En jämförelse mellan försökspersoner med och utan amalgam visade signifikanta skillnader i hur man uppfattade den egna psykiska hälsan. Personer som tagit bort sitt amalgam uppgav att symtom på psykisk ohälsa minskade eller försvann efter borttagandet. Resultaten tyder på att förgiftning av oorganiskt kvicksilver från amalgam orsakar psykiska störningar.

Kvicksilverförgiftning och psykiska störningar. Exempel från litteraturen

Under förra århundradet exponerades arbetare som tillverkade filthattar regelbundet för kvicksilvernitrat. De blev kända som “galna hattmakare” på grund av de emotionella problem de utvecklade, inklusive plötsliga vredesutbrott, sömnighet, depression, minnesförlust, skygghet, insomningssvårigheter, hallucinationer, vanföreställningar och mani. År 1941 fann man att hjärnskador på grund av kvicksilver orsakade Galna Hattmakar-syndromet.

Arbetare, utsatta för kvicksilver i en termometerfabrik, visade en lång rad psykiska störningar, inklusive glömska, huvudvärk, irritabilitet, svårigheter att koncentrera sig och sömnstörningar. Intelligens- personlighets- och motoriska tester gav resultat som låg under de normala. Efter att kvicksilverexponeringen upphört gick testresultaten tillbaka till normalt inom 20 månader. Undantag var korttidsminnet som förblev försämrat.

Tre tandläkare, exponerade för kvicksilver i yrket, utvecklade irritabilitet, lättretlighet, rädsla, oro, melankoli, depression, skygghet, utmattning, svaghet, obeslutsamhet, huvudvärk och en känsla av hopplöshet. Symtomen försvann efter medicinering som minskade kvicksilvernivåerna (D-penicillamine & BAL).

Råttor, exponerade för kvicksilverånga, fick ökat aggressivt beteende. Kvicksilverhalter så låga som 0,002 mg per kubikmeter var tillräckliga för att åstadkomma beteendeförändringar. Utbrott av ilska är ett vanligt symtom vid kvicksilverförgiftning.

Kvicksilverförgiftning och dentalt amalgam

Kvicksilver är en av de giftigaste metallerna eftersom flertalet biologiska system störs genom att metallen binder till sulfhydryl-grupper, funktionella komponenter i ett flertal enzym och hormon. Små mängder kvicksilver under lång tid kan åstadkomma lika förödande effekter som stora doser under kort tid. En smygande exponering under lång tid kan åstadkomma skador efter många år och orsaken till hälsoproblemen blir svår att spåra.

Stock fann att 3 mikrogram per kubikmeter luft under arbetstid inte gav påvisbara symtom utom hos personer som var överkänsliga för kvicksilver. Daglig exponering för 10-20 mikrogram per kubikmeter i arbetslokalerna gav flertalet anställda fysiska och psykiska problem. Stock rapporterade att neurologiska problem hos en person med 2,1 mikrogram per kubikmeter i andningsluften (från amalgam) försvann efter att amalgamet tagits bort.

Nästan 80 % av kariesskador fylls med dentalt amalgam (silverfyllningar). Denna instabila legering består till 50 % av kvicksilver och avger ständigt kvicksilverånga. Vimy och Lorscheider mätte kvicksilverhalten intra-oralt och beräknade att personer med tolv eller fler ocklusala amalgamfyllningar erhöll en daglig dos om 29 mikrogram kvicksilver (-ånga). Personer med en till fyra amalgam erhöll dagligen 9 mikrogram.

Radics och medarbetare analyserade det yttre, korroderade området av amalgamfyllningar, utarmat på kvicksilver. Deras beräkningar visade att i en mun med många fyllningar kunde det ha frisatts upp till 560 milligram kvicksilver under ett antal år. Om frisättningen skett under 10 år skulle den dagliga dosen bli 150 mikrogram, en mycket giftig dos.

Metoder

De klara tecken som finns på ett samband mellan dentalt amalgam, kvicksilverförgiftning och psykiska störningar ledde till att vi utformade en studie för att utvärdera psykiska hälsan hos personer med och utan amalgam i tänderna.

