Läkemedelsverket har slagit till mot de affärer som sålt kvicksilverinnehållande tvålar. Skälet är att kvicksilver, som finns i de antiseptiska tvålarna, tas upp genom huden och kan ge njurskador. Läkemedelsverket har tydligen annan uppfattning om hur kvicksilver påverkar individen än vad Socialstyrelsen (SOS) har. Amalgamet läcker kvicksilver dygnet runt och är enligt WHO den största enskilda källan till belastning på individnivå

Forskningsrådsnämndens (FRN) expert professor Maths Berlin uppskattade, att det kan finnas mellan 5000-500 000 individer, som kan vara i riskzonen för kvicksilverbelastningen från amalgam. Hur kan man förbjuda en tvål och samtidigt tillåta tandläkarna att sätta in nästan 1000 kg kvicksilver per år i tänderna på befolkningen?

Kunskapen om kvicksilverbelastningen från amalgam gjorde att Bundesgesundheitsamt (BGA) i Tyskland (motsvarigheten till Socialstyrelsen i Sverige) gjorde allvarliga inskränkningar i användningen av amalgam för flera år sedan.

När det gäller njurpåverkan anser BGA att patienter med njurpåverkan INTE får utsättas för nya amalgamfyllningar samt att man i varje enskilt fall ska överväga alternativa lagningsmaterial. För flickor och kvinnor i fertil ålder förbjöds amalgam, eftersom kvicksilvret vandrar över till fostret och även förs över i modersmjölken. SOS har ännu inte informerat alla berörda på ett adekvat sätt.

Degussa, ett företag i den tyska dentalbranschen, stoppade försäljning och tillverkning av amalgam då man insåg skadeståndsriskerna.

Att kvicksilver tas upp genom huden vet de sjuka tandsköterskor, som utan skyddsanordningar lärdes att bearbeta kvicksilveramalgamet i händerna.

Ska det behöva ta lika lång tid för tandsköterskorna som för asbestarbetarna att få sin rätt till godkända arbetsskador? Hur många av tandvårdarna ska likt asbestarbetarna hinna dö innan deras skador godkänns och behandlas på ett korrekt sätt?

Ingen vet hur många det är som insjuknat på grund av kvicksilverhanteringen.

I Tandvårdsskadeförbundet (Tf) har vi kontakt med flera hundra tandvårdare som systematiskt motarbetats när de påtalat riskerna med kvicksilveranvändning i tandvården.

Dubbelmoral

En av SOS experter, som friat amalgamet i SOS expertgrupp “Blir man sjuk av amalgam?” tog samtidigt patent på ett preparat, som ska minska riskerna med kvicksilvret för personal och patienter. Denna dubbelmoral visar hur frågan hanteras av myndigheter och berörda yrkesgrupper.

I en nyligen presenterad rapport visas att frekvent tuggummituggande, t ex: nikotintuggummi, ger allvarligt ökad kvicksilverutsöndring.

Reklamen för olika tuggummin, där Tandläkarförbundet ofta rekommenderar vissa märken, måste åtföljas av varningstext där det klart ska framgå att användandet medför ökad kvicksilveravsöndring från amalgamet, på samma tydliga sätt som man varnar rökare på cigarettpaketen.

Varför svårt att förbjuda?

Vad är anledningen till att det är så svårt att förbjuda amalgamet, som består av minst 50 procent kvicksilver, när det är så lätt att stoppa försäljningen av en tvål som innehåller cirka 2 procent?

Har dentalindustrins företrädare starkare påverkan av beslut än vad vi får veta? Har man inget lärt av tobaksfrågan?

Det finns säkert liknande motiv för att slippa ta ansvar för amalgamets skadeverkningar liksom för tobaken.

Hur många som har fått njurskador eller andra allvarliga Sjukdomstillstånd på grund av kvicksilvret i amalgam och dess påverkan av individen vet ingen och ingen ansvarig verkar bry sig.

Ska fler behöva bli allvarligt sjuka innan detta vansinne får ett slut?

Hur stort mörkertalet är bland förtidspensionärer och långtidssjukskrivna, som är frånvarande från arbetslivet på grund av kvicksilverpåverkan, det har man ingen uppfattning om.

Socialstyrelsen omöjliggör genom sina anvisningar att patienter får korrekt diagnos och behandling. Vad är syftet? Vilkas intressen skyddar man?

Stora kostnader

Hur stora kostnaderna för denna grupp sjuka människor är framgår i en nyligen publicerad bok “Amalgam, hälsa och pengar”. Författare: Lena Eriksson.

SIFO: s undersökning 1993 visade att det då var/varit cirka 230 000 personer som ansåg sig vara sjuka av amalgam. Tar man bort amalgambelastningen, som inte kan avbrytas utan hjälp av kompetenta tandläkare och läkare, är mycket vunnet för samhällsekonomin och för folkhälsan.

Biverkningar av tandvårdsmaterial

Erfarenheten har visat att nästan alla tandvårdsmaterial läcker. Nyligen visades att guld kan mätas i blod på patienter med guldrestaureringar, vars legeringar även innehåller andra metaller än rent guld. Vissa tandvårdsprodukter har visat sig innehålla sulfa. Detta är mycket allvarligt för sulfaöverkänsliga patienter, som inte informeras.

Rapportering sker för biverkningar av läkemedel utan krav på fastställt vetenskapligt samband. Samma regler måste gälla för alla biverkningar, även för biverkningar av tandvårdsmaterial. Läkarna har som regel ingen kunskap om riskerna och har ej informerats om biverkningsregistret för tandlagningsmaterial. Registret måste därför föras över till Läkemedelsverket och göras obligatoriskt för att bli effektivt och rättvisande.

Mindre giftig miljö?

Om Läkemedelsverkets inställning till kvicksilveranvändningen i enskilda produkter som tvål också omfattar andra kvicksilverprodukter, till exempel konserveringsmedel i läkemedel, vacciner och amalgam, kan vi inom en inte alltför avlägsen framtid skörda frukterna av en mindre giftig miljö.

Forskningsrådnämndens förslag till åtgärder beträffande utbildning, information, bättre diagnosmetoder och forskning när det gäller riskerna med amalgamanvändningen måste genomföras omedelbart.

Förbud mot fortsatt kvicksilveranvändning i tandvården måste ske omgående eftersom ersättningsmaterial finns! Riksdagsbeslut i frågan ska efterlevas!

De drabbade ska erbjudas korrekt vård nu och slippa ifrågasättande och diskriminerande behandling i vården, hos försäkringskassorna och i RFV.