Västvärldens befolkning konsumerar stora mängder läkemedel med olika effekter på psykiska funktioner. De används för att motverka oro, ångest, depressioner mm., men botar knappast patienterna. Ofta har de påtagliga biverkningar, även psykiska och är beroendeframkallande. Även läkemedel, avsedda för behandling av andra sjukdomar, kan hos en del patienter ge psykiska bieffekter.
Det finns också en rad ämnen från växt- och djurriket med starka verkningar på psyket, oftast i form av hallucinationer, overklighetskänsla och andra störningar av verklighetsuppfattningen. Som exempel kan nämnas LSD, meskalin, kokain m.fl.
Ingen läkare ifrågasätter att dessa kemiska ämnen har effekter på de psykiska funktionerna i hjärnan.
De växtgifter som varit utgångspunkten för framställning av syntetiska preparat inom läkemedelsindustrin har varit kända i årtusenden inom folkmedicinen och som andvändbara medel för att komma i kontakt med andevärlden. En av de första forskarna som systematiskt studerade växters farmakologiska verkningar och lade grunden till de medicinska områden som kallas psykofarmakologi och etnofarmakologi, var Louis Lewin (1850-1929), professor i Berlin under det tidiga 1900-talet. Han skrev bl. a. boken Gifte und Giftwirkungen, 1929.
När Alfred Stock misstänkte kvicksilverförgiftning 1921, tillkallades Lewin som fastställde att samtliga på laboratoriet var kvicksilverförgiftade. Lewin själv ansåg att Stock’s amalgamfyllningar var huvudorsaken medan Stock tillskrev kvicksilverånga på laboratoriet skulden. Sannolikt var det en kombination av båda.
Utskrattad
Den som idag går till en läkare som är specialist på psykiska effekter av kemikalier, d.v.s. en psykiater, som dagligen skriver ut läkemedel med sådana verkningar och omtalar att han är sjuk av kvicksilver från amalgam, blir oftast utskrattad och snabbt försedd med en diagnos som beskriver symptombilden. Vad som orsakar symtomen vid sådan diagnos har läkaren ingen som helst aning om, men han är fullkomligt säker på att det inte är kvicksilver, inte ens om patienten är tandsköterska/-läkare och varit exponerad för metallen på flera olika sätt.
Kvicksilver gav psykiska effekter
Egendomligt? Lewin visste att kvicksilver gav psykiska effekter. Dagens läkare vet det inte och har svårt att tänka sig enkla förklaringar till sammansatta symtombilder. Kanske har tankegångarna låsts av att 100 års forskning på dessa allt vanligare symtombilder inte gett någon förklaring eller orsaker utan endast alltmer detaljerat beskrivit biokemiska avvikelser och hur de eventuellt kan korrigeras med mediciner. Förståndet stegrar sig inför möjligheten att det kan finnas enkla orsaker som man förbisett. Inte heller tror man att orsaken kan upptäckas av patienterna själva, kemister, eller biologer som borde hålla sig ute i skogen och plocka insekter och inte blanda sig i medicinska frågor.
Den som ovetande utsätts för kvicksilver, speciellt i form av ånga, torde ha små möjligheter att själv upptäcka orsaken när symtomen smyger sig på. Varje generation tycks behöva en Alfred Stock som sprider information om kvicksilvrets verkningar.
Det finns få beskrivningar i litteraturen om hur det känns att bli kroniskt kvicksilverförgiftad. Stocks artikel från 1926 är klassisk och ger en målande beskrivning av den förgiftades miserabla situation. En nyare, mycket god beskrivning, har getts av Jaro Pleva, en av de få drabbade som själv upptäckte vad som orsakade besvären.
