- Hälsa
- Politik
Tandvården utgår främst från reparativa åtgärder, trots att sjukdomen i allra högsta grad kan förebyggas. Det är helt enkelt mer lönsamt för samhället att förebygga karies istället för att reparera hålen, enligt en rapport från EFP. Sådana hälsokostnadsanalyser har Tandhälsoförbundet länge förordat.
Det är helt enkelt mer lönsamt för samhället att förebygga karies och tandköttssjukdomar istället för att reparera uppkomna hål eller tvingas dra ut ruttna tänder. Hur kommer det sig då att vi fortsätter att reparera skador i tänderna? Ett paradigmskifte behövs i tandvården.
Den ideella organsiationen European Federation of Periodontology (EFP) arbetar för vikten av en bättre tandhälsa hos alla. Sedan tidigare har WHO konstaterat att karies och tandköttssjukdomar är den mest utbredda sjukdomen i världen. Dessutom är den helt onödig då den går att förebygga.
Nu har alltså EFP via sina beräkningar konstaterat att det finns ett stort behov investeringar i förebyggande åtgärder inom tandvårdens område. Det behövs en politisk samordning mellan folkhälsa, betalsystemen i tandvården och klinisk praxis.
Rapporten visar behovet av att intressenter investerar och gemensamt driver förebyggande åtgärder, främjar en bättre samordning mellan politik, folkhälsa, betalningssystem och klinisk praxis. Detta är i alla högsta grad en politisk fråga.
Riskfaktorer för ohälsa i munhålan är bland annat mineralbrister liksom brist på fettlösliga vitaminer liksom för hög sockerkonsumtion, rökning och hög alkoholkonsumtion. Dålig tandhälsa i sin tur ökar risken för diabetes, hjärtkärlsjukdomar, cancer och stroke.
Förbättrad tandhälsa minskar därför inte bara kostnaderna för reparativa åtgärder utan ger också stora hälsoekonomiska vinster. Tandhälsoförbundet har länge försökt förmå statliga tandvårdsutredningar att räkna på de hälsoekonomiska kostnaderna för dålig tandhälsa. Nu har EFP gett lite hjälp på traven och slutsatsen är att samhället i stället för reparativa tandvårdsåtgärder ska satsa på det förebyggande arbetet.
EFP bildades 1991 och består av 38 nationella parodontala sällskap som representerar cirka 16 000 tandläkare och forskare inom det orala området.
