ALS beskrevs första gången 1850 av den franske läkaren Aran. Han angav då att 3 av de 11 beskrivna fallen hade varit blyexponerade och 2 tidigare haft symtom på blyförgiftning. Det finns ett avsevärt antal studier som visar samband med blyexponering och andra tungmetaller.

Det finns epidemiologiska studier på ALS-patienter, som i flertalet undersökningar visat ett samband med tungmetallerna bly, kvicksilver eller mangan. Andra epidemiologiska undersökningar har kopplat samman ALS med lösningsmedel eller jordbruksgifter. Även kvicksilver används inom jordbruket.

En utmärkt studie gjordes av Felmus et al, 1976. De försökte efter förmåga att utvärdera exponering för kvicksilver (även amalgam), bly och en rad andra faktorer hos ALS patienter. De använde två kontrollgrupper, en med andra sjukdomar och en med friska individer. Både bly och kvicksilverexponering var betydligt vanligare vid ALS, likaså benbrott och hög mjölkförtäring. Påtagligt var dock att det fanns ett antal fall av metallexponering inom kontrollgrupperna utan att detta lett till ALS.

Currier (1968) fann att en stor del av patienterna med ALS hade varit utsatta för tungmetaller (24 av 31 fall). Urinhalter av metallerna var normala (mättes dock långt efter exponeringen). Även han fann att skador på skelettet, som arm- och benbrott, verkar kunna utlösa sjukdomen ALS.

Tungmetaller i nervvävnad

De flesta publicerade undersökningar saknar uppgifter om andra symtom än de rent neurologiska. Därtill kommer att exponeringen för tungmetaller ofta ligger långt tillbaka i tiden och analyser av t.ex. blodvärden ger ingen vägledning.

Publicerade mätningar i nervvävnad ger dock en del intressanta resultat. Kurlander och Patten (1979) fann att en del ALS- patienter hade mycket höga halter av bly och en del andra metaller. Kvicksilver mättes inte i dessa försök.

Men det var inte alltid ALS-patienterna skiljde sig från kontrollerna när det gällde exponering och metallhalter. En orsak kan vara att kontrollerna hade hämtats från andra lättillgängliga avdelningar på sjukhuset och hade andra sjukdomar. Eftersom man inte vet om samma orsak kan ligga bakom flera, som det verkar, orelaterade sjukdomar, är detta otillåtet inom statistisk vetenskap. Det tillämpas emellertid flitigt inom medicinen.

Kvicksilver och ALS

ALS i direkt samband med kvicksilverförgiftning har rapporterats ett antal gånger, t.ex. vid exponering för fenyl-kvicksilver (Brown (1954), etyl-kvicksilver (Kantarjian (1961) och oorganiskt Hg (Barber (1978), Adams (1983). Observera att thiomersal (merthiolat), som ingår i många vacciner, är etyl-kvicksilver.

Kasarskis och medarbetare (Univ. of Kentucky) fann att ALS-fall hade förhöjda halter Hg i hjärnan totalt, i blod och serum samt lägre selenhalter än normalt. Ryggmärgen visade ingen skillnad i kvicksilver- och selenhalt jämfört med kontrollgruppen. Dock kunde inte de motoriska cellerna, som bryts ner vid ALS, undersökas separat. Om dessa speciellt ansamlar Hg måste undersökas med andra metoder.

Isolerade blodceller från ALS-patienterna i Kasarskis studie band mer kvicksilver än kontrollceller vilket ansågs tyda på försämrad avgiftning eller ökning av kemiska grupper med hög bindning till Hg. Giftig ryggmärgsvätska

Giftig ryggmärgsvätska

Serum och ryggmärgsvätska från ALS-patienter fungerar som ett gift på odlade nervceller. Immunoglobuliner från ALS-patienterna reagerar med cellerna och förstör dem. Sannolikt påverkar de något protein i calciumkanalerna så att den viktiga calciumbalansen störs.

Nervcellerna hos ALS-sjuka patienter dör av s.k. apoptotisk celldöd. Det innebär att en “självmordsprocess” sätts igång. DNA och andra cellkomponenter bryts ner på ett karakteristiskt sätt och det går därför att skilja denna form av celldöd från den normala som kallas nekrotisk.

Cellernas självmordsprocess, apoptos, kan aktiveras av en rad faktorer: fria radikaler, tumörnekros faktor (TNF) och andra processer som orsakar calciumläckage. Halten fritt calcium inuti cellen skall normalt vara cirka tiotusen gånger lägre än utanför. Zink har en skyddande effekt.

Ärftligt enzymfel

En intressant ny upptäckt är att ett avsevärt antal av de ärftliga fallen av ALS (ca 10 % av samtliga fall) har fel på enzymet SOD, superoxiddismutas. Detta leder till att superoxidradikaler inte avgiftas på rätt sätt. Därvid kan ännu mer reaktiva och cellskadande fria radikaler bildas.