Vi valde 70 personer av de som svarade på en annons i den lokala universitetstidningen; 23 ytterligare frivilliga personer kom från studenternas fysiologilaboratorium och 8 från en studentförening. Ingen av deltagarna fick betalt.

Amalgam- och icke-amalgamgrupperna matchades enligt kön och ålder. Av 101 personer hade 50 (30 kvinnor och 20 män) amalgam och 51 (30 + 21) var utan tandfyllningar. Genomsnittsåldern i icke-amalgam-gruppen var 22,35 år jämfört med 23,28 år i amalgam-gruppen. Männen hade i genomsnitt 10,1 amalgamfyllningar och kvinnorna 9,8.

Kvicksilvertest: Ett hårprov från nacken och ett urinprov (morgonurin) togs från varje person och analyserades med avseende på kvicksilverhalt (Tabell 1).

Frågeformulär angående psykisk hälsa: Studenterna svarade på två frågeformulär avsedda att utvärdera försökspersonernas egen subjektiva uppfattning om sin mentala hälsa. Ett formulär besvarades hemma och det andra under väntetiden på laboratoriet. Se tabeller som relaterade filer i slutet av artikeln.

I formulär I (Tabell II) ombads personerna att gradera sin stress-tolerans, aktuella stressnivå, emotionella och fysiska hälsa, grad av tillfredsställelse med tillvaron, sinneslugn, uppfattningsförmåga vid läsning och genomsnittligt betyg.

I frågeformulär II (Tabell III) efterfrågades emotionella och psykologiska symtom såsom plötsliga humörutbrott, depression, irritabilitet, självmordstendenser eller ofta förekommande oro. Vidare symtom på psykisk instabilitet, inkluderande brist på intresse, tillbakadragenhet, mardrömmar, glömska, brist på självförtroende, nervositet, rädsla och obeslutsamhet.

Ett frågeformulär om psykisk hälsa sändes också till nära 300 personer som fått sitt amalgam borttaget av en tandläkare i Utah. 86 svarade (60 kvinnor och 26 män). Medelåldern var 40.4 år. Denna del av studien var inte kontrollerad och tog inte hänsyn till eventuell placeboeffekt. Personerna ombads skriva ner alla psykiska symtom de haft året innan amalgamet tagits bort. De ombads sedan utvärdera förekomsten av dessa symtom efter amalgamborttagandet och ange bättring, försämring, försvunnet eller oförändrat. Antalet amalgamfyllningar som togs bort var i genomsnitt 10,77 och sista urborrning skedde i medeltal 9,95 månader före besvarandet av frågeformuläret.

Kroppslig undersökning: En tandsköterska och en tandhygienist fastställde tandstatus hos varje deltagare i första delstudien. Ett blodprov togs på var och en för att få fullständig blodbild, inklusive hemoglobinvärde. Mätvärden och enkätsvar behandlades statistiskt.

Inom amalgamgruppen visade urinkvicksilvret en direkt korrelation med antalet fyllningar liksom hårkvicksilvret. Resultaten stöder de som erhölls av Abraham (1984) som fann högre blodkvicksilver hos amalgambärare och Svare och Peterson (1984) som fann att blodkvicksilver minskade efter amalgamborttagande.

Amalgambärare ansåg sig vara signifikant mindre tillfredsställda och hade en lägre grad av sinneslugn; de ansåg sin uppfattningsförmåga vid läsning vara signifikant lägre (Tabell II). De ansåg sig också mindre friska, mer stressade och mer emotionella än icke amalgambärare.

Amalgambärarna rapporterade fler emotionella-oro-symtom än amalgamfria. De hade fler tillfällen av plötslig ilska, mer depressioner och irritabilitet. Självmordstankar och oro fanns också i ökad utsträckning hos amalgamgruppen (Tabell III). De upplevde fler mardrömmar, var mer nervösa, upplevde rädsla oftare, hade sämre koncentrationsförmåga, saknade självförtroende, hade sämre uppmärksamhet och var mer glömska. För varje symtom för sig är ej skillnaderna statistiskt signifikanta mellan amalgam- och ej-amalgampersoner. För summan av symtom hade amalgam-gruppen 60,9 % fler symtom.

