- Hälsa
- Politik
Aftonbladet beskriver i en artikel rättsskandalen då Boliden slapp straff trots att de dumpat giftigt arsenik- och blyhaltigt avfall i en ort i Chile. Invånarna hade extrema arsenikhalter i urinen, men ändå gick en svensk domstol på företagets linje: Det vill säga det fanns inga bevis för att det dammande avfallet orsakade invånarnas extrema arsenikvärden. Strategin känns igen från rättegången som gällde amalgam på 1980-talet och den fortsatta amalgamdebatten.
Aftonbladets beskrivning av hur amerikanska konsulter förvrängt fakta i syfte att rädda Boliden från skadestånd påminner mycket om det som hänt när det gäller amalgamets hälsoproblem.
Artikeln i Aftonbladet beskriver hur invånarna i den chilenska staden Arica blev förgiftade av 20 000 ton dumpat arsenik- och blyafall från Bolidens svenska gruva. Boliden betalade ett företag i Chile för att ta hand om avfallet, men efter en konkurs blev allt liggande i stora avfallshögar som aldrig täcktes över. Boliden ansåg att de betalat för omhändertagandet i Chile och att det inte längre var deras ansvar.
Barnen lekte på avfallshögarna och många fick extrema arsenik- och blyvärden. Inte förrän 1998 då mer än tio år gått sedan avfallet dumpades avslöjades skandalen. FN rapporterade om extrema arsenik- och blyhalter hos befolkningen (omkring 40 mikrogram/liter urin) och skrev att omkring 12 000 personer var drabbade och att flera av dem dött av skadorna. .
En stämning mot Boliden lämnades in till Skellefteå tingsrätt år 2013 av 796 personer från Arica. Boliden köpte amerikanska konsulter för mångmiljonbelopp, som agerade expertvittnen och lyckades med konststycket att förvränga den tydliga förgiftningsbilden till att bli något som inte gick att bevisa.
De så kallade expertvittnena ansåg att invånarna fått de höga arsenikhalterna via kosten som påstods bestå av stora mängder fisk och ris. Detta trots att det handlade om fattiga människor som knappast hade råd att köpa fisk. De experter folket i Arica hade vittnade om att så stora mängder fisk så att arsenikhalten i urinen kom upp i 40 mikrogram per liter knappast var möjligt att få i sig. Dessutom var detta fattiga människor som knappast hade råd att köpa stora mängder fisk.
Det var svårt att tro att en svensk domstol skulle fria Boliden, men så blev ändå fallet. Dom föll i mars 2019 då domstolen deklarerade att sambandet mellan gruvbolagets giftiga avfall och arseniken i de drabbades urin inte ansågs tillräckligt klarlagt och därmed gick det inte att bevisa att Boliden agerat vårdslöst.
Situationen känns igen från amalgamdebatten både när det gäller arbetsdomstolens hantering av förgiftade tandsköterskor och tandläkare och i den stämning som på 1980-talet lämnades in av ett antal amalgamskadade patienter.
När det gällde tandsköterskorna hävdades att de blivit sjuka av sina amalgamfyllningar och inte alls av att knåda amalgam i handflatan eller andas in kvicksilverånga på mottagningen. När det gällde amalgamskadade patienter användes andra argument och då handlade det främst om kvicksilver från fisk (se ovan) och att det inte alls fanns bevis för att amalgam läckte kvicksilver i sådana mängder att folk blev förgiftade.
Gällande amalgamrättegången användes precis som i fallet med Boliden taktiken att ifrågasätta patienternas bevisning och att ifrågasätta deras expertvittnens trovärdighet. Hur det gick till finns redovisat i en doktorsavhandling som handlar om Amalgamkontroversen. Särskilt intressant är referaten från rättegången. Där beskriver Jonatan Samuelsson i detta fall myndigheternas taktik för att "förminska kunskaperna hos kärandesidan".
Experter i form av kliniskt verksamma tandläkare framställdes som opålitliga de inte hade vetenskaplig skolning. Experter från forskarsidan framställdes som opålitliga då de saknade relevanta odontologiska kunskaper. Samuelsson beskriver rättegången som "boxningsmatcher" främst gällande experternas meriter och inte särskilt mycket om de fakta som lades fram.
Både myndigheter och stora bolag använder alltså samma taktik för att slippa betala skadestånd. Se också Jaro Plevas inlägg i Tf-bladet nr 2/22 där han beskriver myndigheternas agerande för att förringa honom som expertvittne. Hans beskrivning stämmer väl med det Samuelsson redovisade i sin avhandling "Amalgamkontroversen".
Domstolarna saknar egna experter när det gäller själva sakfrågorna och behöver då lyssna på och värdera de uppgifter som de två parterna i rättegången lägger fram. Det visar sig gång på gång att myndigheter och stora bolag gör allt för att förringa kärandesidans expert och de forskningsresultat som framförs. Därmed skapas en stor osäkerhet bland domstolens ledamöter om vad som egentligen gäller. Domstolarna skulle kanske behöva egna oberoende experter ungefär som gäller för Miljööverdomstolen.
Aftonbladet frågade en av dem som dragit Boliden inför domstol vad hon tänkte då hon fick veta att folket i Arica förlorat mot det stora företaget Boliden. Hon svarade att hon förstod att "något inte gått rätt till". Det är inte alltid rättvisan som segrar ens i svenska domstolar.
Till artikel i Aftonbladet
Till artikel i Tf-bladet om expertvittnet Jaro Plevas upplevelse av amalgamrättegången
