Ultraljud inte oskadligt

Ultraljud används i stor omfattning för diagnostik, behandling och rengöring och varken den vårdpersonal som använder det eller de behandlade ifrågasätter eller vet om att metoden innebär risker. När en metod används i mycket stor omfattning innebär även en liten risk för skador att den sammanlagda effekten blir omfattande. Störst är risken vid fosterdiagnostik.

Ultraljud orsakar upphettning, kavitation och vätskeströmmning. Vid kavitation bildas små gasblåsor, som när de faller samman orsakar bildning av hydroxylradikaler och jet-strålar av vätska som kan påverka cellernas ytor och jonkanaler.

Upphettningen kan vara flera grader och sker mest i den tätaste vävnaden. Skallbenet vid fosterdiagnostik är mest utsatt och uppvärmningen kan spridas till intilliggande hjärnvävnad vid långvarig bestrålning. Doppler sonografi ger kontinuerlig strålning och ger större effekt än pulserad strålning. Effekten ökar ytterligare om kontrastmedel används. Risken är störst i slutet av graviditeten när benvävnaden är tätast.

I flera studier har man anmodat användarna att begränsa antalet undersökningar och att inte använda långvarig behandling. I början av 1990-talet gjordes utvärderingar av ultraljudsrisker, men därefter har, med några få undantag, ingen riskvärdering gjorts, trots att apparaternas effekter ökat 6-8 gånger och användningen ökat enormt. Riskvärderingar har påstått att eftersom man inte sett någon ökning av fosterskador så är användningen säker. Detta är föga betryggande då man endast beaktat synliga skador och inte effekter på psykiska funktioner som minne, inlärning och beteende.

Enstaka eller mindre studier på människa och framför allt vid användning av dopplersonografi, har funnit en ökning av missfall, låg födelsevikt, dyslexi, försenat tal och lägre frekvens av högerhänthet. Antalet ultraljudsundersökningar har också betydelse och fler ökar risken jämfört med inga undersökningar. Kunskapen om risker och att antalet undersökningar bör vara så få och kortvariga som möjligt är dålig inom vårdpersonalen.

I djurförsök finner man en rad allvarliga effekter som inte studerats på människa. Möss som exponeras för ultraljud med apparatur som används inom vården visar en liten, men signifikant störning av migrationen av celler i hjärnan. Cellerna vandrar inte till sin rätta plats och påverkan var direkt relaterad till exponeringstiden upp till 30 minuter. En annan studie, också på möss, visade efter födseln inga effekter på reflexer eller dödlighet, men en påtagligt nedsatt inlärningsförmåga och fördröjd motorisk utveckling, även efter 10 minuters exponering (10-30 minuter undersöktes). Djurens utveckling följdes upp till ett år.

Ultraljud bör naturligtvis användas när det finns misstanke om fosterskador eller störning i fosterutvecklingen, men bör undvikas när ändamålet endast är nyfikenhet eller för att en bild av fostret. Exponeringar bör vara så få och så korta som möjligt. Området är i stort behov av noggranna undersökningar,

http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0006291X16322434
http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/0891584992900218
http://anesthesiology.pubs.asahq.org/article.aspx?articleid=1934478
https://chriskresser.com/natural-childbirth-iib-ultrasound-not-as-safe-as-commonly-thought/
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/8105165
http://www.pnas.org/content/103/34/12903.abstract
http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0024320502016429