Diskriminering inom vården

Diskriminering är när en person hindras från att åtnjuta sina mänskliga, eller andra lagliga, rättigheter på lika villkor som andra människor på grund av en orättvis åtskillnad i policy, lag eller handlingar. Diskriminering förekommer även inom vården.

Omkring 15 procent av världens befolkning har någon form av funktionsnedsättning. Denna siffra förväntas stiga i många länder på grund av den demografiska utvecklingen. I Sverige är det omkring 15–20 procent av befolkningen som har en funktionsnedsättning. Det innebär att ungefär var femte individ i Sverige lever med funktionsnedsättning.

Begreppet funkofobi är ett nytt fenomen i det svenska språket. Funkofobi är ett samlingsbegrepp för diskriminering och fördomar som individer med funktionsnedsättning lever med. År 2015 fick funkofobi en plats i Svenska Akademiens Ordlista (SAOL). Detta genom den kampanj som Förbundet Unga Rörelsehindrade stod bakom.

”Hur funkofobi tar sig uttryck i hälso- och sjukvården” är en studie av Jessica Tunhav och Sahin Vurucu vid Malmö universitet (Fakulteten för hälsa och samhälle, 2023). Syftet med denna studie är att belysa begreppet funkofobi utifrån hälso- och sjukvård. För att kunna besvara studiens syfte utformades tre frågor.
Fråga 1: Vad innebär funkofobi i hälso- och sjukvården?
Fråga 2: Hur funkofobi tar sig uttryck i hälso- och sjukvården?
Fråga 3: Vad är konsekvenser av funkofobi i hälso- och sjukvården?

Metoden för studien är en scoping studie för att kunna kartlägga tidigare forskning och besvara frågeställningarna. Resultatet för den här studien visar att funkofobi uttrycks inom fem områden i hälso- och sjukvården. Dessa är medvetenhet, utbildning och kunskap, fördomar och attityder, stigmatisering av funktionsnedsättningar och sämre tillgång till hälso- och sjukvård.  

En scoping studie handlar om att kartlägga relevant litteratur över ett intresseområde med hjälp av sökord. Författarna menar en så kallad omfattningsstudie då metoden behandlar en bredare omfångsvariation av studier och ämnen. Ramverket för scoping studier är en metodisk ram som omfattas av fem steg: identifiera forskningsfrågan, identifiera relevanta studier, studieval, kartlägga data och sammanställa, sammanfatta och rapportera resultaten.

Funkofobi inom hälso- och sjukvården utgör ett hot mot folkhälsan skriver läkarstudenterna Forsberg, Nielsen och Skirgård (2022) i debattartikeln ”I en bra vård ges ingen plats för funkofobi”. Enligt Forsberg m.fl. (2022) sker det systematisk funkofobi på läkarutbildningen och inom läkarkåren.

Läkarstudenternas erfarenheter från utbildningen speglar inte attityder och åsikter inom hälso- och sjukvården. Det är beklagansvärt att de fick höra begrepp som dövstum, efterbliven, rullstolsbunden och mentalt retarderad. Dessa uttryck användes av föreläsare inom utbildningen. Dessa begrepp har sedan länge tolkats som nedsättande och stötande. När läkarstudenterna med kunskap om funkofobi påtalar problemet möts de ofta av oförståelse.

Författarna beskriver vidare att funkofobin inte bara ger sig tillkänna i föreläsningssalen. De har även bevittnat hur personal på akuten har undvikit patienter med funktionsnedsättning för att det bidrog till ett komplicerat vårdförlopp.

Sett ur ett klinikperspektiv talas det ofta om och inte med individen med funktionsnedsättningen. Funkofobiska och felaktiga uttryck förekommer i journalanteckningar och det finns en ovilja inom primärvårdens personal att möta individens behov. Vidare beskriver Forsberg med flera att när individen söker vård på grund av vissa symtom, bortförklaras symtomen som en följd av funktionsnedsättningen, trots att det saknas evidens.

Läkarstudenterna belyser att det behövs kunskapshöjning om funktionsnedsättningar och vilka skillnader som finns i hälsa och vård. De skriver att läkarprogrammet och andra vårdutbildningar måste utbilda sina studenter att kunna identifiera och bemöta funkofobi. Genom rätt verktyg behöver de kunna säga ifrån och göra rätt för att motverka funkofobi i hälso- och sjukvården.

En forskningsrapport från 2017 beskriver medvetenhet utifrån ett maktperspektiv och vilken betydelse det har för att kunna uppnå jämlik, god vård och hälsa. Det ställer krav på hälso- och sjukvårdspersonalens medvetenhet och förmåga att kunna hantera patienter i utsatta positioner. Det gäller även de maktförhållanden som uppstår mellan patienter och professionella inom hälso- och sjukvård. Individer med funktionsnedsättning finns i gruppen med de utsatta och sårbara.