Intellektuell utmattning
Stock lägger tyngdpunkten på de psykiska effekterna som var speciellt besvärande för den som arbetade med intellektuella uppgifter. Förutom en rad kroppsliga symtom anger Stock: “Intellektuell utmattning och depression, brist på energi och förmåga att arbeta, speciellt intellektuellt arbete, ökat behov av sömn. Mest besvärande för en person med intellektuellt arbete var förlusten av minnet….Speciellt allvarligt påverkades förmågan att räkna, för matematiskt tänkande, också förmågan att spela schack. Den nedsatta förmågan att minnas och att göra beräkningar verkar vara ett speciellt kännetecken för smygande förgiftning av kvicksilverånga. Den intellektuella kapaciteten var också på annat sätt nedtryckt, om än inte så allvarligt som minnet. Det fanns också en psykisk nedstämdhet, en plågsam inre oro, med tiden också orsakande orolig sömn.
Av naturen sällskaplig och full av livsglädje så drog jag mig in i mig själv, skydde offentliga sammanträffanden, folk och sociala kontakter, förlorade kärleken till konst och natur. Humorn rostade inne. Svårigheter som jag tidigare lätt klarade av (och idag åter lätt kan klara) verkade oöverstigliga. Det vetenskapliga arbetet krävde avsevärd kraftansträngning. Mina tankar var tunga och pedantiska. Jag fick avstå från att deltaga i angelägenheter som inte var av omedelbar vikt. Föreläsningarna, tidigare något jag tyckte om, blev tortyr. Förberedelserna till en föreläsning, skrivandet av ett arbete, till och med ett enkelt brev, fordrade enorm ansträngning för att hantera innehållet och språket. Inte sällan hände det att jag skrev ord fel eller glömde bokstäver. Att vara medveten om dessa brister, att inte veta deras orsak, att inte veta något sätt att bli av med dem, att befara ytterligare försämring – det var inte vackert!”
Stock anger att vid låga halter av kvicksilver så kommer symtomen långsamt och smygande och mer utpräglade förgiftningssymtom som darrningar och munsymtom hör till ett senare stadium eller orsakas av att mer akut utsättas för kvicksilver i större doser.
Smygande symtom
Jaro Pleva ger en lika målande skildring av den kvicksilverförgiftades elände: “Fram till denna tid bestod mina allmänna problem endast av stresskänslor samt migrän, båda successivt ökande med tiden… Kort tid (2-3 mån.) efter insättning av den nya fyllningen (amalgam) i guldbryggan blev jag överraskad av starka, oförklarliga besvär. Jag vaknade på nätterna med obeskrivlig ångest och oregelbunden hjärtaktivitet och varje gång, för några minuter, trodde jag att min sista stund var kommen…. En obeskrivlig trötthet, stress och ångest fanns med hela tiden. Vid läkarbesök klagade jag främst på oregelbunden hjärtverksamhet. Då alla värden var i stort sett normala blev resultatet en anteckning i journalen att patienten inbillar sig sina besvär. Jag påpekade för flera läkare att det i guldbryggan fanns en amalgamfyllning, vars yta efter några månader blev svart och rå, vilket tydde på korrosion och upplösning av amalgamet. Inte hos någon läkare väckte påpekandet något intresse… Diagnosen att allt detta enbart var stressymtom eller spända relationer i familjen kunde jag ändå inte ta på allvar. Först efter att ha plågats i ett och ett halvt år och ingen hjälp fanns i sikte, gjorde jag det som numera ter sig mycket lätt och självklart: Jag gick och läste i en toxikologibok om kvicksilverförgiftning.”
Karaktärsförändringar
Även om orsaken till problemen är kvicksilver så orsakar givetvis de psykiska förändringarna lätt konflikter i familjen. Då offret p.g.a. kvicksilververkningarna drar sig inom sig själv, blir lättretlig och inte tål kritik så drar sig naturligtvis omgivningen undan. I Nordin’s Yrkessjukdomar skriver författaren “På grund av ovannämnda, av sjukdomen orsakade karaktärsförändringar blir de sjuka ofta missförstådda av sin omgivning. De blir antingen ansedda som nervösa eller hysteriska personer.’‘
Burgener och Burgener (1952) påpekade att de kvicksilverpåverkade (inom industrin) inte gärna själva berättade om sina psykiska problem. För att få reda på dem fick man förhöra sig hos hustru och barn vilka var de som råkade ut för verkningarna. Inte torde störningarna i det sociala livet bli mindre om hustru eller barn blir kvicksilverpåverkade. Omgivningen är föga förstående.
