Tf bildades 1978, främst för att patienter blivit sjuka av kvicksilver i amalgam. Nu 30 år senare vi kan se ett positivt resultat, men mycket saneringsarbete återstår, både när det gäller människor och miljö. Vi har i Sverige haft den högsta amalgambelastningen hos patienterna. Detta kvicksilver hamnar också i rötslam och krematorier. Politikerna har alltid beslutat bra, andra har motarbetat besluten.
Varför blev det så här?

Historik om Tandvårdsskadeförbundet! Riksdagen tog sitt första beslut i frågan -79-80 då Anders Gernandt© motionerade om patienter med oral galvanism. Socialutskottet uttryckte då att patienterna inte fick misstänkliggöras, de skulle tas på allvar de skulle få hjälp. Januari -85 anordnades en kurs för blivande hänvisningstandläkare av Socialstyrelsen (SoS). De blivande experterna fick under 14 dagar en information som gick helt emot riksdagens beslut. Resultatet av denna utbildning innebar att det nu fanns tandläkare i hela landet som kunde berätta för patienterna att det var omöjligt, att de kunde vara sjuka på grund av sina amalgamfyllningar. De som trots tandläkarnas försäkringar, inte trodde på förklaringsmodellen remitterades till psykiatrin och ingen fick hjälp. Man anlitade massmedia, för att lära sig hur frågan och hur patienterna skulle hanteras. Efter genomförd kurs rapporterade SoS, till regeringen att uppdraget hade genomförts. Däremot inte hur man gjort, eller att föreläsarna bara var hängivna amalgamförespråkare. Det blev nu ännu svårare för de svårt sjuka.

LEK utredningen 1987,
konstaterade ?att amalgam var ur ett toxikologiskt synpunkt olämpligt material? och att det borde undvikas på barn och kvinnor i fertil ålder, då kvicksilver går över till det ofödda barnet genom moderkaka och bröstmjölk. Avlidna spädbarn eller dödfödda barn hade kvicksilver i hjärnan i korrelation till moderns amalgamfyllningar.

Från Tf:s sida trodde vi nu, att vi skulle få hjälp särskilt sedan medicinalrådet Viking Falk i TV förklarat ?att patienterna nu skulle tas om hand på ett bättre sätt?.
Dagen efter var VF som uppslukad av jorden, falluckan hade öppnat sig. Han fick snabbt ett nytt uppdrag och fick inte befatta sig med patienterna. Medicinalrådet Hans Sundberg deklarerade samtidigt i Tandläkartidningen ?fortsätt arbeta med amalgam?.

SoS utarbetade råd och anvisningar där patienterna skulle ha gränsvärden i blod och urin som i industrin, för att få del av den av riksdagen beslutade fria saneringen. Dessa grupper är inte jämförbara. Detta innebar en ny stötesten för patienterna. De som hade höga halter krävdes på nya prover. Dessa kom nästan alltid bort. För egen del hade jag mycket höga halter av kvicksilver i helblod , men fick lämna nya prover vid 3 tillfällen på 3 olika lab. Samtliga prover försvann. På Västkusten hade vi en epidemi av sådana förkomna prover. Trots riksdag och regerings beslut blev det alltså fortsatt svårt att få den hjälpen som beslutats. Detta pågår fortfarande. Idag anordnas kurser för förtroendetandläkare av Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) på samma sätt som för drygt 20 år sedan. Kurser i ren desinformation. Krånglet är satt i system med tilläggsdirektiv som aldrig riksdagen beslutat om.
1995 kom en ny utredning som kallades ?Blir man sjuk av amalgam?. Denna hade skett helt utan Tf:s kunskap, men med samma personer och experter som tidigare friförklarat amalgamet. Inga nya vetenskapliga rapporter fanns med. Ingen av dessa experter hade behandlat de sjuka med framgång.

Nu blev det riktigt besvärligt för patienterna. 1997 togs uppdraget från SoS och gavs till FRN att utreda amalgamfrågan igen. 1998 kom de fram till samma slutsatser som LEK utredningen. Man kan bli sjuk av sina amalgamfyllningar. Kort tid innan FRN gav SoS ut nya anvisningar där läkarna fick besked at patienterna skulle utredas och symtombehandlas, men att man inte fick använda diagnosen amalgamsjuk. Tf:s medarbetare fick vara på SoS 16 gånger för att få in en rättelse i anvisningarna. Dessa rättelser togs hela tiden bort av SoS.

Riksdagen beslutade att dessa patienter skulle ingå i HSL enligt Tandvårdsförordningen SFS 1998:1338, tandvård som ett led i sjukdomsbehandling. Detta hade Tf kämpat för i många år. Nu trodde vi att vi skulle få hjälp. Problemen kvarstår dock. Det har visat sig att det är mycket svårt att få denna åtgärd genomförd då man från landstingens sida intar samma attityd som tidigare. Detta har också redovisats till regeringen i ett särskilt uppdrag genomfört av Tf.

