Tf har i år varit verksamt som ideell medlemsförening i 20 år. Det har varit år av hopp och förtvivlan motgångar och framgångar. Många gånger har vi trott att de senaste vetenskapliga resultaten skulle ge det genombrott i amalgamfrågan som vi alla så länge väntat på.

Men amalgamförespråkarnas intressen har ofta varit högljudda, starka och inte minst inflytelserika.

Mats Hanson har för TFs räkning bevakat allt som händer på den vetenskapliga fronten. Andra medarbetare i och utanför förbundsstyrelsen har under denna tid kämpat för att sanningen ska uppenbaras även för Socialstyrelsen. Dessa har meddelat att de saknar resurser till den bevakning, som vi som ideellt verksam organisation har tvingats bedriva!

Deras val av egna experter har minst sagt varit olyckligt, då dessa till största delen ansett, att våra problem inte existerar! Motståndet mot andra forskares läkares tandläkares och inte minst patienternas erfarenheter har varit massivt. Inte sällan har vårdgivare som trott på patienterna trakasserats med diverse hotfulla uppvaktningar och anmälningar.

Man förvånas över den nit som en del tandläkare på Socialstyrelsen ägnar åt att kontrollera amalgammotståndare. Samtidigt som inget görs åt rent slarv med patientjournaler, användandet av förbjudna rotfyllningsmaterial och bedrägerier mot patienter som dyrt har betalat för så kallad amalgamsanering, men där massor av amalgam lämnats kvar under nya fyllningar! Vissa tandläkare har förklarat för arga och besvikna patienter, att detta har skett i förebyggande syfte då kvicksilver från amalgamet är bakteriedödande!

Är det så underligt att en del patienter inte blir friska när det under kronor, broar och kompositfyllningar finns rester av amalgam kvar? Vore det inte skäl att besöka några av dessa yrkesutövare och granska hur de har utfört sitt arbete istället för att ständigt försöka skrämma tandläkare och läkare att lämna de tandvårdssjuka patienterna i sticket?

Här har både Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen anledning att fundera över ett nytt och annorlunda beteende. Det finns uppenbart två falanger inom myndigheterna. De som har ett ärligt uppsåt och de som motarbetar sina egna kollegers ansträngningar att ge patienterna en bättre situation.

Det har redovisats att en tandläkare från Socialstyrelsen och tillika “expert” i amalgamfrågan på 80 talet höll kurser för tandläkarna om riskerna med torrputsning och höga halter kvicksilverånga i samband därmed, samtidigt som han raljerade om patienternas toxifobi! Samma person lurade i dåvarande Socialstyrelsens chef att amalgamet var helt stabilt. Uppgiften kontrollerades ej. Därför har sanningen fördröjts i många år.

*Dags för vårstädning! *
Nu måste det bli en rejäl vårstädning, där gamla förlegade doktriner åker ut och där nya krafter med ett dokumenterat intresse för att städa upp, får det uppdraget.

Det kan inte få fortsätta som hittills, att forskare med kritisk inställning alltid stängs ute, samtidigt som de som ständigt försvarar kvicksilverbelastningen och amalgamanvändningen också får forskningsmedel – viktiga statliga uppdrag Och ständigt ser till att de får plats i olika utredningar. Det råder inte brist på andra kompetenta forskare, läkare och tandläkare. Felet är bara att dessa under alla år stängts ute.

*Amalgamister! *
Förtalet av olika vetenskapliga resultat och erfarenheter, allmänt nedsättande synpunkter om kvacksalvare och hånfulla kommentarer om patienterna som amalgamister osv faller tillbaka på dem själva. De har ej förstått att efter “vetenskap och beprövad erfarenhet” kommer “att alltid söka ny kunskap”.

För det krävs att man slänger prestige och ekonomiska intressen och inleder dialog med andra. Framför allt måste denna föras mellan exempelvis kemister, neurotoxikologer, miljömedicinare och andra med mer avancerad kunskap.

