- Forskning
- Hälsa
Kroppens immunsystem reagerar mot titan i t.ex. titanimplantat i käkbenet. Det kan ge upphov till periimplantit, men också sjukdomar i andra delar av kroppen. Viss korrosion sker från alla titanimplantat beroende på omgivningsmiljön. Därtill kommer att mikropartiklar bildas vid nötning mellan implantat och ben. Zirkonia är ett bättre material och väl beprövat.
Runt titanimplantat frigörs alltid titanjoner och titanpartiklar. Det handlar om friktion mellan implantatet och benytan, men också om den miljö implantatet befinner sig i. I munhålan är det tidvis surt och där finns bakterier och bakteriefilm. Titan i kontakt med luft och syre bildar på ytan ett skikt av titandioxid som skyddar själva metallen. Men detta oxidskikt försvinner vid slitage och/eller kemisk påverkan och då blir det korrosion..
Korrosion av titan ökar vid exponering för fluorider, vilket påskyndar frisättning av titanjoner. Har man titanimplantat kan det alltså vara klokt att använda tandkräm eller munsköljmedel utan fluorider. Forskarna anser att tandimplantat är mer utsatta för korrosion än t.ex. höft - eller knäimplantat på grund av den komplexa mikromiljön i munhålan.
Bakterier som fastnar på implantatets yta kan bidra till biofilmer, som skapar sur miljö och därmed ökar korrosionen. Därtill bildas elektrokemiska spänningar som ytterligare förvärrar problemen. Forskarna uttrycker det som att det sker en interaktion mellan implantatets metallyta och miljön i munhålan. Nedbrytningsprodukter frigörs och en pågående inflammation förvärras.
Kroppens immunförsvar reagerar både på bakterierna och på själva titanet. I studier har korrosion förknippats med förluster av ben runt implantatet. I plack från vävnader som omger inflammationshärdar (periimplantit) runt implantaten har forskare funnit förhöjda halter titan. Även mikro- och nanopartiklar av titan återfinns runt titanimplantat oavsett var i kroppen de finns.
Titan sprids med blodet och lymfan och återfinns i benvävnad, bindväv, epitelceller och makrofager. Titanjoner och särskilt mikroskopiska titanpartiklar kan därmed spridas till andra delar av kroppen och där orsaka inflammationer. Titan uppfattas som en främmande kropp och påverkar immunförsvaret att frisätta proinflammatoriska faktorer, cytokiner (t.ex. IL-6 och TNF-alfa), osteoklasterna och kan också skapa epigenetisk påverkan. Risk för allergisk bronkit och hjärtinflammation finns.
Tandläkarna försöker så gott det går att ta bort inflammerad vävnad runt implantatet och det görs mekaniskt, med laser, fotodynamisk terapi, luftpolering, ultraljudsbehandling, kemoterapi, elektrokemisk terapi eller med hjälp av antibakteriella läkemedel. Då avlägsnas bakteriella biofilmer, men även själva implantatet kan påverkas med ökad korrosion som följd.
Ett annat alternativ är att ersätta titanimplantatet med ett av zirkonia då detta material är väl beprövat som ersättning för förlorade tänder.
