I över 20 år har tjänstemän på Socialstyrelsens (SOS) olika nivåer försökt att sopa amalgamproblematiken under mattan. Lögnerna har hopat sig men nu börjar fördämningarna brista på samma sätt som höstfloderna gör i olika delar av landet.

När de första amalgamdrabbade hörde av sig till SOS i slutet av 70 talet betraktades de som mindre vetande.

Tandläkare runt om i landet kastade ur sig glåpord om “galvanister” till personer som insjuknat av att de hade olika material, som amalgam, guld och diverse andra metaller. Dessa skapade tillsammans galvaniska strömmar. Det vet de som läst korrosionslära och det vet rörmokare och andra hantverkare.

Så icke “experterna” på Socialstyrelsen!

Läst men ej förstått?

De som friade kvicksilvret var tandläkare, som inte hade läst eller förstått att amalgamet ständigt läcker kvicksilver. En av dem som under många år har försvarat amalgamet och intygat att det är stabilt var professor Maud Bergman, som dessutom fått stipendier från dentalföretagen för sitt “framstående” arbete för amalgamets spridning.

Efter det att LEK-utredningen 1987 trots allt konstaterat att amalgamet läcker kvicksilver påstod Maud Bergman i TV-debatt i februari 1993 att man hade vetat om detta i många år samt att man till och med upplyste om det i tandläkarnas läroböcker!

Det underliga är att man inte har märkt något av detta vare sig i fackpress eller ute i vården. I den första utredningen som SOS gjorde på grund av Tandvårdsskadeförbundets krav, ansåg tandläkarprofessor Ivar Mjör, att om någon skulle vara sjuk av kvicksilvret så skulle det vara tandvårdspersonalen, och det är de inte, så att därför kan inga patienter bli sjuka av sitt amalgam. Det påståendet var också fel.

Tandvårdsskadeförbundet har under åren kontaktats av flera hundra sjuka tandvårdare, som inte blivit trodda och inte heller fått hjälp. Både äldre och nyare forskning inom detta område visar att dessa är en stor bortglömd grupp.

Att SOS sedan många år föreslagit att all tandvårdspersonal ska utredas beträffande kvicksilverpåverkan har fortfarande inte lett till någon åtgärd. Man kan undra varför?

Då Mats Hansson insåg riskerna med kvicksilverövergång till foster, skrev han till SOS och till barnmorskornas tidskrift Jordemodern. Vad hände? Barbro Westerholm, SOS dåvarande chef, såg till att Mats Hanson inte fick fortsätta forska i Lund.

Tydliga signaler

Signalerna var tydliga till andra: – ge er inte in i denna fråga, då riskerar ni er karriär och era inkomstmöjligheter

Hade Mats Hanson fel? NEJ och nu kommer det anmärkningsvärda, SOS har måst erkänna att kvicksilver går över till foster och i bröstmjölk vid amning, men informerar inte berörd personal och stoppar inte amalgamhanteringen!

Sedan kom nästa steg i strategin där SOS påstod att det skulle bli så oerhört dyrt och kräva 700 nya tandläkare om man skulle stoppa amalgamet! Ett påstående som det inte fanns täckning för men det skrämde politikerna till reträtt under den tiden då Sveriges finanser skulle saneras.

Att sanering av kvicksilverläckande amalgam på sikt ger större samhällsbesparingar än många andra åtgärder har TF visat genom den undersökning, som Lena Eriksson har utfört.

Att sanera på rätt sätt och med kunniga tandläkare och läkare för kroniskt sjuka människor skulle med all säkerhet ge mycket stora lättnader i den ansträngda sjukvården.

Forskningsrådsnämnden förslag om bättre diagnosrutiner har överhuvudtaget inget gjorts något åt ännu, trots att Tf uppvaktade utbildningsdepartementet i frågan. I stället lägger man genom SOS agerande ner amalgamenheten i Uppsala, trots att politikerna föreslog att en amalgamenhet borde finnas i varje landsting redan 1993.

Man måste fråga sig vems intressen som styr den här typen av olycksaliga beslut? Inte är det politikernas i alla fall. De som motarbetat frågan år efter år är tjänstemän på olika nivåer.

Handplockade “rättrogna experter”

Vi har sett hur man från SOS och MFR:s sida har handplockat “rättrogna experter” i varenda utredning för att fria amalgamet från alla anklagelser.

Nu visar det sig att en av de senast tillsatta “experterna” Sven Langworth, som har haft ett mycket stort inflytande i den senaste rapporten “Blir man sjuk av amalgam”, har å ena sidan avvisat riskerna med amalgam och å andra sidan har han som privatperson tjänat på ett patent som ska “skydda” patienterna och personalen från kvicksilver! Man kan inte annat än förundras över etik-, moral- och samvetsbrist!

Ett fyrfaldigt hurra för våra ärliga tandläkare, läkare och andra forskare, som trots alla lögner, svårigheter, förtal och risken att förlora inkomstmöjligheter, har fortsatt att kämpa för en rättvis och rätt sak.

Glöm inte att dödgrävarna inom tobaksindustrin fick krypa till korset och att Berlinmuren föll.

Tf har inget att dölja. Vi har hela tiden tagit problemen på allvar, skaffat oss kunskap och erfarenheter och på punkt efter punkt fått rätt. SOS har undan för undan måst erkänna:

*att amalgamet läcker kvicksilver

• att kvicksilvret går över till foster
• att det finns individer som inte tål giftet – kvicksilver.

• Efterlev riksdagsbesluten!

Nu är den senaste undanflykten att det inte finns ett enkelt prov för att diagnostisera patienterna. Det är att göra det enkelt för sig.

Av den anledningen bryr man sig inte om att informera vårdens instanser och ej heller allmänheten på ett korrekt sätt.

Tf har i åratal erbjudit SOS sina kunskaper, men oavsett om det är tandläkare, läkare eller andra kunniga forskare som samtidigt är handikapporganisationens medarbetare, anses detta inte vara av värde. Att det ska vara så svårt att efterleva FNs standardregler på olika nivåer?

När LEK-utredningen 1987 konstaterade att “amalgam är ett ur toxikologisk synpunkt olämpligt tand-lagningsmaterial” lovade dåvarande byrådirektör på SOS Viking Falk, att patienterna nu skulle få hjälp. Vad hände? Viking Falk försvann som genom en fallucka i golvet och patienterna får fortfarande ingen hjälp trots riksdagsbesluten!!

Nu finns de vetenskapliga bevisen och ersättningsmaterial till kostna-der, som är överkomliga. Då ska också riksdagsbesluten efterlevas och inte krånglas bort!

Vi accepterar inte längre att inte få vård på lika villkor eller att mötas av ointresserade, okunniga och hån-fulla vårdgivare.

De som är det minsta intresserade av att hålla skatterna på en rimlig nivå, måste också inse att en daglig dos av kvicksilver från fosterstadiet och under hela livet inte ger de bästa förutsättningarna för en friskare be-folkning!