*Amalgammaffian ljuger *
Det duger inte längre att tro att kunskaper går att förtiga, snart vet hela världen hur amalgammaffian har ljugit. Sanningen går inte att stoppa då allt fler finner uppgifter på Internet, information som tidigare bara ett ytterst litet fåtal personer haft tillgång till

De uppgifter som finns tex när det gäller hälsorisker med användning av amalgamen Dispersalloy och Vivadent, innebär att företagen genom denna manöver vill gardera sig för eventuella skadestånd. Klokt agerat! Men det vore ännu bättre om man helt avstod från framställning av amalgam. Satsa på kvalitetshöjning av hanteringen av de nya alternativa materialen!

Krafttag behövs för att alla vårdgivare ska få rätt information. Socialstyrelsens anvisningar måste ge rätt signaler till sjukvården och tandvården! Uppgifterna om kontraindikationer, som både tillverkare och Forskningsrådsnämnden nu är överens om, måste snabbt ut till alla vårdgivare.

Ökningen av amalgamanvändningen har bland annat den orsaken att så många inte behärskar tekniken med de alternativa materialen fullt ut och att tandvårdstaxan subventionerar amalgamanvändningen.

Regeringens sätt att hantera miljöfrågor och särskilt kvicksilverhanteringen blir inte trovärdig. Patienten får dels argumentet “att plasterna inte håller lika länge som amalgam,” dels påpekandet “att plasten och andra alternativ är mer än dubbelt så dyra”. De tvingas att välja det giftiga och hälsofarliga amalgamet.

Allmänheten måste informeras
Varför har informationen inte gått ut till allmänheten om den ständiga kvicksilveravgången från amalgamfyllningarna, om överföringen av kvicksilver till foster och i bröstmjölk samt riskerna med kvicksilver för den som redan har njurskador? Varför varnar man för kvicksilver i insjöfisk men inte för det som vi ständigt tuggar i oss från amalgamfyllningarna?

Varför döljer man att hundratusentals människor kan ha en extra hög belastning genom att de har fått guldkronor ovanpå amalgamfyllningar? Varför får en gammal, undermålig undersökning från Göteborg om amalgamets hälsobringande effekter ett sådant jättestort mediautrymme?

Sanningens minut närmar sig
Är detta beroende på att Forskningsrådsnämndens seminarier har gett en annan framtoning? De har samtliga visat att riskerna med kvicksilver är allvarliga. Den totala helomvändning som redovisades vid presskonferensen den 19 februari i år angående amalgamets hälsoeffekter visar att sanningens minut närmar sig! Det finns ingen säker nedre gräns där giftet kvicksilver blir ofarligt. Forskare varnar nu för att exempelvis acrylamid kan ge ökad cancerrisk, men man bortser från kvicksilverbelastningen.

Varför har den kritiserade MFR rapporten med sina felaktiga, subjektiva slutsatser alls fått finnas kvar i olika dokument? Hur kan det komma sig att det finns krafter som till varje pris försöker behålla amalgamet? Kan det bero på att gruvindustrin måste få avsättning för det kvicksilver som de får upp som biprodukt till annan metallutvining

I läkartidningen ställdes frågan förra året “hur många människor har under århundradenas lopp fått för stora doser kvicksilver utan avsedd nytta och enbart med biverkningar? Hur många har dött av biverkningarna?” Frågan är berättigad, ingen vet.

Hur stora ekonomiska intressen har dentalindustrin i läkemedelsindustrin? Är det riskerna för skadestånd i stil med tobaksindustrins i USA, som gör att alla medel tycks vara tillåtna och därmed offra människors hälsa?

Förbud mot amalgam nu
Sverige har redan vissa begränsningar när det gäller ett antal farliga kemikalier, bland annat kvicksilver. Därför kan vårt beslut om amalgamvveckling inte ifrågasättas av EU. Professor Maths Berlins riskvärdering till FRN innebär att regeringen måste ta ett oåterkalleligt beslut om förbud mot amalgam! Hans förklaring till den förändrade attityden var att man tidigare inte velat berätta sanningen om riskerna för att inte skrämma människor i onödan!

Cynism
Det som skrämmer mest i amalgamkonflikten är den cynism som detta agerande innebär och hur många människor som på detta sätt har gått under och kommer att gå under.