Risk för allergi av titanimplantat

Implantat i leder och käkar, clips, skruvar och plattor för att laga olika kroppsdelar är vanligt och oftast är de av titanlegeringar. Titan läcker ut från implantaten i form av joner och nanopartiklar och risk finns för allergier och överkänslighet som kan leda till både hälsobesvär och att implantaten lossnar eller stöts ut av kroppen. 

Kroppsimplantat av titan består av en legering och innehåller som mest 98 procent titan. Eftersom metalljoner och nanopartiklar av metaller alltid löses ut i den omgivande vävnaden behöver man vara uppmärksam på riskerna och där det är möjligt kräva metallfria implantat. Det finns också forskning som visat att implantat innehållit föroreningar av nickel, vilket kan ge allvarliga symtom hos nickelallergiker. Se också nedan.

Allergier eller överkänslighet mot titan eller andra metaller i legeringen förekommer. Titan är dessutom cytotoxiskt, vilket innebär att cellerna kan förgiftas och titan triggar också igång immunsystemet mer än andra metaller.

Anledning finns att vara uppmärksam på biverkningar eller icke önskvärda reaktioner på implantat. I vissa fall kommer reaktionen omedelbart och i andra fall kan det ta längre tid. Dröjer det flera månader eller år kan det vara svårt att koppla symtomen till implantatet.

Implantat av rostfritt stål, kobolt-krom och titanlegeringar kan innehålla en viss andel nickel, vilket är allvarligt om man är nickelallergisk. Kontrollera alltså implantatets innehållsförteckning. 

Klokt är att fråga efter implantat utan metaller och att i möjligaste mån be att få metallplattor, skruvar och clips borttagna efter läkning. Gällande tandimplantat kan titan ersättas av Zirkonia, som är en keram och minst lika hållbar som titanimplantat. Betydligt färre riskerar periimplantit av Zirkoniaimplantat, vilket är ytterligare en fördel. Övriga implantat kan vara svåra att få helt metallfria då ofta någon del är i metall, men fråga doktorn för säkerhets skull. 

Problem kopplade till implantat kan vara svåra att identifiera. Allergier testas vanligen i Sverige med så kallat patchtest på huden. Dock kan det vara svårt att utläsa svaret och man får både falska positiva och falska negativa svar. Melisa testet är i dag det bäst validerade testet för olika metaller, men används tyvärr inte i Sverige. Eller i alla fall så måste man själv bekosta både provtagning och analys. För närvarande är det endast LEVFRISK i Södertälje som provtar och skickar iväg provet för analys utomlands. Allergier mot kobolt och krom är lättare att identifiera med konventionella allergitester. 

Möjlighet finns också att kontrollera om man har metaller från implantatet i  hår, blod, urin eller avföring. Även sådana tester är svåra att få i svensk sjukvård. I vissa fall kan man bekosta dem själv och t.ex. ta dem via näringsterapeuter som i vissa fall kan skicka prover till utländska laboratorier. 

Metaller som läcker ut från implantat kan skapa inflammationer runt implantatet och därmed finns risk för misslyckanden och att implantatet stöts ut. Om man har starka misstankar om att ett implantat gör en sjuk behöver man ofta ta bort det, trots negativa provsvar, för att säkert veta. Många återfår därefter sin hälsa. Dock kan det vara svårt att hitta läkare respektive tandläkare som är behjälpliga. Kompetensutveckling inom området behövs. Se mer forskningsartiklarna nedan.

Varför misslyckas implantat, till forskningsartikeln
Till mer forskning om risker med metaller i implantat