Stock var ingalunda den förste som beskrev de psykiska effekterna av kvicksilver. En utförlig redogörelse finns utgiven 1861 av Kussmaul där förhållandena vid spegeltillverkning beskrivs. Speglar tillverkades genom att tennfolie breddes ut över glasskivan varpå man hällde kvicksilver på och lade det hela i press. (Moderna speglar har ett silverskikt och innehåller ej kvicksilver).
Kronisk kvicksilverförgiftning
Kussmaul beskriver att den kroniska kvicksilverförgiftningen ofta börjar med tillfälliga mun- och tarmbesvär. Personerna känner sig matta, ser bleka ut, ofta förekommer huvudvärk, yrsel, öronsus och dova smärtor i muskler och leder. En egendomlig psykisk retlighet infinner sig. Den påverkade är lättirriterad, humöret dalar och växlar lätt. Mindre darrningar och ryckningar i ansiktsmuskler, i de utspretade fingrarna och vid skrift, speciellt om personen känner sig iakttagen. Ofta är sömnen orolig och ger ingen vila. Mattheten och det dystra stämningsläget tilltar liksom den psykiska retligheten. En osäker skyndsamhet återspeglar sig i alla rörelser. Varje småsak, en motsägelse, en blick som riktas och t.o.m. att befara sig vara iakttagen bringar den kvicksilverpåverkade i största upphetsning och förlägenhet och berövar dem kontrollen över musklerna, helt eller delvis.
Burgener & Burgener påpekar att denna påfallande stämningslabilitet är ett klassiskt tecken på organisk sjukdom i hjärnan. “Mannen som nyss med sina sista krafter levt rövare, sjunker samman i sig själv, blir apatisk och är dödstrött. Denna egendomliga kontrast mellan den trötte och lugne sjuklingen och den upphetsade mannen som utvecklar en oanad vitalitet i ett raseriutbrott är rätt typisk för en kvicksilverförgiftad. Den sjuke förtiger dessa karaktärsförändringar för läkaren. De sjuka hålls för neurasteniker och hysteriker. Vanligt är minskad minnes- och arbetsförmåga som leder över i ett psykoorganiskt syndrom. Detta måste testas fram genom prövning av koncentrationsförmåga och uppmärksamhet, intelligens, logisk tankeförmåga. En Hg-neurasteni låter sig alltid påvisas vilken i grunden är ett uttryck för en lätt organisk hjärnskada. Hela sjukdomsbilden bör betecknas som organisk kvicksilverneurasteni.”
(Ej att förväxla med hjärnskada genom organiskt kvicksilver vilket är något helt annat)
Till dessa psykiska förändringar hör sömnstörningar, mardrömmar, huvudvärk, yrsel, flimmer, blixtar i synen och dubbelseende, vasomotoriska störningar, stegrad hjärtaktivitet, pulslabilitet, finvågig tremor, svettningar, egendomliga köld- och värmekänslor mm. enligt Burgener & Burgener. Dessa läkare har gett en utförlig beskrivning och symtombilden stämmer väl överens med vad andra studier visat.
