Är Sveriges hantering av kvicksilverfrågan trovärdig?

I olika sammanhang vill Sverige framstå som ett land där vi är världsbäst på det mesta. Enligt den propagandan är vi alla tillförsäkrade en social och ekonomisk trygghet, som ofta inte finns i andra länder.

Hur står det till på detta område? Det har våra medlemmar med all önskvärd tydlighet fått erfara när det gäller de sociala trygghetssystemen. Om en patient blir sjukskriven under rätt diagnos, kronisk kvicksilverförgiftning eller amalgamsjuk, händer det alltför ofta, att den försäkrade inte får sjukpenning eller annat ekonomiskt stöd! Om patienten däremot accepterar en diagnos, som inte talar om hela sanningen om orsaken, då fungerar socialförsäkringen!

För att man från myndigheternas sida ska kunna undanhålla orsaken till den allt högre sjukfrånvaron ges läkarna den informationen, att de inte får sjukskriva på diagnosen amalgamsjuk! Om läkaren anser, att den troligaste orsaken till patientens många symtom kan bero på biverkningar eller förgiftning av tandvårdsmaterial, får vederbörande räkna med trakasserier från myndigheterna, både för egen del och för sin patients räkning. När det gäller biverkningsrapportering är denna ännu ej obligatorisk, som den är för läkemedel, varför en allvarlig underrapportering troligtvis är fallet.

När vi från Tandvårdsskadeförbundet påtalar dessa orimligheter, förnekar man som regel problemen, men vi får ständigt nödrop från medlemmarna om att så är fallet. Våra erfarenheter när det gäller denna typ av dubbelmoral är legio.

Ökade sjukvårdskostnader

När sjukfrånvaron ökar dramatiskt på grund av utbrändhet talade man på psykologkongressen i Stockholm nyligen om att de här människorna är sjuka men på annat sätt, inte av någon egentlig somatisk orsak! Att psykologer inte har varken medicinsk eller toxikologisk kompetens och inte vet något om patienternas tandstatus hindrar dem uppenbarligen inte från att yttra sig om orsakerna till sjukdomstillstånden.

Den nya forskning, som Folkhälsokommittén har redovisat för, är tydligen okänd för psykologerna. I samband med konferensen påstod man i media, att människor med kronisk huvudvärk, trötthet och allmän diffus värk, inte har någon somatisk sjukdom. Budskapet var, att man ändå ska tro på dem, men de får inte vara sjukskrivnautan ska arbeta ändå! Det låter som märkliga ekon från det förflutna.

Inlärt beteende

Psykologiska förklaringsmodeller har lärts ut sedan amalgamdebatten startade. Socialstyrelsen har utbildat hänvisningstandläkare i konsten att förklara för patienten, att de inte kan bli sjuka av kvicksilver från amalgam. Detta trots att samma myndighet i brev har förklarat, att tandläkare inte äger rätt att ställa psykiatriska diagnoser eller att de inte har den medicinska kompetensen att avgöra om patienter är sjuka eller inte! Hela amalgamfrågan har trots detta som regel hanterats av Socialstyrelsens tandläkare och tandläkarhögskolorna, inte av miljömedicinarna!

Riksdagsbeslut förfuskas

Nu har vi genom den nya tandvårdsreformen hamnat i en situation där landstingens tandläkare genomgående överprövar läkarintyg och anser sig ha rätt att också sätta sig över riksdagsbeslut! När RFV redovisar för regeringen att de behöver några miljarder kronor till per år för de stigande sjukvårdskostnaderna, har man inte tagit med i beräkningen att många av de långtidssjuka ? förutom stress och utbrändhet i arbetet ? i många fall också har en pågående kronisk tungmetallbelastning, som inte förbättrar situationen!

Har man från myndigheternas sida underlättat den medicinska rehabiliteringen genom att låta fler få sina fyllningar utbytta enligt riksdagsbeslutet? Nej, tvärtom. Man har gjort egna tolkningar av beslutet, som försvårar och fördyrar för den sjuke och för samhället.

Riskerna i arbetsmiljön har negligerats

När det gäller arbetsmiljön har vi i decennier haft en liknande situation. Enligt lagen ska vi vara skyddade genom föreskrifter om hur olika farliga arbeten får bedrivas.

Arbetarskyddsstyrelsen har inte följt riksdagsbesluten där man gett uppdraget till myndigheten att utforma föreskrifter, än mindre informerat arbetstagarna i tandvården för riskerna med kvicksilverhanteringen! Inte förrän på senare år har man lämnat viss information, men föreskrifter saknas. Man har till och med beskyllt insjuknad tandvårdspersonal för att de har arbetat slarvigt och därför blivit sjuka trots att ansvaret naturligtvis har legat högre upp.

Dyrköpta erfarenheter

Människor i olika arbeten som utsatts för miljögifter har genomgående fått kämpa i motvind i årtionden för att få arbetsskador erkända. Det har gällt asbest, hormoslyr, flygbränsle och inte minst kvicksilver. Men utåt, gentemot andra länder, har vi velat framstå som ett föredöme!

Det visar sig att i detta genomreglerade land har inte Arbetarskyddsstyrelsen ens haft tillgång till olika yrkeskategoriers sjukdomsdiagnoser. Undra på att det inte går att få fram ett bra underlag för att upptäcka yrkesrelaterade sjukdomstillstånd i tid!

