Utdrag ur publikationer. Sammanställda av Mats Hanson
?.man kan dock utgå från att metallisk kontakt mellan guldgjutfyllningar och silveramalgamfyllningar måste anses som felbehandling då härvid uppkommer ett direkt lokalelement med motsvarande spänningar och korrosionsförhållanden (Skrivelse från Bundesgesundheitsamt 14.02.1980 som svar på förfrågan från konsumentorganisationen Arbeitsgemeinschaft der Verbraucher, Bonn)
Amalgam förstör guldfyllningar och guldproteser. Jag har i många fall sett tänder, fyllda med kvicksilverpasta, där protesen varit fastsatt och i alla fall hade fästet bokstavligen ätits upp vid dessa ställen. För att demonstrera effekten behöver vi bara gnida ett guldstycke med amalgam varvid ytan omedelbart blir vit genom att guldamalgam bildas. Detta amalgam, liksom silvrets amalgam, är oxiderbart och lätt borttagbart; guldfyllningar och proteser är inte enbart utsatta för denna förstörelseprocess genom direkt kontakt med amalgam i fast form utan flera salter som bildas genom oxidationen av dessa cementfyllningar och som finns i lösning i saliven förstör också guld. (Westcott: Report on Mineral Paste, The American Journal of Dental Science vol IV, 1844, 175)
Ibland placeras ett guldinlägg i kontakt med en intilliggande proximal amalgam restoration, eller en amalgamfyllning placeras i en motstående tand, eller kanske en guldhake vidrör en amalgamrestoration. Alla sådana procedurer kommer nästan helt säkert att orsaka korrosion av amalgamet eftersom ett galvaniskt element med avsevärd elektromotorisk kraft bildas mellan guldlegeringen och amalgamet (ca 500 millivolt). Kvicksilver återfinns ibland i guldlegeringen som därigenom försvagas. Ett sådant förhållande är alltid en fara för patientens hälsa. När element av detta slag studeras under laboratorieförhållanden korroderar amalgamet oavsett om ytan är polerad eller närvaron av ett skyddande anlöpningsskikt. (The Science of Dental Materials, E. W. Skinner, 3:e uppl. 1948, WB. Saunders Co, Phil. & Lond.)
?.äldre man som förutom många amalgamfyllningar hade en guldkrona i munnen, något som tandvården, p.g.a. de därvid möjliga galvaniska processerna betraktar som otillåtet men som tandläkarna i praktiken ofta inte bryr sig om. 11,2 mikrogram kvicksilver i 780 ml urin (14,4 mikrogram/l). Här fanns en mångårig stomatit och också andra för kvicksilverförgiftning talande symtom (Stock A & Cucuel F der Quecksilberhalt der menschlichen Ausscheidungen und des menschlichen Blutes. Zeitschr angew. Chemie 47,1934, 641-7)
Den ojämna variationen i ström som vi fann när vi plottade Evans diagrammet för guldlegering kopplad med en amalgamlegering kan också beskrivas som en följd av nedbrytning och återbildning av korrosionsbeläggningen. Vår slutsats är att en klinisk amalgamfyllning i ett interproximalt utrymme och i kontakt med en guldkrona kan korrodera kontinuerligt med hög hastighet. (Study of the electrochemical behavior of gold dental alloys. Brugirard J et al J Dent. Res 52 1973,828-836)
Sprickor i guldkronor cementerade på amalgam… förklaring kan vara att kvicksilver diffunderar in mellan korngränserna i områden där det fanns kontakt mellan amalgam och guld. I denna studie identifierades korrosionsprodukter från amalgam i sprickorna… Den lilla ytan av amalgam som exponeras mot munhålan genom sprickorna utgör en liten anod mot en stor katod och detta kommer att orsaka ökad korrosion hos amalgamet. Korrosionen orsakar frisättning av metalljoner vilka kan orsaka problem för en del individer. I denna studie erhölls guldkronorna från patienter med symtom såsom metallsmak innan tänderna extraherades. Det är inte känt hur vanliga sprickor i guldkronor är, men vi tror att många sprickor upptäcks inte helt enkelt för att ingen har sett efter dem. (Odén & Tullberg, Acta Odont Scand 43 1985 15-17)
Galvaniska strömmar och ökad korrosion
Guld och amalgam placerat i kontakt i munnen kommer att orsaka galvaniska strömmar och ökad korrosion av amalgamet med frisättning av metalljoner. Korrosionen av amalgamet kan minska hållfastheten och orsaka ökad kantnedbrytning av fyllningen. De elektriska strömmarna och möjligen också frisättningen av metalljoner kan orsaka obehag i munnen hos vissa individer… i klinisk användning kan en amalgamfyllning komma i kontakt med en krona eller en brygga som är många gånger större, något som måste anses som speciellt ogynnsamt .
