- Forskning
En intressant artikel om tandläkarnas journalföring finns i Tandläkartidningen. Där framgår bland annat att patientjournalernas syfte är att garantera en god och säker patientvård och att man därför kan säga att journalerna är till för patientens bästa. Tandläkare kan dock slarva med journalskrivningen på grund av stress i jobbet.
Av Socialstyrelsens handbok för journalskrivning framgår att tandläkaren ordentligt ska redovisa vad patienten berättat (anamnes), redovisa aktuell läkemedelslista, om patienten bär på någon vårdhygienisk smitta och uppgifter om överkänslighet.
Tandhälsoförbundets medlemmar har erfarenhet av att tandläkare inte alltid skriver ordentliga journaler och kanske inte heller tittar i dem inför tandläkarbesöket. Många medlemmar är överkänsliga mot olika material och till och med när det journalförts händer det att tandläkare sätter in materialet. Då måste det tas bort.
Tandläkare är dock inte villiga att ta bort material trots att patienten dokumenterat att hen inte tålt det tidigare. Detsamma gäller om symtom uppkommer i samband med t.ex.en bro eller ett implantat. Tandläkaren vill då se ett allergitest som i Sverige bara innebär hudtester, som slår väldigt mycket fel.
En del har tur och får utslag på allergitestet medan andra kan vara sjuka av materialet utan att testerna visar något. Det kan bero just på att testet inte är särskilt känsligt, dels på att t.ex. titan sällan ger allergisvar trots problem.
Betydligt känsligare och säkrare är MELISA-testet som skickas i väg utomlands för analys. Men det godkänns varken av läkare eller tandläkare i svensk hälso- och sjukvård.
För svenska allergiska eller överkänsliga individer är det alltså svårt. Även om tandläkaren/läkaren skriver in i journalen att patienten inte tål titan/titandioxid, metakrylater, krom eller palladium så är det inte säkert att vårdgivaren läser journalerna. Och om vårdgivaren gör det kan ändå fel material sättas in eller fel medicin skrivas ut.
Allergier och överkänslighet måste tas på allvar och man ska inte som patient riskera att få något man är känslig för. Det är helt orimligt att tandläkare och läkare inte rättar sig efter patientens önskemål om att slippa dentala material med titan i eller slippa mediciner med titandioxid.
Patientens rättigheter behöver lyftas politiskt och en rättighetslagstiftning behövs i vården.