När förra statsrådet Anna-Greta Leijon skulle granska de 400 farligaste arbetsuppgifterna i landet blev hon kontaktad av Tf:s medlemmar, som arbetat och blivit sjuka av tandvårdens okontrollerade kvicksilverhantering. De uppgifter hon fick föranledde ingen som helst åtgärd trots att SOS redan i rapporten ?Kontroll och tillsyn av dentala material? 1986 föreslog att man borde göra en kohortundersökning av all tandvårdspersonal!

Detta är inte gjort, däremot har det blivit stort pådrag om och kring slarvet och okunskapen om plastmaterialen. Tala om dubbelmoral!

Samlad forskning bevisar riskerna

Påståendena om att tandvårdspersonalens risker är obefintliga tillbakavisade prof. M.Vimy med all önskvärd tydlighet i sitt föredrag vid I.A.O.M.T:s seminarium i Oxford i juli 2000. Mer om detta i kommande Tf-blad.

Är det inte märkligt att så många av tandvårdspersonalen insjuknar i olika neurologiska och andra allvarliga sjukdomar, eller att så många tandsköterskor och tandhygienister tvingas byta yrke eller förtidspensioneras? Tandläkare, som inte längre orkar tycks kunna fortsätta med andra arbetsuppgifter, t ex som beslutsfattare på landstingen eller hos våra myndigheter.

Arbetarskyddsstyrelsen har ägnat sig åt ergonomi och vibrationer, inte åt toxikologiska risker. Alla, som på yrkesmässigt sätt har arbetat med kvicksilver, måste ha rätt till seriösa undersökningar, där alla aspekter av påverkan beaktas.

Insamling av batterier, men ointresse för tandvårdens kvicksilveranvändning

Naturvårdsverket har i stora kampanjer fått oss att lämna in termometrar och batterier men har inte agerat lika kraftfullt för ett amalgamförbud. De har heller inte använt miljömiljonerna till nya effektiva uppfinningar som selenfilter till krematorier! Forskning och utvecklingsmedel har ej gått till enskilda idégivare. Man har inte tagit ansvar för att bistå med nödvändiga resurser för att lösa ett världsomfattande miljöproblem! I stället ges dispenser runt om i landet, för otillräckliga lösningar med kolfilter i krematorier!

Kemikalieinspektionen har kvicksilver på sin svarta lista sedan tiotals år. Inte heller de tar krafttag mot kvicksilveranvändningen i tandvården. Folkhälsoinstitutet har agerat kraftfullt när det gäller tobak men vill inte eller vågar inte ta i folkhälsoaspekterna som har sin grund i kvicksilverbelastningen från amalgam. Vems intressen försvarar man?

Regeringens beslutsångest

Regeringen lovar amalgamförbud men förhalar detta på alla möjliga sätt, trots att man utan vidare borde kunna utnyttja möjligheten till förbud på grund av de kända riskerna för både människor och miljö. Den senaste undanflykten är att ett amalgamförbud skulle kunna rubriceras som ett handelshinder trots att det är frågan om spridning av ett potent gift!

Diffusa utsläpp

Under tiden stiger kvicksilveranvändningen igen genom tandvårdens och ett par stora industriers försorg. Utsläppen från tandvården negligeras, amalgamanvändningen stoppas inte. Rötslammet från amalgambärande människor är redan en ohanterlig miljöbelastning som gör slammet obrukbart. Det måste ligga i allas intresse att detta kontinuerligt kontrolleras så att man inte luras att tro att det är riskfritt med spridning. Krematorieröken och urlakningen från kyrkogårdar samt belastningen av kvicksilverdepåer från tandkliniker ökar också de så kallade diffusa utsläppen. Det räcker inte att samla in synligt kvicksilver, allt måste ur kretsloppet om människor och miljö inte ska skadas för all framtid.

Dubbelmoral

Däremot går det rikslarm när ett enskilt företag som McDonalds har gått på en nit och tagit in leksaker som innehåller kvicksilverbatterier!

Att amalgambärare i Sverige däremot tuggar i sig kvicksilver varje gång de använder sina tänder talar man tyst om. Att foster får i sig betydande mängder kvicksilver från moderns kvicksilverläckande fyllningar är det lika tyst om.

Fortfarande har Socialstyrelsen inte informerat alla mödravårdscentraler om att gravida ska undvika tandläkar- eller hygienistbehandling under graviditet och amning! Då åberopas EU:s bestämmelser trots att både Socialstyrelsens och Riksförsäkringsverkets råd och anvisningar har skrivits senare än EU- inträdet! Dessa anvisningar saknar därför giltighet men används som argument för att inte följa riksdagsbeslutet.

Att Forskningsrådsnämndens slutsatser om risker och åtgärder ska följas ligger uppenbart inte i myndigheternas intresse. Man försvarar hellre en sjuk sak.

Samarbete är nödvändigt

Tänk om vi kunde få en ordentlig satsning från alla miljöengagerade myndigheter, organisationer, politiska partier och miljömedvetna människor att se till att vi får ett totalförbud för kvicksilverhanteringen nu. Inför Sveriges ordförandeskap i EU ska miljön vara en av de viktigaste punkterna på dagordningen. Det är dags att vi sopar rent för vår egen dörr och visar att det går att stoppa den smygande kvicksilverförgiftningen av människor och miljö genom ett kvicksilverförbud nu!