Kontakt mellan två olika legeringar påskyndar således korrosionen. Härvid bildas ett galvaniskt element i munnen, där saliven är elektrolyt och de två legeringarna är poler. Galvanism, elektrokorrosion och korrosion är några olika uttryck för i princip samma fenomen. En guldrestoration som är lagad med amalgam ger en kraftig korrosion, speciellt av amalgamet och ger upphov till påtagliga förändringar i amalgamet och också i guldet. En amalgampelare under en krona leder likaledes till korrosion.
Blandningar av legeringar bör undvikas
Man bör således inte använda amalgam för att fylla kaviteter i anslutning till guld vid preparationsgränsen eller ocklusalt efter genomförd rotbehandling genom en guldkrona. Om man skulle tvingas till att använda amalgam för detta ändamål genom svårigheter att få dit något annat material (composite t.ex.) bör det vara non-gamma-två amalgam, då det korro-derar något mindre än annat amalgam. Är det kontakt mellan två olika amalgamsorter, ett non-gamma-två och ett av annan typ, korroderar fyllningen med den äldre typen av amalgam kraftigt. Om en guldkrona framställes på en preparationsmodell av amalgam kan förändringar i guldkronans inneryta iakttagas med blotta ögat.. Blandningar av olika legeringar i samma munhåla bör i möjligaste mån undvikas .
Laboratoriemässigt och kliniskt studeras korrosionsbenägenheten då olika vanligt förekommande dentala legeringar kombineras. Resultaten visar på mycket stora skillnader i korrosionshastigheten mellan olika kombinationer. Härav följer att vissa dentala legeringar inte bör kombineras i en och samma mun (Söremark, R. Oral Galvanism – vad är det?, KI-Journalen no.1 1982 17-17)
Två eller fler metaller i samma miljö kan orsaka elektrokemiska processer såsom galvanisk korrosion och strömmar. Flera studier har visat att användandet av olika metaller som lagningsmaterial i samma mun kan orsaka, inte bara symtom på “galvanisk smärta” och patologiska sår i mjukvävnaden utan också nedbrytning av de använda materialen och distribuering av korrosionsprodukterna in i vävnaderna.
Gjutet guld och amalgam används ofta för dentala restorationer i samma mun. Galvanisk korrosion som resultat av kontakt mellan amalgam och guld har studerats av flera forskare. Schoonover och Souder (1941) rapporterade att guld anlöptes och amalgam korroderade om de placerades i kontakt i en natriumkloridlösning under sex månader trots dessa fastställda fakta och de orala symtomen som orsakas av elektrokemiska effekter är det fortfarande vanligt att blanda olika legeringar som lagningsmaterial i samma mun och t.o.m. i samma tand .
Elektrokemiska processer
Blandning av olika lagningsmaterial kan ge upphov till elektrokemiska processer såsom strömmar och galvanisk korrosion, orsakande mer eller mindre uttalad förstörelse av legeringarna och patologiska förändringar i omgivande mjukvävnad. Följaktligen har guldlagningar och amalgam, i kontakt med varandra, ansetts kontraindicerade .
Fastän olika metaller som inte är i kontakt har ådragit sig mest uppmärksamhet är det inte ovanligt att finna två eller flera olika metaller så placerade i munnen att de är i direkt kontakt eller i omedelbar närhet med varandra. Ett sådant förhållande kommer helt säkert att föranleda galvaniska processer som demonstreras senare i detta arbete?.polerade amalgamskivor och skivor av dentalt guld?.om emellertid de ovan nämnda metallerna placerades i kontakt eller i omedelbar närhet av varandra, t.ex. separerade av en vätskefilm, sker korrosion av den ena eller båda metallerna.