Vidare skriver man i rapporten att individen som söker vård, enligt ett vårdvetenskapligt perspektiv, är i en utlämnad position och i beroendeställning. Det innebär att de anställda inom hälso- och sjukvård behöver ta hänsyn till de maktaspekter som finns i sitt möte med patienten

Patienten kan både ha en utsatt position och vara i en beroendeställning, medan den professionella har befogenheter och kunskap som utgör en maktposition i relation till patienten. Sjukhus är en av de platser som utgör maktutövning och då är medvetenhet av vikt för att inte patienten skall försummas.

Det finns risk för ojämlikheter och diskriminering för de patienter som är särskilt utsatta. Hanteringen av maktstrukturer kan påverka att utsattheten minskas eller ökas. Det synliggör vilket krav om professionell kompetens inom hälso- och sjukvård som behövs för att kunna bemöta med kommunikativ förmåga och empati. Det är viktigt att kunna främja patientens vårdkedja med organisatoriska förbättringar och samverka med andra vårdverksamheter.

En studie från 2021 (Manley m.fl.) handlar om tillgänglighet för individer med funktionsnedsättning inom tandvården. Författarna skriver att möjligheten till tandvård och jämlik tandhälsa för individer med funktionsnedsättning är betydligt sämre jämfört med den icke-funktionshindrade befolkningen. Tandvård för individer med funktionsnedsättning skall vara lika tillgänglig i alla tandläkarmottagningar inom hälso- och sjukvården.

Om det inte finns tandläkare med erfarenhet eller färdigheter till att kunna ta emot en individ med komplex funktionsnedsättning, skall det finnas en specialtjänst tillgänglig, för att kunna stödja individens behov. Det finns ett behov av att göra tandvården lättare tillgänglig för individer med funktionsnedsättning.

Flexibel tandvård behöver tillhandahållas för patienter med funktionsnedsättning i relation till individens behov. Funktionsnedsättning skall inte behöva utgöra hinder för att få tandvård. Det finns ett behov att öka kunskapen om individens stödsystem. Det kan förbättra tandvårdspersonalens förhållningssätt och skapa holistisk vård inom tandvården.

Individer som söker vård befinner sig ofta i en utsatt position då de är sjuka eller skadade. Att förlora förmågan att förmedla sitt behov av vård eller inte få sitt vårdbehov tillgodosett kan leda till sårbarhet och utsatthet. Vidare visar studier hur individer med funktionsnedsättning behöver påtala de symtom som de har. För att de ska kunna få rätt vård i hälso- och sjukvården behöver de utbilda sig själva med hjälp av medicinska skrifter.

Dessa patienter blir dessvärre ofta stämplade som hypokondriker eller felaktigt diagnostiserade med ångest, i sitt möte med vårdpersonalen. Dessa individer blir, i sitt möte med hälso- och sjukvården, även bemötta som okunniga och underlägsna.

Historiskt sett har individer med funktionsnedsättning utsatts för diskriminering sedan lång tid tillbaka. I början av 1900-talet bodde individer med funktionsnedsättning ofta i de fattiggårdar som fanns i Sverige. Det har förekommit tvångsingripanden som utförts på personer med funktionsnedsättning. De blev sedan placerade på anstalter.

Inte förrän under 1960-talet började normaliseringsprincipen ta form. För individer med funktionsnedsättning innebar det att de skulle få tillgång till en normal livscykel. Det vill säga att få utbildning, ha arbete, ekonomisk försörjning samt få uppleva de livsvillkor som andra samhällsmedborgare har haft sedan tidigare. Individer med funktionsnedsättning saknade dock självbestämmande och hade sämre rättigheter ända fram till 1994. Då inrättades och infördes lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).

Handikappombudsmannen (HO) var tidigare en svensk statlig förvaltningsmyndighet, vars främsta uppgift var att bekämpa diskriminering och verka för mänskliga rättigheter. Man utredde bland annat ärenden angående diskriminering på grund av funktionsnedsättning. Myndighetens uppgifter fördes den 1 januari 2009 över till Diskrimineringsombudsmannen (DO).

DO är en svensk statlig förvaltningsmyndighet som lyder under Arbetsmarknadsdepartementet. Diskrimineringsombudsmannen utövar tillsyn över att diskrimineringslagen följs. Myndigheten skall dessutom verka för att diskriminering som har samband med kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder inte förekommer på några områden av samhällslivet.

Till studien ”Hur funkofobi tar sig uttryck i hälso- och sjukvården” (Malmö Universitet)

Till Diskrimineringsombudsmannen (DO) ”Vad är diskriminering?”