- Hälsa
Grundarna till Slow Dentistry Global Network reagerar mot att ekonomer och byråkrater tar över tandvården. Klinikerna liknar löpande band, där tandvårdsarbetare kämpar för att nå upp till produktionskvoter. Tempot blir allt hetsigare och yrkesutövarna själva blir alltmer giriga och slarviga.
Tandläkarna Miguel Stanley och Nina Blaetler grundade år 2015 Slow Dentistry Global Network. Stanley var då verksam i Portugal, medan Blaetler var aktiv i Schweiz.
Nina Blaetler hade erfarit en patientincident vilken kunde härledas till stress. Hon hade då börjat ifrågasätta sin yrkesroll. Kollegan Miguel Stanley upplevde samma tendenser, nämligen att tandvården hade blivit inhuman och undermålig.
Stanley märkte att det fanns kollegor som utförde slarviga och omotiverade behandlingar enbart för att tjäna pengar. Han kände att patienterna höll på att tappa förtroendet.
Förebilderna till det nya konceptet fanns inom medicinen. År 2002 introducerade den italienske hjärtläkaren Alberto Dolara begreppet ”Slow Medicine” i en artikel. Denna artikel lade grunden för den italienska Slow Medicine-rörelsen 2011.
Slow Medicine avfärdar ”hyperaktivitet” i vården. Man poängterar att vårdprocesser måste få ta tid för att man skall kunna säkerställa noggrann diagnos, behandling och patientvård.
Tandläkare och annan personal kan ansöka om medlemskap i Slow Dentistry Global Network. I dagsläget har nätverket medlemmar i 60 länder.
Medlemmarna förbinder sig att arbeta efter fyra grundpelare: Korrekt och noggrann desinfektering av behandlingsrum, smärtlindring, rutinmässig användning av kofferdam samt information och samtycke till varje behandling. Det finns viktiga tidsaspekter i alla fyra grundpelarna.
Om det slarvas med desinfektering kan detta leda till onödiga hälsorisker. Desinfektering skall utföras grundligt. Det tar minst fem minuter efter spritning eller desinfektering, innan aerosol och andra spår från föregående patient är borta.
Smärtlindringen påverkas också av ett stressigt tillvägagångssätt. Det är viktigt att ge bedövningen tid för att den skall kunna verka effektivt. Tandläkaren måste kontrollera att smärtlindringen verkligen fungerar för patienten.
Kofferdam skall vara standard vid alla behandlingar som är dentin-restaurerande, samt vid alla djupa fyllningar. Patienten skyddas då bättre mot infektioner.
Inför varje behandling behöver patienten få information, gärna i form av ett kort föredrag om behandlingen, dess fördelar och nackdelar, inklusive alla eventuella dolda kostnader.
Tandhälsoförbundet tror att ett sådant koncept kan vara intressant för såväl tandläkare som patient och särskilt om fokus läggs på patientens rättigheter.
Idag finns ännu ingen svensk tandläkare med på medlemskartan.
