- Hälsa
- Politik
Inspektionen för vård och omsorg(IVO) har under senare tid fått utstå omfattande kritik och nuvarande generaldirektör har beslutat avgå. Tandhälsoförbundet är kritisk till IVO:s hantering av läkare och tandläkare som hjälpt våra medlemmar. Allvarligast kritik har gällt hanteringen av tandläkare Irene Brednert Jonssons avlegitimering då IVO vägrade att rätta granskningsrapportens många fel. Även andra tandläkare har drabbats.
IVO:s viktigaste uppgift är att kontrollera tandläkare, läkare och andra vårdgivare så att de ger patienterna eller klienterna bra vård. IVO:s uppgift har under senare år utökats med kontroll av äldreomsorgen.
Tyvärr har IVO inte klarar sin uppgift och har fått utstå mycket kritik. Det framgår också att IVO undanhållit viktig information i rättegångsprocesser. I fallet Irene Brednert uppdagades att gransningen av hennes patientjournaler innehöll mer än 50 allvarliga fel. Det handlade om att granskningsrapportens författare citerade journalerna fel, påstod saker som inte alls stod där, påstod att röntgenbilder, laboratorierapporter med mera fattades trots att de fanns i tandläkarens akt.
Trots att IVO:s granskningsrapport var full av felaktiga anklagelser vägrade IVO att göra rättelser innan dokumentet överlämnades till HSAN med förslag om att återkalla tandläkarens legitimation. Både tandläkarens ombud och Tandhälsoförbundet påpekade de många felen, men inga ändringar gjordes.
IVO ansåg att det inte spelade någon roll för utfallet, men det gjorde det förstås då varje journal felaktigt sammanfattades med att tandläkaren inte arbetade enligt vetenskap och beprövad erfarenhet, bland annat med hänvisning till operationer som aldrig gjorts. (Se markeringar med rött med kommentarer om vad som egentligen stod i journalen).
Brednert Jonsson jobbade på ett sätt som dokumenterats vetenskapligt som hon lärt sig under kurser i USA. Hon fick mycket goda resultat i sin yrkesutövning, men det imponerade inte på IVO. Många patienter som ingen annan kunnat hjälpa fick den behandling de behövde och tillfrisknade.
IVO:s hänvisning till vetenskap och beprövad erfarenhet blir lite absurd då det är känt att endast omkring 10 procent av behandlingarna inom tandvården är evidensbaserade. Av underlaget till de nationella riktlinjerna framgår att endast 30 procent av föreslagna behandlingar hade någon form av vetenskapligt underlag. Resterande 70 procent hade hade mycket litet vetenskapligt underlag eller inget alls. IVO:s kunskaper tycks vara föråldrade.
En annan av de tandläkare som förlorat legitimationen har upptäckt att IVO undanhållit vissa dokument i den rättsliga processen, vilket missgynnat honom. Vägra rättelser och att medvetet undanhålla dokument i den rättsliga processen gör att IVO:s arbetsmetoder måste ifrågasättas. Utsatta yrkesutövare får helt enkelt inte en korrekt bedömning. Vad ska vi då ha IVO till?
Tf hoppas att regeringen verkligen ser till att IVO:s verksamhet stabiliseras och skapar ett mer rättvist system som sätter dit dem som inte sköter sig och ser till att vårdgivare som förbättrar patientens hälsa får fortsätta. Om inte bör hela verksamheten läggas ned. Vårdgivare som under de senaste tio åren förlorat sin legitimation bör få den prövad på nytt.
