- Forskning
- Hälsa
- Miljö
Tungmetallen kadmium kan ansamlas i kroppen och allvarligt påverka både njurarnas och skelettets hälsa. Kadmium har också kopplingar till ökad risk för cancer.
Kadmium ansamlas särskilt i njurarna och försämrar deras förmåga att återuppta olika ämnen och rena blodet. Detta kan resultera i njursvikt. Kadmium har lång halveringstid, mellan 10 och 30 år, så den skadliga effekten byggs upp över tid.
Kadmium försämrar dessutom mineraliseringen av skelettet och ökar därmed risken för frakturer, även vid låg exponering under lång tid. Den samhällsekonomiska kostnaden för benskörhet och olika slags frakturer som orsakats av kadmium i maten är omkring 4 miljarder per år, enligt en rapport från 2012.
Kadmium kan öka risken för cancer i exempelvis lungor och urinblåsa. Likt andra tungmetaller kan kadmium ha en östrogenliknande effekt och påverka hormonberoende cancerformer.
Rökning är en stor källa till kadmium. För icke-rökare är dock kosten den största orsaken till exponering. Några livsmedel som är särskilt rika på kadmium är njure från vuxet vilt, brunt krabbkött (krabbsmör) samt vildväxande snöbolls- och kungschampinjoner.
Det finns även andra livsmedel som kan innehålla mer kadmium. Som exempel kan nämnas spenat, kakao/choklad, solroskärnor, linfrön, tång och vissa skaldjur samt svampar, beroende på om det finns mycket kadmium i jorden respektive vattnet.
De största mängderna kadmium får dock de flesta i sig via spannmålsprodukter, soja (särskilt tempeh och tofu) och potatis. Dessa livsmedel innehåller som regel inte så höga halter i sig, men de äts ofta i stor mängd.
Man bör undvika tobaksrök och livsmedel med allra störst mängd kadmium. Som vanligt är det också viktigt att äta varierat. En ensidig kost ökar alltid risken att få i sig för mycket av ett visst ämne.
Dessutom är det bra att köpa livsmedel av olika sorter, varumärken och odlare eftersom mängden kadmium varierar mellan områden och jordar.
Det är en bra idé att undvika att laga eller förvara mat i gamla lerkärl och emaljerade kärl, inklusive kärl av okänt ursprung. Dessa kan innehålla kadmium som löses ut, speciellt av sura livsmedel.
Vid järnbrist ökar kroppens upptag av kadmium. Därmed stiger också risken för skadliga hälsoeffekter. Tyvärr är järnbrist vanligt bland fertila kvinnor. I en studie hade 55 procent av elitidrottande kvinnor och 48 procent av kvinnor med normal träningsbelastning järnbrist. Däremot hade bara knappt 9 procent respektive 3 procent blodbrist.
Det är alltså möjligt att ha järnbrist trots ett normalt blodvärde (Hb). Ett enkelt prov som kallas S-ferritin är effektivt för att mäta kroppens järnlager.
Det är viktigt för folkhälsan att mäta kadmium eftersom det har så stor påverkan på kroppen. Genom att minska intaget och se till att ha en bra näringsstatus, särskilt av järn, kan hälsoproblem som orsakas av kadmium förebyggas.