Feldiagnos
Bidstrup beskriver 5 fall där personerna varit utsatta för höga halter kvicksilver vid reparation av elektriska mätare. Som exempel kan tas ett av fallen som beskrivs som lättirriterad, häftig, tillbakadragen och lätt förlägen. Stamning utvecklades. Tilltagande tremor tills han fick svårt att stå på benen; Skakningar i hela kroppen. Partiellt bortfall av synfältet. Sades vara nervös och tillråddes vila. Diagnos hos läkare blev multipel skleros. Mannen råkade själv läsa om yrkesmässig kvicksilverförgiftning och omtalade för läkaren vad han arbetade med. Diagnos: trolig kvicksilverförgiftning. Annat arbete gav en långsam tillbakagång av symtomen utan andra åtgärder. Efter detta fall undersöktes arbetsförhållandena och de andra fallen uppdagades. Kazantzis (1965) beskriver i det närmaste identiska förhållanden i en elektronikfirma. I en av fallbeskrivningarna sägs: “Hans fru berättade att han blivit deprimerad och otålig med barnen. Varken patienten eller någon han kommit i kontakt med hade kommit på tanken att hans symtom kunde bero på kvicksilverförgiftning.” Fallet uppdagades enbart p.g.a. att en anställd med utpräglade munsymtom diagnosticerades som Hg-förgiftning vid sjukhusbesök och arbetsplatsen undersöktes.
Beskrivningarna illustrerar det nära nog genomgående ledmotivet vid kvicksilverförgiftningar: Feldiagnos!
Psykförklarad
I en lång rad fall har TF:s medlemmar blivit psykförklarade för sina symtom och ibland p.g.a. att de hävdat att de orsakades av kvicksilver från amalgam. Då kan man ju inte vara psykiskt frisk! Även tandsköterskor och tandläkare råkar ut för samma förhållanden.
I Läkartidningen (no. 34, 1989, sid 2735) “diagnosticerar” Lindberg & Lindberg 6 tandsköterskor utgående från “psykodynamisk teori” (med en brasklapp för att immunsystemet kan vara inblandat). “Gemensamt för dessa sex personer är att de mått mycket dåligt i själen. Detta har de inte fått förståelse för och har dessutom saknat förmågan att visa det på annat sätt än via kroppsliga symtom. Diagnosen kvicksilverförgiftning har blivit ett psykologiskt försvar emot de traumatiska känslor de tidigare upplevde…Det är tragiskt att behöva konstatera att hos tre av dessa är deras kvicksilverdiagnos iatrogent betingad. De mådde psykiskt dåligt. Fick inte förståelse för detta på den psykiatriska mottagningen utan fick veta att deras symtom var inte psykiska. De flesta har alexitymi (oförmögen att med ord ge uttryck för upplevt psykiskt obehag/starka känslor) och samtliga har somatiska symtom. Iakttagelsen att symtomen förvärras i samband med varje saneringstillfälle och att de känner sig bättre ju mer amalgam som försvinner ur munnen kan ha med betingning och förväntan att göra.”
Man kan ju jämföra med akrodynia (kvicksilverförgiftning hos barn; TF bladet no 3 1987) vars orsak, kvicksilver, inte uppdagades förrän man förgiftat barn i över hundra år. Inte heller där saknades psykiatriska försök att förklara sjukdomsfallen. Typiska fall av akrodynia på ett barnhem där flera av barnen dog och andra stannade upp i utvecklingen diagnosticerades av psykiatrisk expertis som “anaclitisk depression, jämförbar med melankoli hos den vuxne och orsakad av förlust av kärleksobjektet.” (Fallen och diagnosen diskuteras av Leys, 1950).
Öka läkarnas uppmärksamhet
Tre fall inom tandvården beskrivs av Smith (1978). Den första tandläkaren hade tremor i händerna, dålig motorisk kontroll, likgiltighet för familj och vänner och en del synstörningar. Patienten skickades vidare till ögonläkare som fann avlagringar på linsen vilket tydde på tungmetallförgiftning. I urinen fanns kvicksilver. De två andra fallen var likartade. Vid intervju med tandläkarna uppmanade dessa läkaren/artikelförfattaren att fästa läkarkårens uppmärksamhet på de hemska psykiska effekterna av kvicksilver. De tre tandläkarna var starkt påverkade av en känsla av hopplöshet, depression och uppgivenhet. Alla visade irritabilitet, hetsigt temperament, rädsla, oro, melankoli, depression, skygghet (ett fall), uttröttning (två fall), svaghet, obeslutsamhet (ett fall), huvudvärk (två fall) och en hopplös, uppgiven attityd. Artikeln slutar med orden : läkarna måste vara uppmärksamma på förekomsten av kvicksilverförgiftningar.
