Klagomålsutredningen har haft i uppgift att se över möjligheten att klaga på hälso- och sjukvården inklusive tandvården. En anledning är att IVO anser att för mycket av deras tid går till att hantera klagomål. Tandvårdsskadeförbundet är positiv till en del förslag, men anser att anonymiserade klagomål är väsentliga liksom att organisationer som företräder patienterna regionala myndigheter liksom att de medel som idag används för klagomålshantering följer med till den lokala och regionala nivån.

Klagomålsutredningen (SOU 2015:14) vill förstärka möjligheten att klaga till vårdgivaren och därför föreslås lagändring att vårdgivaren är skyldig att förklara för patienten varför behandlingen inte blev som det var tänkt.

Patientnämnderna ska förstärkas enligt utredningen och får större ansvar att företräda patienten. Tandvårdsskadeförbundet anser att lagändringen ska innehålla skyldighet för patientnämnderna att föra statistik över klagomål. Det är också väsentligt att patientnämnderna får resurser för att vidta egna undersökningar och att de inte som idag tvingas lita på vårdgivaren som patienten varit missnöjd med. Dessutom ska det vara tvingande att samråda med patientorganisationerna/funktionshinderorganisationerna.

Tandvårdsskadeförbundet är positiv till att begränsa möjligheten att klaga till patienten eller om han eller hon inte kan en nära anhörig. En viktig anledning är att kollegor ofta varit de som anmält läkare och tandläkare som behandlat våra medlemmar.

Dock är det ibland svårt att klaga direkt till vårdgivaren eller att vårdgivaren får reda på klagomålet. Tandvårdsskadeförbundet anser därför att det ska vara möjligt att för myndigheten att ta emot klagomål, men att de inte går vidare med utredning i det enskilda fallet. Klagomålen bör statistikföras och vid ansamling av flera mot en vårdgivare bör detta redovisas till tillsynsmyndigheten.

Vidare anser Tandvårdsskadeförbundet att de medel som idag används till klagomålshantering hos IVO (Inspektionen för vård och omsorg) ska följa med till regional nivå i de fall central klagomålshantering tas bort. Det är nödvändigt att patientnämnderna har tillräckliga resurser för att stötta patienter, agera självständigt, att rådgöra med berörda organisationer och att vid behov självständigt kunna vidta utredningar.

Om så inte sker kommer patientnämnderna fortsatt att vara mer papperstigrar än en myndighet som patienterna kan känna tilltro till. Även HSO har i sitt remissvar lyft fram funktionshinderrörelsen i klagomålshanteringen och behovet av medel.