När livsstilen bedömdes verkade amalgamgruppen ha en sämre sådan om man bedömde efter följande faktorer: De hade behov av och åt fler sötsaker, rökte fler cigaretter, konsumerade mer alkohol, och drack mer kaffe än ej-amalgam-gruppen.

Resultat från gruppen som tagit bort amalgam:

Inte alla 86 svarande som tagit bort amalgamet svarade på alla frågor. 80 % rapporterade att de känt sig bättre efter borttagandet; 91 % var glada att de tagit bort amalgamet och 88 % sa att de skulle genomgå behandlingen om de haft att välja idag (Tabell IV). Endast tre patienter ansåg sig vara sämre efter borttagandet.

53 av 78 svarande (68 %) rapporterade en förbättrad stresstolerans, 44 % kände sig mindre emotionella. Allmänna hälsan förbättrades hos 63 % av patienterna och ingen fick försämrad hälsa. En gradering av hälsotillståndet visade ett genomsnitt på 26 % förbättring. Tillfredsställelse och sinneslugn förbättrades hos 46 av 79 svarande (58%).

De 86 patienterna rapporterade totalt 409 psykiska symtom före amalgamet togs bort. Inom i medeltal 10 månader efter utbyte minskade 275 (67%) av symtomen, 62 (15%) försvann, 61 (15%) förblev oförändrade och 10 (3%) blev värre.

Av 31 patienter som upplevde plötsliga vredesutbrott angav 28 att denna typ av sinnesstämning hade minskat eller försvunnit. Depression angavs av 38 personer före utbytet och 84 % av dessa att depressiva symtom minskat eller försvunnit. Irritabilitet, ett vanligt tecken på kvicksilverpåverkan, minskade hos 29 av 35 efter amalgamutbyte. Många andra symtom som associeras med kvicksilverpåverkan förbättrades efter fyllnadsbyte; ofta upplevd ängslan minskade eller försvann helt hos 31 av 35 personer; nervositet minskade hos 23 av 28; mardrömmar minskade för alla 12 som rapporterat problemet; likaså avtog eller försvann självmordstendenser hos alla 10 som uppgivit sådant; minnet förbättrades hos 73 % och självförtroende hos 84%o av de som fått sitt amalgam borttaget. Sug efter sötsaker reducerades från 49 till 30 av 81 patienter som haft detta begär.

Personer med amalgam blev lättare uttröttade än de utan amalgam (11 av 50 studenter med amalgam respektive 2 st av de 51 utan amalgam) och fler amalgambärare klagade över trötthet på morgonen (25 respektive 10 st). Hos de patienter där amalgamet togs bort ansåg 53 % att deras trötthet försvann eller minskade.

Diskussion

Relationen mellan dentalt amalgam, kvicksilverförgiftning och psykiska störningar är tankeväckande och kan ha signifikanta följder för effektiv terapi av psykisk ohälsa. Trots att antalet personer i studien är litet (50 med och 51 utan amalgam) är resultaten statistiskt signifikanta och motiverar ytterligare studier.

Våra data visar att kvicksilvernivåerna i urin och hår är högre hos amalgambärare än hos amalgamfria. Dentalt amalgam ger förhöjda koncentrationer av kvicksilver i blodet. Metallen kan lagras i hjärnan som Eggleston & Nylander fann på avlidna.

Gifteffekter av kvicksilver i hjärnan och medföljande psykiska symtom visas tydligt hos patienterna som beskrivs i detta arbete. Psykiska symtom, motsvarande de som beskrivits vid kvicksilverförgiftning, fanns signifikant oftare i amalgamgruppen, vilket tyder på att kvicksilver, frisatt från nedbrytningen av amalgam, kan orsaka psykiska störningar. Amalgamlagade personer rapporterade ökad irritabilitet, depression, uttröttning, självmordstankar, oro, dåligt humör, rädsla, nervositet och dåligt minne jämfört med amalgamfria.

Om kvicksilver från dentalt amalgam orsakar psykiska symtom så bör ett borttagande av amalgamet minska dessa. Detta stöds av resultaten från de 86 amalgamsanerade personerna. De rapporterade att 82 % av tidigare psykiska störningar antingen förbättrades eller försvann inom i genomsnitt 10 månader efter att amalgamet tagits bort.