En artikel i Comprehensive Psychiatry har titeln “Behov av att vara uppmärksam på de neuropsykiatriska symtomen vid oorganisk kvicksilverförgiftning” (Ross, m.fl. 1977). Nio personer, laboratoriepersonal på sjukhus, med samma symtom som tidigare beskrivits. Författarna påpekar att närvaron av flera av dessa symtom bör göra läkaren uppmärksam på att man noga bör undersöka yrkesverksamhet och mäta Hg i urin och hår (i dessa fall inte högre än hos tandsköterskorna som psykförklarades i Läkartidningen) innan man ställer diagnos. Det kan vara låggradig kvicksilverförgiftning.
Kvicksilver i läkemedel och kosmetika
Sunderman (1988) beskriver verkningarna av kvicksilver och något av dess historia. En undersökning hos lokala apotek (Philadelphia) visade att kvicksilveroxid för ögonbehandling var det enda kvicksilverpreparat som ännu ibland skrevs ut. “Det är värt att uppmärksamma att amalgam fortfarande används av en del tandläkare för att fylla hål och att många kosmetika innehåller organiska kvicksilverföreningar. Lyckligtvis har användningen av kvicksilverhaltiga läkemedel nästan helt försvunnit. Dessutom har uppmärksamheten på faran hjälpt till att skydda folk från direkt exponering för kvicksilver och dess verkningar. Några undantag finns, t.ex. användningen av amalgam för att fylla hål i tänderna och kvicksilverinnehållande mascara. Förhoppningsvis kommer dessa undantag att snart ersättas med ogiftiga ersättningar…. Slutligen: Det är vår åsikt att hos patienter med depressioner, beteende- och neurologiska störningar, bör man noga beakta förgiftning från ej uppmärksammade kvicksilverkällor som möjlig orsak.”
Effekter på barn
Skrämmande, men faktiskt precis vad man kan förvänta, är subtila effekter på barn. Historien med akrodynia borde vara en lärdom som förskräckte. Några artiklar finns som tyder på förrädisk påverkan av låga doser tungmetaller. Hittills har bly mest undersökts. En artikel från univ. i Wyoming, USA, (Marlowe m.fl., 1986) visar att kvicksilverhalterna i hår, alla lägre än vad som anses “normalt” som högsta tolererade nivå (2,5 ppm), signifikant och negativt korrelerade med resultaten av intelligenstest (total, verbal och prestationstest, Wechler’s reviderade intelligenstest för barn), d.v.s. ju högre kvicksilverhalter desto sämre resultat. Man anser att låga exponeringar för kvicksilver i mängder som tidigare ansetts harmlösa kan ha subtila effekter som kan förvärras med tiden, att studien behöver upprepas för att konfirmera resultaten och för att fastställa nya ofarlighetsgränser för kvicksilver, om någon sådan ofarlig nivå överhuvudtaget existerar.
Ett annat arbete av samma psykologer finner att emotionellt störda barn (så allvarligt att de behöver speciell skolgång) har signifikant förhöjda halter av bly, arsenik, aluminium och kvicksilver i håret. Enbart genom att studera hårvärdena kan man med 77.8 % säkerhet avgöra om barn hör till störda eller normala, naturligtvis diagnosticerade med andra metoder. Man påpekar samverkande effekter och att andra studier visar att kombinationen av kvicksilver och bly har signifikant mer negativ effekt än metallerna var för sig.
