- Forskning
En ny studie visar att forskare som grupp överskattar sitt beteende vad gäller forskningsetik. Många forskare anser att de är bättre än andra på att bete sig hederligt i arbetet. Detta syns tydligast hos forskare inom medicinområdet.
Utgångpunkten för den nya studien är att det råder något av en kris i forskningsvärlden. Det menar Gustav Tinghög, professor i nationalekonomi vid Linköpings universitet. Det är många studier där forskningsfusk eller svårigheter att återskapa forskningsresultat har uppdagats. Trovärdigheten ifrågasätts i och med detta.
Gustav Tinghög har, tillsammans med forskarkollegor, ställt frågor om god forskningssed till ett stort antal forskare i Sverige. Frågorna, som man skickade ut i enkätform, utgick från Vetenskapsrådets definitioner av god forskningssed. Det rör sig om sådant som att alltid tala sanning om den egna forskningen och att öppet redovisa förutsättningar, metoder och resultat vid en studie.
I enkäten ställdes frågorna ”Hur bra tycker du att du håller dig till god forskningssed jämfört med kollegor inom samma forskningsfält?” samt ”Hur bra tycker du att just ditt forskningsfält håller sig till god forskningssed jämfört med andra forskningsfält?”
Enkäten gick ut till samtliga forskare och doktorander med anställning vid svenska lärosäten. Drygt 11 000 svar inkom. Svaren skulle anges på en sjugradig skala där en fyra motsvarade ”som genomsnittet”.
Majoriteten, 55 procent, angav att de är lika bra som de flesta andra på att följa god forskningssed medan 44 procent ansåg att de är bättre. Det var endast en procent som tyckte att de är sämre än snittet.
På frågan angående hur det egna forskningsfältet sköter sig, svarade 63 procent att det egna fältet är lika bra som de flesta andra. 29 procent uppgav att det egna forskningsfältet är bättre än genomsnittet och åtta procent menade att de är sämre.
Nästan alla forskare anser sig alltså vara lika bra eller bättre än genomsnittet vad gäller god forskningssed. Det är en statistisk omöjlighet, säger Gustav Tinghög. Förmådde alla att se på sig själva objektivt vore en jämn fördelning kring mitten att vänta.
Enligt forskarna, från Linköping, visar resultatet på en generell överskattning av det egna etiska beteendet, men också en överskattning av beteendet hos kollegor inom samma forskningsfält. Alla forskningsfält uppvisade en likartad överskattning av den egna hederligheten. Man kunde dock se att effekten var störst för forskare inom medicinområdet.
Att avvika från god forskningssed handlar sällan om felaktigheter i skandalformat. Det gäller snarare om sådant som man gör i vardagen, till exempel hur man delar med sig av resultat och redovisar data, enligt forskarna.
I grunden visar studien att forskare inte är immuna mot psykologiska processer som påverkar alla människor, det vill säga vår tendens att tro gott om oss själva och bortförklara det som talar emot vår självbild.
– Varje dag ställs forskare inför dilemman. Skall jag göra det som gynnar mig själv eller skall jag göra det som gynnar vetenskapen? I en sådan värld är det viktigt att ständigt titta sig själv i spegeln och kalibrera sin forskningsetiska kompass, säger Gustav Tinghög.
Forskare utsätts, precis som andra människor, även för andra påverkande faktorer. Det kan röra sig om grupptryck och uppmaningar att vara politiskt korrekta samt att hålla sig inom mainstream-området. Det kan också finnas en rädsla över att förlora sitt arbete eller att utsättas för någon annan form av bestraffning om man inte följer dessa ”oskrivna regler”. Det finns idag både läkare och tandläkare som blivit av med sina legitimationer för att de har tänkt och arbetat ”outside-the-box”.
