- Forskning
- Hälsa
Ämnen i konsumentprodukter som efter åratal av forskning befinns vara giftiga och förbjuds, ersätts snabbt av industrin med andra ämnen med okända gifteffekter och det tar ytterligare år innan man vet tillräckligt om möjliga gifteffekter. Bromerade flamskyddsmedel har fasats ut på grund av giftighet, liksom ftalater, men har i stor utsträckning ersatts med ett annat ämne, trifenylfosfat, TPHP (engelsk beteckning triphenyl phosphate), om vars hälsoeffekter mycket lite är känt. TPHP används både som flamskyddsmedel och som mjukgörare i plaster, lacker och andra produkter. Hittills begränsade studier har visat på hormon- och reproduktionsstörningar och genotoxiska effekter.
I vilken grad befolkningen är exponerad och vilka källor som är de dominerande är ännu okänt, men man finner spår av ämnet i större delen av befolkningen. Kvinnor har högre halter än män, vilket tyder på att kosmetiska produkter kan vara en dominerande källa.
Misstankarna har riktats mot nagellack där det oftast, men långt ifrån alltid, finns angivet på förpackningen att det innehåller TPHP. Halter upp till 1,68 % har uppmätts i nagellacker och medelhalten i de undersökta proverna var 0,89 %. Klara nagellacker hade högre halter än färgade, 1,16 % respektive 0,49 %. Halterna är i samma storleksordning som tidigare använda ftalater. TPHP metaboliseras till DPHP (en fenylgrupp avspjälkas) som kan mätas i urinen.
För att avgöra hur stort upptaget från nagellack är undersöktes två grupper om 16 och 10 personer som fick ta bort befintligt nagellack, vänta i 72 timmar varefter bakgrundsexponeringen mättes i urinen. Grupp I fick måla naglarna med nagellack med känd TPHP-halt och DPHP mättes i urinen efter 24 och 48 timmar. Grupp II målade naglarna på en konstgjord hand. Avsikten var att avgöra om upptaget från egna fingrarna övervägde eller om inandning utgjorde den största exponeringsvägen. Detta även med tanke på exponeringen hos personer som arbetar på nagelsalonger där det ännu inte finns några mätningar. Värdena för bakgrundsexponeringen subtraherades individuellt från de förhöjda halterna efter applicering av nagellack.
DPHP kunde uppmätas 2-6 timmar efter lackeringen hos 24 av 28 urinprover med ett medeltal om 2,48 milligram/ml. 10-14 timmar efter lackering fanns DPHP i alla prover och efter 24 timmar 6,59 gånger högre än efter 2-6 timmar. Nagelbitning och handtvätt påverkade inte resultaten. Hos några personer hade DPHP inte nått toppnivå efter 48 timmar. En beräkning av upptaget visade att cirka 0,5 % av TPHP som applicerats på naglarna absorberades, det mesta inom 24 timmar.
De personer som målade naglarna på en konstgjord hand fick en marginell, ej signifikant ökning av DPHP i urinen, vilket tyder på att nästan allt upptag skedde genom naglarna. Man kunde ej avgöra om ämnet vandrade genom nageln eller togs upp av vävnaden runt naglarna.
Liksom vid andra larm om giftiga ämnen i kosmetika så reagerade handelsorganisationen för kosmetiktillverkare med att kalla studien ovan för ”spekulativ och missledande” och att ”tillverkarna av nagellack står bakom produkterna och är stolta över att kunna förse det amerikanska folket med tillgång till ett brett spektrum av säkra, högkvalitativa och innovativa produkter som de kan uppskatta och lita på” enligt en artikel i Chicago Tribune. Enligt en av författarna till studien ovan behövs bättre reglering av kosmetika: ”Vi borde inte tillåta att industrin fortsätter med att ersätta en dålig produkt med en annan.”
http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0160412015300714
