- Forskning
- Hälsa
- Miljö
Betydande mängder PFAS har upptäckts i biofilter som används för att rena dagvatten från skadliga föroreningar. Detta är resultatet av en internationell studie av forskare vid Luleå tekniska universitet.
Förekomsten av PFAS-kemikalier är ett stort problem på grund av deras skadliga effekter på både miljön och människors hälsa. PFAS är kända som evighetskemikalier eftersom de bryts ned mycket långsamt. Deras höga löslighet och rörlighet i vatten bidrar även till att de cirkulerar länge i vattenmiljöer.
Forskare från Luleå tekniska universitet och Ohio State University har undersökt förekomst, koncentration och fördelning av PFAS i urbana biofilteranläggningar där regnvatten och annat dagvatten renas.
Denna typ av reningsverk ökar både i Sverige och i övriga världen. Biofiltrets roll är att filtrera olika typer av föroreningar, men det tar inte bort dem. Föroreningarna stannar kvar i reningsfiltret och kräver underhåll och byte. Forskarna undersökte 35 PFAS-ämnen från 20 biofilteranläggningar i Ohio, Michigan och Kentucky.
– Vi har hittat betydande mängder PFAS i de flesta biofilteranläggningar som vi har studerat, uppger Ali Beryani, doktorand inom VA-teknik vid Luleå tekniska universitet.
Studien visar att bland föroreningar som metaller, från exempelvis vägtrafik, hamnar den största mängden högst upp i filtermaterialet, i de översta tio centimetrarna. Men PFAS visar dock upp ett annat mönster.
– Till skillnad från till exempel metaller som fångas upp relativt högt upp i biofilteranläggningarna, så var PFAS spridd oregelbundet i samtliga filterlager genom reningsanläggningarna, även längst ner i filtermaterial som sällan byts ut vid underhåll. De här resultaten kan få stor betydelse för förståelse av reningsprocesser och framtida drift och underhåll av biofilteranläggningar, säger Ali Beryani.
Många PFAS-ämnen är mer vattenlösliga, så kallade hydrofila föroreningar. Dessa absorberas inte lika lätt av filtermaterialet eller så absorberas de inte alls.
– I de biofilteranläggningar vi undersökt hittade vi både kortkedjiga och långkedjiga PFAS i sedimenten. Långkedjiga PFAS är särskilt oroande på grund av deras mycket långa halveringstid, högre toxicitet samt risken för bioackumulering. Däremot är de kortkedjiga molekylerna mindre giftiga men mer lättlösliga och rörliga i vattenmiljöer, berättar Ali Beryani.
Biofilter för rening av dagvatten har liknande konstruktion över hela världen. Enligt forskarna, kan resultaten av studien därför användas i de flesta länder.
Flera amerikanska delstater och även EU har listat ett antal PFAS-kemikalier som man vill förbjuda eller begränsa. Dessvärre kommer ändå dessa ämnen att hittas i miljön lång tid framöver på grund av deras långsamma nedbrytning.
