
Den stora betydelsen av D-vitamin stöds alltmer av många forskningsrapporter. Tillräckliga nivåer av vitaminet, speciellt vintertid på nordliga breddgrader och för mörkhyade personer i ett solfattigt klimat är väsentligt för att minska risker för sjukdomar, inklusive depression.
Nyligen rapporterades i tidningen att barn som föddes sent på året hade sämre förutsättningar att utvecklar normalt eller optimalt än de som fötts under andra årstider. Samma dag skrevs det att somaliska kvinnor hade extremt låga nivåer av D-vitamin, ibland omätbara. Ingen kopplade ihop årstiden för födseln med D-vitamin.
De barn som föds sent på året har tillkommit under de månader då D-vitamin-nivån i befolkningen är som lägst. Barn får oftast D-vitamin-tillskott efter att de fötts, men vitaminet är minst lika viktigt under den tidiga fosterutvecklingen. Vitaminbrist på ett tidigt stadium ger sig tillkänna senare i livet, enligt forskningsrapporter bland annat som ADHD, bipolär sjukdom, schizofreni, okontrollerat beteende och depression. Vitaminbrist samverkar med andra brister i födosystemet, som lågt intag av omega-3 fettsyror och brist på viktiga mineraler.
I en japansk studie av 1786 industrianställda, 19-69 år och arbetande i tillverkningsindustri men inte i metallindustri, mättes D-vitamin-nivån i serum visade 92 % otillräckliga halter. Depressiva symtom var omvänt relaterade till vitaminhalten och ökade linjärt vid allt lägre halter, ju högre vitaminhalt desto mindre depression. Mätningarna gjordes under våren, efter den solfattigaste delen av året.
Resultaten justerades för eventuella depressionssymtom orsakade av dag-natt förändringar och förändrade ljushetsförhållanden under dygnet (flertalet var skiftesarbetare) och möjliga exponeringar för lösningsmedel, högt ljud, tunga lyft och joniserande strålning. Man uteslöt personer som led av sjukdomar.
Personerna i de olika grupperna av D-vitaminhalter, <20 mikrogram/l (50 nanomol/l), 20-30 (75 nanomol/l) och över 30 mikrogram/l var inte olika i andra avseenden som vitaminer, mineraler, omega-3 fetter, alkohol, rökning och arbetsförhållanden.
De nivåer av D-vitamin som har klassificerats som brist, marginellt och adekvat grundar sig till största delen på mätningar av påverkan på benvävnaderna och inte på mentala symtom. Den nya studien stödjer att indelningen även gäller för depression.