- Hälsa
- Politik
Behövs etableringskontroll för att få ut fler tandläkare utanför storstäderna? Mycket tyder på det då vissa områden har stor tandläkarbrist. Det finns också anledning att funder på hur ofta folk behöver gå till tandläkaren. Behöver man gå varje år, vartannat eller vart tredje år? Skulle högre löner göra att tandläkare etableras i glesare befolkade områden?
En sak är nog alla överens om och det är att tandläkare behövs och att folk bör besöka dem åtminstone varje eller vart tredje år för att kunna upptäcka kariesangrepp så tidigt att inga stora problem hinner uppstå. Tandläkare behövs både för att förebygga karies och för att laga eventuella uppkomna hål. De mest disciplinerade kanske klarar att laga tänderna med kosten, men långt ifrån alla.
Utredningen om jämlik tandhälsa (När behoven får styra…SOU 2021:8) uppmärksammade att samordning behövs i regionerna mellan folktandvården och privata tandläkare för att befolkningen ska få tillgång till tandläkare inom rimlig tid. Utredningen anser också att man behöver glesa ut besöken hos tandläkaren hos dem som nästan aldrig får kariesangrepp för att få mer tid för de som är i riskzonen.
Tandhälsoförbundet (Tf) har fått mail från en person i Borlänge som rapporterar att han försökt få tid hos folktandvården, men där har man en väntetid på fem till sex år. Tidigast om fem år får han alltså möjlighet att komma dit. Om man sätter upp sig på väntelistan förstås. .
Folktandvården uppger att den långa väntetiden beror på att barn och personer med särskilda behov går före i kön. Det verkar som om akuta problem inte prioriteras och än mindre uppföljande undersökningar.
Om man har ett litet hål är det inte rimligt att vänta i fem år på en undersökning. Vår sagesman kontrollerade med privata tandläkare om någon i Borlänge kunde förbarma sig över honom. Om han väntade ett halvår skulle han kunna komma fär undersökning. Det slutade med att han hittade en tandläkare i Ludvika som kunde undersöka honom på en gång.
Utredningen om jämlik tandhälsa har föreslagit att regionerna ska ha ansvar för samordning och samplanering av regionens tandläkarresurser. Detta för att åstadkomma en mer jämlik tandvård och tandvård efter behov. I bästa fall klarar regionerna en sådan samordning, men det finns också delar av regioner där det är omöjligt att hitta tandläkare inom rimligt tid.
Kanske behövs en etableringskontroll av tandläkare? Det är förstås inte roligt med sådan reglering, men helt klar är att när resurserna koncentreras kring storstäderna så är det svårt att få tillräckligt täta tandläkarkontakter. Det hjälper inte att regionerna får i uppdrag att samordna folktandvården och den privata tandvården. Saknas tandläkare fungerar det inte.
