- Hälsa
- Politik
Ökat tandvårdsbehov finns hos patienter som på grund av sin orala funktionsnedsättning har svårt att sköta sin munhygien. Nedsatt gapförmåga kan också innebära stora svårigheter att genomgå tandbehandling.
De patienter som har missbildningar eller sjukdomar med kroniska störningar (affektioner) i och kring munhålan kan uppleva stora problem med att sköta de egna tänderna, vilket ger en ökad kariesrisk. Det kan även vara svårt för tandläkaren att behandla dem.
Till orofaciala funktionsnedsättningar räknar man i detta avseende medfödda eller förvärvade svåra ansikts- och käkdefekter. Inskränkt gapförmåga på grund av käkledsförändringar, strikturer och ärrvävnad är exempel på sådana defekter.
En av de nyaste specialiteterna inom odontologi i Sverige är orofacial medicin som blev ett specialistområde inom tandvården 2018. Inom orofacial medicin ligger fokus inte bara på munhålan utan på hela kroppen.
Orofacial medicin, som även kallas medicinsk tandvård eller sjukhustandvård, är ett specialistområde inom tandvården som behandlar patienter vilka har en medicinsk diagnos som i sin tur kräver särskild medicinsk kompetens hos behandlaren.
Orofacial medicin är till för den som har en fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsnedsättning, lider av extrem tandvårdsrädsla eller om man är en medicinsk riskpatient.
Hos de patienter som behöver orofacial medicin ser man ofta stora behandlingsbehov och en del lider av svåra sjukdomar. Inom orofacial medicin är det vanligt att specialisten arbetar tillsammans med andra specialister inom tandvård, hälso- och sjukvård och omsorg.
För att få möjlighet att träffa en specialist inom orofacial medicin kan man i vissa fall behöva en remiss, antingen från sjukvården eller från allmäntandvården. Patienter med orofacial funktionsnedsättning kan ha rätt till F-tandvård, med andra ord ett högkostnadsskydd.
Patienter med intyg om F-tandvård betalar endast patientavgift enligt öppen hälso- och sjukvårdstaxa. Tandvårdsstödet omfattar bastandvård och avtagbar protetik.
