- Dentala material
- Hälsa
Vid tandreglering används mestadels metaller och risk finns att känsliga individer reagerar mot dem. Metallfria alternativ finns och borde användas, särskilt om problem uppstår. Odontologiska fakulteten i Oslo har sammanfattat vilka metaller som används vid tandreglering och vilka biverkningar som kan uppstå. Nickel är den vanligaste allergenen, men även krom och palladium är exempel på metaller man kan bli allergisk mot.
Forskare från Odontologiska fakulteten i Oslo har gjort en systematisk översikt över vilka metaller som används vid tandreglering och sammanfattar reaktioner som kan uppstå. Forskarna räknar med att 0,2-0,4 procent av befolkningen är känsliga för metaller i tandställningar. Det är alltså ingen stor andel patienter, men det är ändå viktigt att uppmärksamma problemen.
Besvär kan enligt forskarna uppstå var som helst i kroppen och det behöver alltså inte synas i munhålan trots att det är där tandställningen sitter. De tandläkare som Tandvårdsskadeförbundet samarbetar med menar att omkring 80 % av besvären vid överkänslighet mot dentala material manifesteras på andra ställen än i munhålan.
I artikeln redovisas några fallrapporter. En beskriver en kvinna som hade en tandställning av rostfritt stål. Efter en vecka kom kraftig klåda i ansiktet och röda utslag med små upphöjningar på hakan, kinderna och i nacken, vilka spreds ner mot bröstet. Patienten fick också symtom i ögonen liknande de hon hade vid björkpollenallergi. Inga som helst tecken på allergi i munhålan fanns. När metallställningen togs bort försvann alla besvär efter 4-5 dagar.
Ett annat fall som beskrivs gäller också en kvinna. Hon hade tidigare haft tandställning, men behövde ha en tråd på baksidan av tandraderna för att inte tänderna skulle återgå till sitt ursprung. Hon hade inga besvär på 13 år, men i samband med födelsen av det andra barnet fick hon kliande eksem. Även detta utan någon påvisbar förändring i munhålan. När metall-retainern byttes mot en i plast försvann besvären, men den här gången först efter fyra veckor. Besvären kom därefter inte tillbaka.
Metaller som kan finnas i anordningar för tandreglering är krom, kobolt, nickel, palladium, koppar, guld, järn, mangan, titan och molybden. Samtliga kan vara allergiframkallande hos känsliga individer. Nickel är den metall som det är störst risk att man är allergisk mot. I vissa nickel-titanlegeringar kan nickelinnehållet vara så högt som 50 procent. Rostfritt stål däremot innehåller 8-20 procent nickel. Men mängden är egentligen inte betydelsefull om det handlar om allergier. Även andra legeringar kan innehålla nickel.
Forskarna redovisar att även om man är nickelallergisk är det inte säkert att man får reaktioner vilket beror på att munnens slemhinnor inte är lika känsliga som huden. Det är således nödvändigt att ta riskerna med metaller på allvar. Även om det är en liten andel patienter som är känsliga är det något man lätt kan åtgärda. Detsamma gäller tandfyllningar av metaller.
Tandvårdsskadeförbundets uppfattning är att man inte ska använda metaller i tandvården eftersom risk för allergier finns. Att allergier uppstår beror på att metallerna utsätts för korrossion i munhålans miljö. Korrossionen kan också leda till strömmar mellan olika metaller och det är därför oklokt att tandreglera med metall om patienten har andra metaller i tänderna eller på någon annan del av kroppen. Alterantiv till metaller finns både i tandställningar och retainer.
