Normalt anser läkarna att nervsjukdomen ALS är helt obotlig. När sjukdomen upptäcks har patienten i allmänhet endast 4-5 år kvar att leva. Vi känner till ett enda fall som botats, skriver här Mats Hanson. Patienten tog bort sina amalgamfyllningar och har sedan dess varit frisk.
Nervsjukdomen ALS Amyotrof lateral skleros) kallas också motor neuron disease (MND). Det är en sällsynt sjukdom, som varje år drabbar 1-2 personer per hundratusen. Överlevnadstiden är 4-5 år eller kortare, beroende på var skadorna i ryggmärgen börjar. Sjukdomen gör att nervceller i ryggmärgen bryts ner. Det är de motoriska cellerna som skadas – de som normalt leder impulser till musklerna. När impulserna upphör går det inte längre att styra musklerna och t.ex. handen eller foten faller ner. Den ALS- sjuke snubblar, eftersom foten inte kan hållas horisontellt.
Efterhand drabbas alltfler muskler. Muskelcellerna börjar leva sitt eget liv, de rycker och darrar och förtvinar så småningom. Känseln och förståndet drabbas dock inte. När skadorna sprids uppefter ryggraden drabbas allt viktigare områden. Till slut kan de nerver som reglerar andningen förtvina och den sjuke dör.
Tungmetaller och amalgam
Orsaken till ALS är okänd och det finns ingen medicinsk behandling som kan rädda livet på dessa patienter. Antalet fall per år verkar öka något. Miljöfaktorer spelar troligen en roll. Misstankar har sedan länge riktats mot tungmetaller, men även jordbruksgifter har knutits till ALS. Det är förmodligen endast en liten grupp i befolkningen som är speciellt känslig och reagerar på ett visst sätt som insjuknar. En tiondel av alla fall beror på ärftliga faktorer.
Jag har sedan 1981 kontaktats av en avsevärd del av de svenska ALS- fallen eller deras nära anhöriga. De har själva misstänkt samband med amalgam, rotfyllningsmaterial, guld plus amalgam och i några fall annan metallexponering.
En person kontaktade mig t.ex. i mitten av 1980-talet och berättade att han, strax före insjuknandet i ALS, varit hos tandläkaren. Det var inför en längre USA-resa och tandläkaren borrade ut 5 amalgamfyllningar (på samma gång) och satte in 5 nya. Tre veckor senare bröt sjukdomen ut mannen fortfarande var kvar i USA. Han var helt säker på att amalgamet var orsaken. Han hade även en hel rad av andra Hg-förgiftningssymtom.
En patient botad
Tandläkare Olle Redhe har haft en ALS patient som botades med amalgamsanering. Men han har haft andra fall som inte kunnat räddas. Flera fall av ALS har rapporterats i samband med kvicksilverförgiftning i den medicinska litteraturen.
Alla försök att bota ALS-patienter har hittills varit förgäves. Enda undantaget utgör det fall som Olle Redhe beskrivit samt några i USA som jag hört talas om muntligt men som inte finns närmare beskrivna. Immunterapi (cortisonpreparat) har provats men inte gett något resultat. Currier (1968) fann att chelatorer (penicillamine, lipoic acid och EDTA) inte hade någon effekt på sjukdomsförloppet.
En ALS-patient har sålunda ingenting att förlora på att pröva okonventionella behandlingar eftersom den normala sjukvården inte kan erbjuda någon bot. Försämringen går ofta snabbt och det är bråttom att sätta in motåtgärder. Tungmetaller, inklusive kvicksilver från amalgam är klart misstänkta orsaker.
Alla källor till tungmetallexponering bör därför efterforskas och elimineras hos den ALS-sjuke. Tändernas amalgam måste också snabbt ut. Det går inte att byta en fyllning var sjätte vecka utan allt måste bort ganska omgående. Extrema skyddsåtgärder behövs liksom en intensiv antioxidantbehandling (se t.ex. metod utarbetad av Jan Fattal, Tf-bladet nr 4, 1994). Det är dock okänt om denna behandling verkligen räcker till för att stoppa sjukdomen annat än möjligen i ett fåtal fall.