- Hälsa
- Politik
Ett betänkande har lämnats med förslag till hur staten kan ta bättre kontroll över tandvårdssektorn. Det handlar främst om hur man ska kunna stävja fusk och överutnyttjande av det statliga tandvårdsbidraget. Utredningen föreslår tillståndsplikt för tandvårdsföretag och att IVO ska både ge tillstånd och utöva tillsyn över företagen. Det låter byråkratiskt och är kostsamt. Tandhälsoförbundet har läst utredningen har en del kommentarer.
Det statliga betänkandet heter "Ökad kontroll över tandvårdssektorn" och är ett uppdrag som tandvårdsutredningen fått från regeringen. Uppdraget var helt enkelt om det är möjligt med tillståndsplikt för tandläkare.
Utredningen menar att det är genomförbart med tillståndsplikt för tandläkarföretag och att det skulle kunna hindra att oseriösa företag etablerar sig på marknaden och därmed skulle fusket stävjas. Tillståndsplikt föreslås, men bara för privata tandläkare och inte hos folktandvården eller sjukhustandvården.
Argumentet för detta är att utredningen kopierat vad som gäller för LSS- (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) och SOL-insatser (Insatser enligt Socialtjänstlagen). Det gäller också förslaget att IVO både ska ge tillstånd och utöva tillsyn. Förfarandet kan tyckas märkligt, men det tillämpas inom områdena som nämnts ovan och även gällande etablering av privata skolor.
Enligt förslaget skulle det kosta 30 000 kr för ett företag att söka tillståndsplikt och redan etablerade företag kommer, om förslaget går igenom, att få en period på tre år innan de måste ha påbörjat en tillståndsansökan. IVO som föreslås vara tillståndsmyndighet anser att deras hantering av en tillståndsansökan kostar drygt det dubbla, vilket innebär att det blir förlust för IVO. Den årliga kostnaden för tillsyn föreslås bli 5 000 kr.
Ingen diskussion om differentiering av tillståndsavgiften finns beroende på företagets storlek. En liten enskild tandläkarmottagning tycks därmed behöva betala samma pris som en större. Någon diskussion om hur anställda hos Praktikertjänst ska göra förs inte heller. Många "privata" tandläkare är anställda av praktikertjänst och får därmed hjälp med administration, löneutbetalningar, inköpsrabatter med mera. Tandläkaren arbetar alltså i en egen mottagning men är anställd av Praktikertjänst.
Utredningen undantar regionala aktörer och tandvård i hälso- och sjukvården från tillståndsplikt. Det gäller t.ex. Folktandvården och sjukhustandvården. Detta kan möjligen snedvrida konkurrensen mellan regional och privat tandvård. Detta tas inte heller upp till diskussion i utredningen.
Utredningen föreslår också att tandvård som saknar tillstånd ska förbjudas. Om någon trodde att man skulle kunna smita ifrån tillståndsplikten genom att strunta i att vara ansluten till försäkringskassan så går alltså inte det.
Självklart är det viktigt att stävja fusket inom tandvården. Frågan är dock om utredningens förslag är tillräckligt genomarbetat för att kunna införas utan omfattande ändringar och är det verkligen tillståndsplikt som löser problemen med fusk i tandvården?
Tandhälsoförbundet har ingenting emot att tandvård blir tillståndspliktigt, men vi ser med viss oro att detta kan leda till att färre vill starta enskilda tandläkarbolag och därmed kan bristen på tandläkare öka. Med tanke på att flera av de tandläkare som behandlar förbundets medlemmar blivit av med sina legitimationer så känns det inte helt bra att IVO både är tillstånds- och tillsynsmyndighet.
Andra lösningar finns bland annat med bättre kontroll när tandläkare ansöker om att få ta del av det statliga tandvårdsstödet. Förbundet kommer dock inte att agera i denna fråga utan överlåter det helt till professionen. Än har vi dock inte hört några reaktioner annat än en svag protest från Privattandläkarna.
Till utredningens betänkande
Till kommentar från Privattandläkarna
