- Forskning
- Hälsa
Tandläkarna borde få mer kunskap om bildning av biofilm och risk för bakterieinvation i rotfyllda tänder. Detta för att kunna ge patienter rätt information när de föreslår rotfyllning. Bland annat handlar det om biofilm inne i rotkanalen liksom utanpå rotspetsen samt bakterieinvasion i tändernas små dentinkanaler. Patienten måste få tillräcklig kunskap för att själv kunna ta ställning till rotfyllning eller borttagning av tanden.
Biofilm är inte att leka med och flera vetenskapliga studier finns nu som visar att rotfyllda tänder innehåller biofilm på insidan av roten och på utsidan vid rotspetsen. Tandläkare som tar bort rotfyllda tänder berättar att det alltid luktar illa om dem, det vill säga de innehåller bakterier.
Vid rotfyllning dör tanden och flödet i dentinkanalerna stannar av, vilket gör att dessa kanaler invaderas av bakterier, svampar och andra mikroorganismer. En rotfylld tand är därför full av bakterier inuti och har enligt modern forskning även biofilm på rotkanalernas ytor.
Bakterierna kanske stannar där de är, men ut i vävnaderna sipprar bakteriegifter och kanske är det främst dem kroppens immunförsvar reagerar mot. Inne i tanden och inne i dentinkanalerna kommer inte immunförsvaret åt, eftersom det inte finns något flöde av blod i den döda tanden.
Tf avråder från att rotfylla tänder till dess tekniken förbättrats och garantier finns för att mikroorganismer inte ansamlas i rotfyllda tänder. Bra alternativ för att ersätta borttagna tänder finns.
Biofilmen består av ett slags samhälle av bakterier och svampar. Motståndskraften är stor mot mekanisk bearbetning och mot bakteriedödande medel. Med dagens teknik går det inte att bli av med alla bakterier i tänder som rotfylls. Det är viktig information som alla borde få ta del av.
Över 400 olika sorts bakterier har identifierats i rotfyllda tänder. Alla drabbas inte av samtliga bakterier samtidigt. Biofilmen i rotkanalerna består oftast av omkring 20 olika arter av bakterier, men det kan vara betydligt fler. Vanligaste bakterierna I biofilm är av familjerna Firmicutes, Proteobacterier, Spricheter, Bakteroides och Actinobakterier. Streptokocker och Enterokocker är vanligast.
Det viktigaste för den tandläkare som rotfyller är att vara mycket noggrann när det gäller att bli av med bakterierna och rotfyllningen måste täta roten mycket effektivt. Då minskar bakterietillväxten, men den upphör inte helt. Flertalet kindtandsrötter har böjda rötter med flera olika rotkanaler och är med dagens teknik omöjliga att få helt bakteriefria.
De medel som används för att döda bakterier är natriumhypoklorit, väteperoxid och klorhexidin. Formaldehyd används vid rotfyllning med så kallad N2. Samtliga kan irritera slemhinnor och inget av dem tar samtliga bakterier. Ett alternativ är att använda tandläkarlaser, som fått gott betyg trots att inte heller den kommer åt alla skrymslen och vrår där bakterier gömmer sig.
Man kan också lägga i kalciumhydroxid (basiskt och dödar bakterier) eller antibiotika av olika slag. Dock har redan resistens uppstått bland annat mot antibiotikan Clindamycin. Nanopartiklar av silver (kollodialt silver) används ibland och har visat sig störa bildningen av biofilm.
Bildning av biofilm gör bakterier med mera extremt svåra att utrota. Kvarvarande mikroorganismer utgör med stor sannolikhet största risken att misslyckas med en rotfyllning. I en studie där man sågade itu rotfyllda tänder fann forskarna bakteriefilm mellan rotfyllningen och tandroten.
Mikroorganismerna som överlever i rotkanalerna eller vid rotspetsen är mycket tåliga och kan överleva under besvärliga omständigheter som exempelvis närings- och syrebrist, variationer i pH, värmeväxlingar med mera. Enterokockus faecalis tillhör en av de mycket tåliga liksom Candida-svampar.
Till reviewartikel om biofilm i rotfyllda tänder
Till artikel om mikroorganismer i rotkanalinfektioner, review artikel