om ett led i arbetet publicerar Nationella Folkhälsokommittén debattskrifter. Nyligen utkom en sådan skrift med titeln ?Nya diagnoser ? förklaringsmodell till neurosomatiska sjukdomar?. Författare är Robert Olin, professor emeritus med inriktning på socialmedicin.

Med ?nya diagnoser? avses olika former av ohälsa som blivit uppmärksammade under senare år. I Robert Olins skrift behandlas särskilt fibromyalgi (FMS), kroniskt trötthetssyndrom (CFS eller ME), långvarig smärta, somatoformt smärt- respektive somatiseringssyndrom, posttraumatiskt stressyndrom (PTSS), elöverkänslighet, gulfkrigssyndromet, silikonbröstimplantat, multipel kemisk känslighet (MCS), amalgam och utbrändhet.

*Objektiva metoder sakna*s

Gemensamt för de ?nya diagnoserna? är att det saknas objektiva metoder för att ställa diagnosen. Istället är man hänvisad till kriteriediagnoser, som vanligen utgörs av en sammanställning av subjektiva symtom, dvs personens upplevelse av till exempel värk, minnesproblem mm.

Robert Olin påpekar att några symtom förekommer mer eller mindre tydligt vid de ?nya diagnoserna?, nämligen trötthet/onormal utmattning, ofunktionell sömn, neurokognitiva störningar (försämrat närminne och koncentrationsförmåga) och psykisk instabilitet. Också värk, slemhinnesymtom liksom s k vegetativa störningar i t ex mage-tarm, hjärta, luft- och urinvägar, förekommer ofta. Ohälsa av typ ?nya diagnoser? är vanlig. Robert Olin uppskattar att 10-20 procent av befolkningen är mer eller mindre direkt berörda.

Robert Olin påpekar att många lekmän, politiker och vårdföreträdare anser att de symtom som ingår i de ?nya diagnoserna? har psykiska/psykologiska orsaker. Robert Olin avvisar emellertid detta synsätt. Han skriver: ?Historiskt ? och även i dessa dagar, t ex genom det psykiatriska klassifikationssystemet DSM-IV ? har många försök gjorts/görs att hävda att symtomen bakom de olika ?nya diagnoserna? egentligen är uttryck för en eller några former av psykiska störningar, t ex somatiseringssyndrom eller depression. Men som påtalas i flera sammanhang i denna skrift, är ett sådant synsätt en otillbörlig förenkling då det utgår från en hypotes som faktiskt saknar vetenskapliga bevis.?

Vidare skriver Olin: ?Alltför ofta förutsätts för övrigt att de psykiska symtom som kan förekomma vid en ?ny diagnos? är en del av dess orsak ? men mer sannolikt är att de är en konsekvens av sjukdomen och dess symtom.?

Robert Olin påpekar även: ?Men bland patienterna finns det många bittra erfarenheter av att relativt få hjälpts av psykologiskt orienterade behandlingsmetoder …?

Neurobiologiska förklaringar

Enligt Robert Olin finns det numera starka indicier som talar för att merparten tillstånd bland de ?nya diagnoserna? har neurobiologiska förklaringar. Utlösande faktorer skulle kunna vara en infektion, ett trauma, toxisk påverkan och även fysiska eller psykiska påfrestningar. Den utlösande faktorn kan utöva sin verkan plötsligt men även göra det under ett utdraget, smygande förlopp.

Robert Olin framför hypotesen att en sådan utlösande faktor skulle kunna skada eller störa hjärnans och speciellt då pannlobens förmåga att hantera såväl yttre som inre inkommande sinnesintryck, vilket får till följd att sinnesintryck som ljus och ljud men även smärtsignaler felvärderas och uppförstoras. Dessutom skulle kompenserande/korrigerande mekanismer kunna initieras i olika hormon-, transmittor- och immunfunktioner.

Om skadan är permanent fortsätter dessa funktioner att felsignalera, vilket kan ge upphov till den kaskad av symtom som ofta karakteriserar de ?nya diagnoserna?. Olikheter i störningsmönster inom de ?nya diagnoserna? skulle enligt detta synsätt kunna bero på olika störningsfaktorer samt skillnader i fysiologiska och genetiska förutsättningar.

Genom att anknyta till tidigare forskning framför Robert Olin även hypotesen att störningarna/skadorna har att göra med hjärnans astrogliaceller. Speciellt skulle det kunna föreligga skador i astrogliacellens cellmembran, så att transporten av glutamat över cellmembranet skulle störas. Glutamat är en viktig energi och signalsubstans i hjärnan.

Robert Olin anser därför att de ?nya diagnoserna? egentligen borde benämnas neurosomatiska sjukdomar ? vilket dock inte utesluter att psykologiska symtom och besvär sekundärt kan ingå i sjukdomsbilden.

Amalgamfrågan

I Robert Olins skrift behandlas även amalgamfrågan i ett avsnitt. Där nämns att det inom medicinska och odontologiska verksamheter finns tydliga tendenser att psykologisera amalgamfrågan.

Robert Olin hänvisar här emellertid till professor emeritus Maths Berlin: ?Maths Berlin påpekar i detta sammanhang att det vetenskapliga kunskapsläget bakom utsagor om psykosomatiska syndrom kan ses som mer eller mindre välgrundat men att det för det mesta bygger på obevisade hypoteser vad gäller bakomliggande orsaken.?

Robert Olin anser att det fortfarande finns kunskapsluckor när det gäller exposition för kvicksilver, guld, nickel och andra metaller som används i tandfyllningssammanhang. Han anser att följande problemområden behöver utvärderas:

• Eventuella effekter av genetiska eller förvärvade skillnader i leverns metallavgiftande förmåga.

• Vetenskapligt kontrollerad utvärdering av olika tandsaneringsprogram.

• Vetenskaplig kartläggning av komplett symtombild, antikroppsstatus och övriga relevanta immunologiska parametrar ? jämte leverfunktion hos amalgambärare. Undersökningar bör möjliggöra jämförelser med fibromyalgi och kroniskt trötthetssyndrom.

Robert Olin påpekar att man inte kan utesluta att tungmetaller som kvicksilver kan vara en av faktorerna som orsakar den form av membranskada i astrogliacellerna som omnämnts tidigare. Han tillägger emellertid att detta inte betyder att det i varje fall av åberopad amalgamsjuka i realiteten har varit just amalgam som orsakat patientens symtom.

Gert Brodén