Nästa utredning blev:
Dentala material och hälsa. SOU 2003:53 där Christer Malmström deltog som vår expert. Utredningen blev seriös då den leddes av en kvinnlig jurist från SISUS. Slutsatserna blev dessa:
Professor Maths Berlin ansåg att:

? Amalgam är ett olämpligt tandfyllnadsmaterial med hänsyn till ?att kvicksilver är ett multipotent gift med verkan på flera nivåer av cellens biokemiska dynamik?
? Det med tanke på risker för hämmande påverkan på fosterhjärnan inte är förenligt med vetenskap och beprövad erfarenhet att använda amalgam på barn och fertila kvinnor.
? Varje läkare och tandläkare måste vid ?oklara sjukdomstillstånd och vid autoimmuna sjukdomar bör överväga om kvicksilver frisatt från amalgam kan vara en bidragande orsak till symtomen?.

Ett annat allvarligt problem är att så gott som samtliga de läkare och tandläkare som under åren hjälpt patienterna, har blivit anmälda till SoS och HSAN. Flera har blivit fråntagna sina legitimationer, andra flyttat utomlands.

Tf förnekas att ha informationsmaterial i exempelvis sjukhusfoajéer och apotek, därför att personal anser att det saknas vetenskapliga fakta. Desinformation sprids framför allt i fackpressen inte minst från idéhistoriker utan toxikologisk kunskap.

Under 20 år har vi också sett på tandsköterskornas situation. De har bearbetat kvicksilver till amalgam direkt i händerna, utan skyddshandskar, särskilda utsug eller ens kunskap om vad kvicksilver kan ställa till med. Skyddsbladet nr 68 som gäller kvicksilverhantering har aldrig distribuerats till tandvårdspersonal. I Sverige har vi haft i Tf kontakt med 500-600 sköterskor. Norge har drygt 1400 anmälda, i Danmark är antalet 1750 efter tv-program om kvicksilverarbetet. Nu får vi liknande rapporter från England.
Problemet är alltså internationellt när det gäller arbetsmiljön.

Nu har det gått 4 år till sedan denna utredning, nya anvisningar från SoS angående bemötande har getts ut, men patienterna får ändå ingen hjälp.

Från Tf:s sida har vi goda erfarenheter hur man på bästa sätt ser till att 1000 tals människor får bättre hälsa och livskvalitet. Vi är självklart villiga att dela med oss av den erfarenheten så att statens kostnader för ohälsan sjunker. Förra regeringen gav 2005 SoS i uppdrag att tillsammans med Tf fördela 10 Mkr för att utarbeta bättre diagnos och behandlingsmetoder, samt få till stånd ett bättre bemötande i vården. Även detta har på det skamligaste förändrats så att vi inte kommer att få de resultat som regeringen avsåg. Samtidigt fick SoS 10Mkr för att också tillsammans med Tf utarbeta fungerande biverkningsregister, det arbetet kan vi inte förstå att det ens påbörjats.

Vi hade räknat med att man på något sätt skulle ha återinrättat någon /några regionala kliniker där patienterna tas om hand på rätt sätt, genom de avsatta medlen.

Detta skulle minska trycket på hela sjukvården inte minst psykiatrin, då patienterna ändå har hamnat där. Om läkarna får information om att:

A. amalgam alltid läcker kvicksilver och att ta tandstatus.
B. andra metaller som guld, titan, vittallium ökar kvicksilveravgången.
C. kontrollen av dentala material är obefintlig, sulfa ex.
D. stora grupper 45+ har åtskilliga gram Hg i sina tänder. Amalgamstopp gäller inte dom.
E. stora grupper av unga som idag symtombehandlas för ex. kronisk trötthet, utbrändhet eller andra psykiska diagnoser kan vara belastade från fosterstadiet.

Alla patienter måste som Christer har beskrivit det bli av med källorna till sjukdomssymtomen. Det innebär sanering från metaller, rätt medicinsk support, rätt kost, men också möjlighet till avgiftning enligt de metoder som är godkända i andra länder. I dag riskerar de vårdgivare, som hjälper patienterna att bli friska, sina legitimationer.
Förslag från Tf:
1. Avsätt medel för att starta en eller flera enheter som kan ta sig an patienterna enligt våra erfarenheter. Vi har stora möjligheter att få många tillbaka i arbete helt eller delvis med rätt behandling.
2. Informera läkare, tandläkare och vårdpersonal korrekt.
3. Inrätta ett fungerande biverkningsregister.
4. Tillsätta en grupp med juridisk ledning och med patientorganisationen Tf, som experter för att kunna kontrollera genomförandet. Dessa skall ha rapporteringsskyldighet direkt till regeringen och utskottet.
5. att tandvårdsförordningen omarbetas så att det blir tydligt för alla vårdgivare anser att dessa patienter ska slippa obligatorisk förhandsprövning.

Trollhättan 2010-02-16

Margaretha Molius
Förbundsordförande Tandvårdsskadeförbundet