Biomedicinskt Dentalcentrum i Uppsala, svarar här Monica Nilsson, ordförande för TF Västmanland, hur man avlägsnar – på för patienten bästa sätt – metallskruvar, stift och kronor. Med metaller avses här titan, guld, etc.

Samtliga tandvårdsmaterial som en patient uppvisar någon sorts intolerans mot (allergi, överkänslighet, annan intolerans) måste hos tandläkare bearbetas så att avlägsnandet görs med minsta möjliga exponering av patienten för dessa ämnen.

När det gäller metalliska stift, skruvar i roten, kronor på tänderna är det alltid så att all borrning sprider mängder av små materialpartiklar i munhålan.

Tyvärr är det så att bortborrning av vissa delar eller snittning av smala öppningar i kronorna ofta är oundvikliga. Vi förespråkar att begränsa borrning till ett minimum med samtidig noggrann evakuering av partiklarna via sugen samt skapandet av olika typer av barriärer mot patientens orala vävnader och andningsvägar. Patientskyddet består på så vis av flera olika åtgärder:

1. Minimering av emission av små partiklar (vid borttagning av amalgam även ångan) genom användning av utvalda borrar som är smala (0,6-0,8 mm i diam), fåbladiga (ej diamant) och tillverkade av volframkarbid. Emissionen av partiklarna minimeras också genom god planering av hur en krona eller liknande ska delas. Där kommer erfarenheten in. Oftast är det bäst att angripa restaurationen på det stället som är tunnast mot tanden, så att man därför bara måste såga igenom en liten tjocklek av materialet. Ibland kan det också vara så att det är det ställe som ger bästa åtkomligheten för borren och bästa applikation av suganordningen, som ska angripas först även om tjockleken av materialet inte är minst just där. Snittet ska göras så kort som möjligt för att man med lämpligt verktyg ska kunna sära delarna och bryta cementlåset.

1. Skyddsbarriärer mot patientens slemhinna och andningsvägar kan ibland åstadkommas med kofferdam, oftast med Clean-Up-sug med tätning mot tandköttet men ibland genom enkla medel som t ex ett tjockt skikt Apoteksvaselin på och omkring den bearbetade tanden. Allt beroende på tillgängligheten och andra möjliga begränsningar som man råkar på.

1. Så snart man kan börjar man bearbeta cementlåset med ultraljud och försöker på det viset utan borrning lossa konstruktionerna. Ibland går det mycket bra och snabbt beroende på kvaliteten av cementet. Viss kompletterande borrning kan dock visa sig vara nödvändig, t ex vid sk dubbla stift som icke är parallella och vid andra komplikationer.

1. Det gäller hela tiden att ha kontroll över hur stora mängder av små materialpartiklar man producerar och hur fullständigt och snabbt man kan evakuera dem från arbetsstället och på så vis minska exponeringen för patienten. Principen är att borra så litet som möjligt, använda andra medel än borren så snart det går utan att riskera tanden (försiktig bändning, ultraljud) och se till att materialet inte sprids. Det är svårt att skriva ett exakt recept hur man gör eftersom variationerna i den kliniska arbetstekniken är många beroende på den individuella situationen. Man måste dock vara systematisk i sin strävan att minimera patientexponeringen. Att borra bort hela stiftet genom hela kanalen utan att försöka vibrera bort det är helt fel, inte minst med tanke på att tanden kan bli helt förstörd. Mycket känsliga patienter kan reagera även om alla försiktighetsåtgärder har vidtagits eftersom det alltid blir en liten oundviklig exponering när man bearbetar metaller i munnen.

Romuald Hudecek
leg. tandläkare
Biomedicinskt Dentalcentrum,
Uppsala