Tandvårdspersonal
Om några skulle påverkas så vore det tandvårdspersonalen och inte patienterna! Några negativa effekter har aldrig konstaterats hos personalen, alltså kan inte heller patienterna vara sjuka eftersom de bara är utsatta för kvicksilver från amalgamet och inte i arbetsmiljön. Så lät det i början av amalgamdebatten. Nu har vi minst 150 förgiftade från tandvårdspersonalen, även om de avfärdas av psykologisk expertis i Läkartidningen. Alla psykologer är emellertid inte av samma uppfattning. Med vid konferensen i Colorado Springs i nov. 1988 var psykologiprof. J. Butler vid Univ. North Texas. Han fann att hos amerikanska tandläkare förelåg neuropsykologiska avvikelser hos 90 % av de testade, bl.a. för koncentrationsförmåga, korttidsminne, koordinations- och perceptionsomdöme vid rörelser. Psykologiska problem fanns för irritabilitet, otålighet, spänning, frustration och konflikt. Sinneslugn saknades i påfallande grad.
Uppmärksamma faran
Vi framför inte dessa data som ett angrepp på tandläkarna utan som en hjälp att bli uppmärksamma på faran. Kvicksilver är ett lömskt ämne med smygande och försåtliga effekter. Tandvårdspersonalen kan själva betrakta sig som offer då obehagliga fakta undanhållits dem och de blivit direkt felinformerade. När kvicksilvret försvinner från tandvården kommer både patienter och personal att må betydligt bättre.
_Litteratur: _
Stock, A. Die Gefährlichkeit des Quecksilberdampfes. Zeitschrift für angewandte Chemie, 39,1926,461-488. (Även på engelska i J. Orthomol. Psychiat. 12, 1983, 202 under titeln Nothing new under the sun, översättn. av M.H. och som särtryck på svenska från TF)
Pleva, J. Mercury poisoning from dental amalgam. J. Orthomol. Psychiat. 12, 1983, 184-193. (Även som särtryck på svenska i förkortad version från TF)
Nordin, J. Yrkessjukdomar. Kvicksilver, Kronisk förgiftning. sid. 184-187. Almqvist & Wiksell, 1943.
Burgener, P. & Burgener, A. Erfahrungen über chronische Quecksilbervergiftungen. Schw. Med. Wochenschr. 8, 1952, 204-210.
Kussmaul, A. Untersuchungen über den constitutionellen Mercurialismus und sein Verhältniss zur constitutionellen Syphilis, Wurzburg, 1861 (Finns på universitetsbiblioteket i Lund, UB2)
Bidstrup, P.L., Bonell, J.A., Harvey, D.G. & Locket S. Chronic mercury poisoning in men repairing direct-cur-rent meters. Lancet, nov. 10, 1951, 856-861.
Kazantzis, G. Chronic mercury poiso-ning – clinical aspects. Ann. Occup. Hyg. 8, 1965, 65-71.
Lindberg, E. & Lidberg, N. Amalgamsjuka hos arbetsskadeanmäld tandvårdspersonal – en pilotstudie. Läkar-tidningen 86, no. 34, 1989 2735-2738.
Leys, D. A review of infantile acrodynia (“Pink disease”). Arch. Dis. Child. 25, 1950, 302-310.
Smith, D.L. Jr. Mental effects of mercury poisoning. South. Med. J. 71, 1978, 904-905.
Ross, W. D., Gechman, A.S., Sholiton, M.C. & Paul, H. S. Need for alertness to neuropsychiatric manifestations of inorganic mercury poisoning. Comprehensive Psychiatry 18, 1977, 595-598.
Sunderman, F. Perils of mercury. Ann. Clin. Lab. Sci. 18, 1988, 89-101.
Marlowe, M., Moon, C., Errera, J., Jacobs,J., Brunson., Stellen,J. & Schroeder, S. Low mercury levels and childhood intelligence. J Orthomol. Med. 1, 1986,43-49.
Marlowe, M., Errera, J., Stellern, J. & Beck, D. Lead and mercury levels in emotionally disturbed children. J. Ort-homol. Psychiat. 12, 1983, 260-267.
