera".

Det är intressant att Socialstyrelsen redan i ”allmänna råd 1991” rekommenderat att användningen av amalgam successivt bör minska och att alternativ till amalgam bör användas i så stor utsträckning som möjligt.

Socialstyrelsen tillskrev i början av år 1999 landets tandvårdschefer respektive tandvårdsdirektörer med en begäran om uppgifter avseende antalet behandlade patienter inom vuxentandvården, antalet utförda amalgamfyllningar samt andelen amalgamfyllningar av totalantalet fyllningar.

Under första halvåret 2002 vände sig Socialstyrelsen till vissa huvudmannaområden och begärde in uppgifter om antalet utförda amalgamfyllningar i förhållande till övriga utförda fyllningar.

Enligt insamlad statistik för år 1998 blev andelen amalgamfyllningar av samtliga utförda fyllningar 12 procent jämfört med 2002 års undersökning då motsvarande andel var 3 procent för år 2001.

Denna minskning av amalgamanvändning inom folktandvårdens vuxentandvård kunde ha många orsaker. En kunde vara att tandvårdsförsäkringen inte lämnade någon ersättning för amalgamfyllningar. En annan orsak var helt enkelt patienternas önskan att få slippa amalgam. En tredje orsak var troligen att tandläkarna börjat helt överge amalgam som fyllningsmaterial, vilket bland annat framgick av en enkätundersökning 1996 till svenska tandläkare om sina behandlingsbeslut vad avser val av tandfyllnadsmaterial.

Det fanns vid denna tid ingen aktuell statistik om antalet utförda amalgamfyllningar inom privattandvården. De senaste uppgifterna som då offentliggjorts var från 1995. De visade dock att privattandvården hade en klart lägre andel amalgamfyllningar jämfört med folktandvården.

Socialstyrelsen inhämtade uppgifter, från Föreningen Svensk Dentalhandel, angående kvicksilverförsäljning för dentalt bruk. Enligt denna branschförenings statistik så var under år 1999 mängden för sålt kvicksilver för amalgamanvändning 975 kilo. Motsvarande mängd för år 2001 beräknades till 120 kilo.

I början av 2009 fattade Sverige beslut om att, av miljöskäl, införa ett generellt förbud mot kvicksilver. Detta innebar att det sedan juni samma år inte längre är tillåtet att använda tandfyllnadsmaterialet amalgam inom den vanliga tandvården.

EU beslutade att från och med 1 juli 2018 får amalgam inte användas i mjölktänder, inte på barn under 15 år och inte på gravida och ammande kvinnor. Dock med undantag om speciella medicinska skäl föreligger.

Ett amalgamförbud beslutades 2024 i EU. Beslutet gäller från den 1 januari 2025 med undantag för två länder som får lite längre tid på sig. Ett exportförbud av amalgam träder också i kraft i samband med detta.

Länkar till lite äldre, men ändå intressant information:
Användningen av amalgam inom folktandvården m.m. – Dokument från Socialstyrelsen 2002
”En generation som kommer att kräva mycket tandvård” (Artikel i SvD från 2008)