Under dental praxis är exempel som uppfyller dessa förutsättningar (1) två metaller sammanbundna genom brygga; (2) två metaller i motstående övre och nedre tänder och (3) två metaller bredvid varandra i närliggande tänder?.Polerad amalgamskiva och guldplatta i en enprocentig natriumkloridlösning arrangerade så att kontakt mellan dem periodvis kunde brytas varje minut. Korrosion av amalgamet började omedelbart… amalgam och guld i kontakt med varandra… korrosion började omedelbart på amalgamytan. Efter sex månader uttogs amalgamet och guldet ur lösningen och undersöktes. Amalgamen var svårt korroderade och innehöll många gropar spridda över ytan. I en del fall återfanns gropar på den sida av amalgamet som inte var i kontakt med guldlegeringen. Korrosionen var allvarligast vid de ställen där guldkanterna kom i kontakt med amalgamet….
Olika metaller i kontakt utgör en fara och skall undersökas för tecken på korrosion… Möjligheten att patienten kan vara allergisk för metalljoner som bildas genom korrosionsceller skall beaktas varje gång störningar misstänks uppstå pga närvaron av olika metaller eller från korroderande amalgam .
Den tredje effekten som har rapporterats är korrosion av restorationer pga galvaniska strömmar. Potentialskillnaden mellan guld och amalgam i saliv har rapporterats vara så stor som 0,5 volt och en del elektrokemisk korrosion av amalgam anses möjlig. Schoonover och Souder har rapporterat att guldrestorationer korroderades genom kvicksilver som frisattes från amalgamfyllningar pga elektrokemisk reaktion. Sedan dess har de flesta dentala textböcker rekommenderat mot användandet av guld i kontakt med amalgam i munnen. Det är emellertid ett faktum att många kliniskt verksamma tandläkare rutinmässigt använder dem i kontakt med varandra. Det förefaller vara någon osamstämmighet mellan tidigare grundläggande experiment och klinisk praxis .
Slutligen anbefaller vi att obetingat undvika direkt kontakt mellan metaller med stor potentialdifferens såsom guldlegering och silveramalgam (Laetzsch E Ist es bei zahnärztlich prothetischen Behandlungen erforderlich, einen einheitligen metallischen Werkstoff anzuwenden? Dtsch Stomatol 22 1972 183- 188)
Placerandet av en amalgam restoration vid ett guldinlägg verkar vara kontraindikerat. (Phillips Elements of Dental Materials WB Saunders Co 1977)
Om två fyllningar, våta av saliv, förbinds genom en vanlig mikroamperemätare eller galvanometer… i tidiga studier rapporterades sådana strömmar vara så höga som 50 mikroampere och t.o.m. mer i en del fall. Dessa fakta indikerar att kontakt mellan metalliska fyllningar i tänderna måste undvikas. Om nödvändigt kan en plastplugg insättas vid kontaktpunkten.
De många fallrapporter som beskrivits i litteraturen leder till slutsatsen att allvarliga patologiska förhållanden i munnen har orsakats av metalliska tandfyllningar. Det finns inga indikationer på att sådana förhållanden orsakas direkt av de elektriska strömmarna. Om, emellertid personen är överkänslig mot vissa metalljoner som frigörs av metallfyllningarna kommer den elektriska strömmen att påskynda upplösningen av fyllningarna och medverka till att jonerna transporteras genom vävnaderna och indirekt ha en negativ effekt på patienten. (Schriever W & Diamond LE J. Dent Res 31, 1952, 205-229)
Den omedelbara närheten till guldrestorationer kan påskynda korrosionen av silvertennamalgam. (Harndt E Dtsch Zahärztl Wschr 33 1930 564)
När två närliggande tänder, eller motstående över och undre tänder innehåller olika metaller är dessa utsatta för förstörelse. (Wakai E JADA 23 1936 1000)
När amalgam bringas i kontakt med en platta dental guldlegering i en 1 % natriumkloridlösning uppkommer en mycket allvarlig korrosion som efter några dagar resulterar i bildningen av avsevärda mängder korrosionsprodukter. (Jörgensen, K.D. Acta Odont Scand 23 1965 347)
