Ledamöterna i regionfullmäktige får i dagarna varsitt brev från Tandvårdsskadeförbundet O-distrikt. Anledningen är, att den motion om att totalt förbjuda användning av amalgam på barn och kvinnor i fertil ålder, som lagts av miljöpartisten Gunnel Adler, riskerar att avslås på felaktiga grunder, eftersom informationen om kunskapsläget, som remissinstansen lämnat, är ofullständig och missvisande.

Vill du medverka till att barn blir utvecklingsstörda? Naturligtvis inte!

Miljöpartisten Gunnel Adler har i en motion till regionfullmäktige i Västra Götalandsregionen föreslagit, att regionen ska införa totalförbud mot att laga barns och fertila kvinnors tänder med amalgam. Regionstyrelsen valde att inte bifalla motionen, efter att ha inhämtat synpunkter från primärvårds- och tandvårdsstyrelsen, som föreslår att regionen fortsätter med den redan antagna restriktiviteten mot amalgam i avvaktan på centralt antagna regler av riksdagen och landstingsförbundet. Frågan avgörs i fullmäktige efter debatt, troligen vid nästa fullmäktigesammanträde den 9 april.

Redan 1987 fastslog en expertgrupp, den så kallade LEK-utredningen, att amalgam är ett ur toxikologisk synvinkel olämpligt tandlagningsmaterial. Man tycks emellertid inte ha tagit till sig den verkliga innebörden i detta konstaterande, varken inom tandvården eller i socialstyrelsen, vilket återspeglas i primär- och tandvårdsledningens remissvar. I svaret säger man, bl.a. med hänvisning till socialstyrelsens rapport “Blir man sjuk av amalgam” från 1994, att “det saknas vetenskapliga belägg för amalgamfyllningarnas skadlighet på individens hälsa”, men att socialstyrelsen, trots detta, “rekommenderat att kvicksilveranvändningen inom tandvården successivt bör minskas ... inte minst p g a miljöaspekterna.”

Det finns i sammanhanget två viktiga fakta, som inte framgår av remissvaret.

För det första: Det förhållandet, att odontologernas amalgamforskning inte kunnat påvisa några skadliga effekter av amalgam innebär givetvis inte, att sådana effekter inte kan finnas, utan beror snarare på det sätt, på vilken undersökningarna gjorts. Om detta säger Forskningsrådsnämnden (FRN) i sin rapport “Amalgam och hälsa – risker i ny belysning” följande: “Under arbetet med utredningen har FRN tvingats konstatera en utbredd benägenhet bland forskare på amalgamområdet att åsidosätta det vetenskapligt kritiska förhållningssättet. Nämnden uppmanar därför såväl forskarna på området som finansierande och utförande organisationer att bättre bevaka den vetenskapliga kvalitén i arbetet.” (FRN Rapport 98:22, sid 18). I klartext: Odontologernas undersökningar som frikänner amalgam är undermåliga, och deras slutsatser är därför inte trovärdiga.

För det andra: De forskningsöversikter och expertrapporter man hänvisar till i remissvaret avser forskning fram till 1994. Skadliga effekter har emellertid påvisats genom annan forskning, utförd senare. En sammanställning finns i FRN-rapporten i kapitlet “Kvicksilver i tandfyllnadsmaterial – miljömedicinsk riskanalys: en litteratur och kunskapsöversikt”, författat av Maths Berlin, professor emeritus i miljömedicin.
Dessa undersökningar visar, att tydliga effekter på fosters nervvävnad uppstår vid de kvicksilverkoncentrationer man finner hos nyfödda, vilkas mammor har amalgam i tänderna.

Professor Berlin skriver: “Risken för att hjärnans utveckling under fosterstadiet och tidig barnaålder kan hämmas av kvicksilverexponering från moderns amalgam eller egna amalgamfyllningar, är betydligt allvarligare [än risken för vuxna]. Riskens storlek kan med nuvarande kunskapsläge inte uppskattas men kan inte avfärdas. Förutom humanitära och etiska aspekter på denna risk, vilka här inte kommenteras, kan denna risk innebära stora kostnader för samhället i form av ökade sociala kostnader för förskolor, skolor, social assistans och kostnader för sociala störningar såsom kriminalitet och drogmissbruk.” (FRN Rapport 98:22, sid 374). “Sociologisk och socialmedicinsk forskning har visat att risken för sociala anpassningssvårigheter är mycket större för mentalt utvecklingsstörda individer än för medelbegåvade individer” (FRN Rapport 98:22, sid 375).

Den restriktivitet, som tandvårdsledningen talar om, ansluter till socialstyrelsens förlegade rekommendation och innebär i bästa fall, att man försöker undvika att utföra amalgamarbeten enbart på kvinnor, som är gravida. Den rekommendationen är således otillräcklig, för vi vet alltså nu med stor säkerhet, att en viss andel av barnen till mödrar som har amalgam i tänderna blir utvecklingsstörda och handikappade. Det innebär, att kvinnor i fertil ålder över huvud taget aldrig någonsin ska ha amalgam i tänderna, och det krävs således för dem ett totalt amalgamförbud, om sådan utvecklingsstörning skall kunna förebyggas. Kan du, som är förtroendevald och ledamot av Regionfullmäktige, i ljuset av denna kunskap, med gott samvete tillåta, att den nämnda motionen avslås?

Ulf Strömberg
Civilingenjör i kemi
Ledamot av styrelsen för Tandvårdsskadeförbundet O-distrikt