Experimentellt kan man åstadkomma samma effekt på odlade celler och transgena djur (djur med utbytta, extra eller ändrade gener) genom att ändra genen för SOD. Man kan då framkalla skador som starkt påminner om de man finner hos ALS-patienter. Motoriska nervceller verkar även i dessa experiment vara speciellt känsliga.

Man undersöker nu om de spridda, ej ärftliga fallen av ALS, också har något fel på enzymsystemen. Idag vet man att ALS-patienter är utsatta för en ökad oxidativ stress med ökad bildning av fria radikaler. Man vet också att andra antioxidantenzym än SOD är aktiverade (en försvarsreaktion i cellerna) och att calciumbalansen är störd hos dessa patienter. Det finns inga resultat som tyder på ärftlighet för mer än 10 procent av alla ALS-fall.

Benbrott och ALS

Kopplingen i litteraturen till benbrott kan bero både på störd calciumbalans och på att sjukdomen börjar långt tidigare än när de neurologiska symtomen visar sig. Om den teorin stämmer skulle de första symtomen yttra sig som störningar i calciumomsättningen. Benen blir då sköra och bryts lätt.

En annan förklaring, som också diskuteras, är att skador på skelett och annan vävnad i sig gör att immunsystemet hos en del individer börjar reagera mot calciumkanalerna, det vill säga utlöser en autoimmunitet. Benvävnad innehåller huvuddelen av kroppens calciumförråd och det finns speciella celler som bygger upp och bryter ner vävnaden.

En tredje möjlig förklaring är att man reparerar benbrott med metaller som i fallet ovan. Om individen är känslig för metaller kan detta åstadkomma en häftig immunologisk reaktion. Undersökningar av patienter med metallimplantat (rostfritt och titan) visar att vävnaderna är fullständigt impregnerade med metaller, även långt från implantaten. En del individer med sådana implantat har också fått häftiga immunologiska reaktioner (Case et al, 1994).

Det finns alltså en lång rad hypoteser för orsakerna till ALS. Än är det för tidigt att dra några säkra slutsatser. Man kan dock misstänka att det finns ett samband mellan metallexponering och ALS. När det gäller kvicksilver vet man att metallen stör calciumbalansen, orsakar fria radikaler och ger upphov till autoimmunitet. Det ligger nära till hands att koppla ALS till amalgam. Samtidigt tyder mycket på att sambanden inte är så enkla. Kvicksilver orsakar kvicksilverförgiftning och mycket sällan ALS. Det finns med stor sannolikhet ytterligare faktorer som är viktiga.

Referenser:

Recovery from amyotrophic lateral sclerosis and from allergy after removal of dental amalgam fillings Redhe O & Pleva J Int J of Risk Safety in Medicine 4 1994 229-236

Amyotrophic lateral sclerosis and metallic toxins Currier RD & Haerer AF Arch Envir Hlth 17 1968 712

Mercury and Selenium Contents in Amyotrophic Lateral Sclerosis in Hokkaido, the Northernmost Island of Japan. Moriwaka F et al J of the Neurological Sciences; 118 38-42 1993

Probing a mysterious “cluster”. Three former San Francisco 49ers develop Lou Gehrig’s disease Time febr 23 1987 59

Kvicksilver i amalgam – en arbetsmiljörisk. Molius, M & Nilsson, A-M

Amyotrophic lateral sclerosis and Parkinsonism-dementia on Guam – a 25-year prospective case-control study Plato RM et al Am J Epidemiol 124 1986 643

Three cases of amyotrophic lateral sclerosis in a common occupational environment Hyser CL et al J Neurol 234 1987 443

Antecedent events in amyotrophic lateral sclerosis Felmus MT et al Neurol 26 1976 167

Metals in spinal cord tissue of patients dying of motor neuron disease Kurlander HM & Patten BM Ann Neurol 6 1979 21

Chronic mercurialism: cause of the clinical syndrome of amyotrophic lateral sclerosis Brown IA Arch Neurol Psychiat 72, 1954, 674

A syndrome clinically resembling amyotrophic lateral sclerosis following chronic mercurialism Kantarjian AD Neurol 11 1961 639

Inorganic mercury intoxication reminiscent of amyotrophic lateral sclerosis Barber TE J Occup Med 20 1978 667

Mercury intoxication simulating amyotrophic lateral sclerosis Adams CR et al JAMA 250 1983 642

Toxic and essential elements in amyotrophic lateral sclerosis Kasarskis EJ et al In: ALS. New Advances in Toxicology and Epidemiology Ed F C Rose & FH Norris Smith-Gordon 1990 p.181

Widespread dissemination of metal debris from implants Case CP et al J Bone Joint Surg 76B 1994 701