Kvicksilver förbjöds från
den 1 juni 2009 på grund
av riskerna för människors
hälsa och av miljöskäl.
Året som gått har
inneburit både med- och
motgångar för oss i Tf.
Kvicksilverförbudet som
innebar stopp för
amalgamanvändningen i
stort är en milstolpe.
Det stora bekymret är att Tandläkarförbundet
så totalt har
struntat i att redovisa varför
förbudet togs. När regeringen tog beslutet
var detta baserat på mångårigt
arbete från politiker, forskare och olika
utredningars slutsatser, läs forts-

2 TF-BLADET NR 4/2009
FÖRBUNDSSTYRELSENS SPALT
Margaretha Molius. – samt vårt
enträgna arbete för en mer giftfri tandvård.
Detta var också slutsatsen i
regeringsbeslutet. Kvicksilver förbjöds
på grund av riskerna för människors
hälsa och av miljöskäl.
Varför mörka hälsoskälen?
Döm om vår förvåning när Socialministern
och Socialstyrelsen i brev
anser att de kan bortse från människors
hälsa och uppger att förbudet
enbart har tagits av miljöskäl. På
samma linje går tandläkarnas representanter.
Det tycks som om det mest
angelägna är att på något sätt dölja att
kvicksilvret har skadat en stor andel av
den befolkning som så generöst har
blivit utsatt för amalgamexperimentet.
Man funderar verkligen på om orsakerna
till denna tystnad.
Det finns paralleller till varför det är
så angeläget att ligga lågt om skadeverkningarna.
WHO håller sedan lång tid på med
att komma överens när det gäller ett
generellt kvicksilverförbud. I detta arbete
finns det stora och mäktiga intressenter
som absolut inte vill acceptera
detta. Om världen får upp ögonen för
vad kvicksilverhantering i stort har ställt
till med i olika användningsområden är
risken stor att detta följs av skadeståndsprocesser
liknande tobaksindustrins.
Sådant vill man från de
stora ekonomiska intressena naturligtvis
försöka stoppa. Därför trögheten i
att öppet erkänna att tandvården både
som arbetsmiljö och med dessa arbetsmetoder
skulle kunna bli ansvariga för
skador. Nu är bollen i rullning och hur
motsträviga de ansvariga än är kommer
det att bli sanningen som segrar.
Farlig symbios
Det är därför beklämmande att se hur
Folkhälsoministern, Läkemedelsverket
och Socialstyrelsen har agerat när det
gäller pandemirisken.
Myndigheter och media är fullständigt
i symbios när det gäller att piska
upp stämningen för att se till att alla
skräms upp så att människor verkligen
står i kö för att vaccineras mot
svininfluensan. På arbetsplatser är
trycket hårt på att alla ska vaccineras.
När man sedan har upptäckt att
vaccinationen räcker till flera då sänks
plötsligt ribban så att man också ska
vaccinera barn från 6 månaders ålder!
Detta med ett vaccin som bevisligen
innehåller etylkvicksilver som går rakt
in i blodomloppet. Påståendet om att
detta kan jämföras med intag av
kvicksilverkontaminerad fisk är helt
felaktigt. (Se föregående Tf-blad och
på annan sida i detta nummer där
Folkhälsoministern svarar.)
För att späda på folks rädsla rapporteras
varje dödsfall direkt i media,
trots att man normalt aldrig har gjort
detta vid vanliga influensautbrott. Det
är känt att man i samband med ?vanlig
influensa? alltid får ett ganska stort
antal redan sjuka i riskgrupperna som
inte överlever den. Detta har aldrig
slagits upp som en förstasidesnyhet
eller inslag i Aktuelltrapporteringen tidigare,
utan dagens rapportering måste
ses som ett konsekvent sätt att
skrämma upp folk.
Biverkningarna tystas ner
Om biverkningarna talas det väldigt
tyst, trots att minst två dödsfall misstänks
vara direkt kopplade i tid till
vaccineringen.
Tillfälliga förlamningar anses vara
just tillfälliga, men om problemen kvarstår,
hur ska det då gå för den tandläkare
som en vecka efter vaccinationen
inte kan använda sin arm?
Läkemedelsverket har förklarat att
alla biverkningar ska anmälas, men
kommer det att ske? Vem har tid med
det när all personal går på knäna för att
möta anstormningen av dem som vill
ha vaccin?
Vaccinet beställdes i samband med
den då förväntade fågelinfluensan, redan
2007, alltså innan svininfluensan
var känd. Trots detta finns inte vaccinet
klart utan levereras under hand.
Detta inger stora betänkligheter. Vilka
garantier finns för att processen håller
den standard som godkändes efter en
mycket kort provserie?
Varför finns inga alternativ.
Frågetecknen hopar sig och framför
allt varför den del av befolkningen,
som bevisligen inte tål kvicksilver, inte
får något skydd alls?