Stress anses numera som en dominerande orsak till hälsoproblem. Flertalet av de psykiska symtom som orsakas av kvicksilver är stressymtom som ilska, lättretlighet och oro. Förmågan att tolerera stress är direkt relaterat till individens tillstånd av psykisk hälsa. Mer än 68 % av personerna uppgav att deras stresstolerans ökade efter att amalgamet tagits bort. Kanske kan deras ökade stresstolerans förklara förbättringen i välbefinnande, sinnesro och psykisk hälsa.

Utmattning är karakteristiskt för kvicksilverförgiftning. Personerna med amalgam klagade oftare över att lätt tröttas ut och att vakna trötta jämfört med amalgamfria. En möjlig förklaring till tröttheten är den signifikant lägre hemoglobinnivån vi uppmätte hos amalgambärare. En signifikant korrelation fanns mellan förhöjd halt av kvicksilver i urinen och sänkt hemoglobinnivå. Om hemoglobinets förmåga att transportera syre minskar genom bindning av kvicksilver kan orkeslöshet uppträda. Hemoglobin har ett antal sulfhydryl-grupper som kan binda kvicksilver. Dessa grupper är väsentliga för funktionen. Vi fann även att kvicksilverklorid orsakar fria syreradikaler i hemoglobinmolekylen (Siblerud PhD thesis), något som bidrar till ökad oxidation och förstörelse av molekylen. Minskad radikalbildning efter amalgamborttagandet kan förklara varför utmattningssymtomen förbättrades eller försvann hos 18 av 34 personer efter amalgamborttagandet.

Personer med amalgam rapporterade sämre läsförståelse än personer utan amalgam. 45 procent av de som tog bort amalgamet ansåg att läsförståelsen förbättrades. Oorganiskt kvicksilver orsakar förlust av korttidsminne. Sådan kvicksilverrelaterad minnesförsämring kan vara orsak till den försämrade läsförståelsen.

Kvinnor med amalgam ansåg sig ha signifikant fler menstruella problem än de som inte hade amalgam. Menstruationsbesvär minskade eller försvann efter amalgamborttagande. Försök på hamster av Lamperti visade att kvicksilverklorid undertryckte progesteron nivån och påverkade menstruationscykeln. Lamperti drog slutsatsen att “kvicksilver påverkar direkt äggstockarnas och hypofysens svar på hormonell stimulering.” Många emotionella och psykiska problem är knutna till premenstruella besvär.

Frågeformuläret angående livsstil visade att amalgambärare hade sämre sådan än personer utan amalgam. De hade sug efter mer sötsaker, rökte fler cigaretter, drack mer kaffe och konsumerade mer alkohol. Kan denna livsstil ha bidragit till den sämre hälsan hos amalgambärare eller är den ett resultat av kvicksilvret från amalgam? Kanske bådadera. Vi har hypotesen att om folk är nervösa, deprimerade, argsinta och trötta – som amalgambärare är – så kan detta orsaka att de dricker mer kaffe för att motverka tröttheten, röker mer cigaretter på grund av nervositet och dricker mer alkohol eftersom de är deprimerade. Emotionella problem kan leda till missbruk och det kan finnas en koppling mellan kvicksilverexponering och sådana problem.

Orginalarbetet har starkt förkortats. Huvuddelen av statistiken har utelämnats och språket förenklats en del vid översättningen. För fullständig information och litteraturreferenser hänvisas till ursprungsartikeln på engelska.

Ovanstående artikel är en delstudie av studenterna med och utan amalgam (observera att det är unga människor som borde vara friska!) och de 80 patienter som tagit bort amalgamet. Ytterligare artiklar i serien är:

Siblerud R.L. Health effects after dental amalgam removal. J. Orthomol. Medicine, 5, 1990, 95-106.
Siblerud R.L. The relationship between mercury from dental amalgam and the cardiovascular system Sci Total Envir 99,1990, 23-35.
Siblerud R.L. The relationship between mercury from dental amalgam and oral cavity health Ann Dentistry 49,1990, 6-10