Vanliga influensavacciner har alltid
gått att få utan kvicksilver. Andra
länder har inte valt Pandremrix. När
trycket på läkare blir så stort att den
läkare som ifrågasätter valet blir av
med jobbet, då är det något som till
varje pris ska döljas. När starka krafter
går samman på detta sätt måste
man verkligen ställa sig frågan, varför
tystas debatten, vad finns det för anledning,
varför är delar av avtalet med
läkemedelsföretaget hemligstämplat?
Positiva nyheter
På ett annat område har vi under året
haft möjligheten att på nytt försöka få
fram ett fungerande biverkningsregister
för tandvårdsmaterial.
Regeringen gav i våras Socialstyrelsen
i uppdrag att utreda och föreslå
hur ett sådant register ska kunna se ut.
Från vår sida har vi sett vissa öppningar
jämfört med tidigare, framför allt från
de tjänstemän som är ansvariga på just
Socialstyrelsen och Läkemedelsverket.
Om allt går vägen så kommer
det att finnas förutsättningar för att
allmänheten ska kunna lämna in egna
biverkningsrapporter.
Detta fanns förutsättningar för redan
i det biverkningsregister som förlades
till Umeå, men som så totalt
saboterades av de anvariga där. Vi
hade genom tandläkaren och styrelseledamoten
Sten-Olof Grönquist, möjlighet
att kontrollera vad som skedde. Det
var katastrofalt, man diarieförde inte
det som kom in, man gjorde egna personliga
bedömningar av vad som skulle
anses vara biverkningar och lät bli att
fullfölja regeringens uppdrag å det grövsta!
Vår erfarenhet av både detta register
och den norska modellen, Bivirkingsgruppa
i Bergen, har vi redovisat till
utredningens ansvariga.
Alla biverkningar
ska rapporteras
Från Tf:s sida har vi framhållit att biverkningar
måste kunna rapporteras på
samma sätt som man gör i FASS. Då
kan man få en uppfattning om vad som
är vanliga, mindre vanliga eller sällsynta
biverkningar, men utan rapportering
kan man inte veta vad som är vad.
INFORMATION
Vi har ju den långa erfarenheten av
att ha lyssnat och plockat fram information
genom alla års samtal med
människor och ser inga problem med
att låta den enskilde själv få göra sin
anmälan. Lagen är på vår sida, vårdgivaren
ska anmäla, men om detta inte
görs, blir detta en öppning för den enskilde.
Många vårdgivares allmänna inställning
följer de diskriminerande skrivningar
som används i Socialstyrelsens
olika utgåvor. De ger en negativ inställning
redan i det inledande ordvalet.
?Patienter som anser sig vara sjuka av
amalgam? osv. Skriver man så i utgåva
efter utgåva så fungerar det som
ett mantra, man behöver inte bry sig
eller ta uppgifterna på allvar. Attityden
är uppenbar.
Patienter som anser sig
vara sjuka
Nu senast använde en expert på behandlingen
av depressioner sig av just
det uttrycket i programmet Granskning.
Han sa att patienter, som anser
sig ha fått bestående skador av behandlingen,
egentligen hade förväntat
sig skadorna.
Man kan använda många argument
för att dölja sin inställning till patienterna,
men det framgår tydligt att den
enskildes upplevelser inte tillmäts någon
större trovärdighet. Detta är inget
nytt för oss, men borde bli föremål för
samhällets engagemang på ett helt annat
sätt än idag. När vi dessutom vet från
otaliga samtal och inte minst i samband
med enkäterna till Dentalmaterialutredningen.
Det var många som hade fått olika
psykiatriska diagnoser. Det borde vara
på sin plats att alla patienters tandstatus
kontrollerades innan man slentrianmässigt
behandlar patienterna med
tung psykofarmaka mot depressioner.
Åtskilliga blir av med psykiska besvär
efter det att de blivit av med tungmetallbelastningen.
Det gäller att följa den
vetenskapliga rapporteringen och att
vara uppdaterad innan man kategoriskt
påstår att depressionen inte går
att bota annat än med elchocker. Vad
händer för övrigt när elen sätts på om
patienterna har en mängd fyllningar
som även i normala fall släpper ifrån
sig metalljoner, är inte risken stor att
denna förvärras?
Enträget arbete
Trots att vårt arbete har tagit lång tid
och att vi inte är nöjda med hur bemötandet
och kunskapen är i vården, har
vi ändå lyckats med att komma en bit
på vägen.
En journalist frågade mig lite försmädligt
för länge sedan ? vad ska ni göra den dagen amalgamet är förbjudet??
Svaret blev: Tyvärr är det fortfarande stora problem med andra
okontrollerade eller dåligt prövade
material som finns på marknaden, så vi
kommer säkert att behövas lång tid
framöver.
Jag inser, att detta svar står sig
länge, även om vi börjar se en tuffare
attityd från de ansvariga på Läkemedelsverket.
Med den inställningen
som de har redovisat finns det hopp om
ett striktare förhållningssätt mot dem
som inte inser att de har en skyldighet
enligt lag att rapportera biverkningar
från olika tandersättningsmaterial.
Med detta vill vi önska er alla en
God Jul
och
Ett Gott Nytt År!
Margaretha Molius
Förbundsordförande