Läkemedelsverket har slagit till mot de affärer som sålt kvicksilverinnehållande tvålar. Skälet är att kvicksilver, som finns i de antiseptiska tvålarna, tas upp genom huden och kan ge njurskador. Läkemedelsverket har tydligen annan uppfattning, om hur kvicksilver påverkar individen än vad Socialstyrelsen (SOS) har. Amalgamet läcker kvicksilver dygnet runt och är enligt WHO den största enskilda källan till belastning på individnivå.
Forskningsrådsnämndens(FRN) expert Professor Maths Berlin uppskattade, att det kan finnas mellan 5000 – 500 000 individer, som kan vara i riskzonen för kvicksilverbelastningen från amalgam.Hur kan man förbjuda en tvål och samtidigt tillåta tandläkarna att sätta in nästan 1000 Kg kvicksilver per år i tänderna på befolkningen ?
Kunskapen om kvicksilverbelastningen från amalgam gjorde att Bundesgesundheitsamt (BGA) i Tyskland (motsvarigheten till Socialstyrelsen) gjorde allvarliga inskränkningar i användningen av amalgam för flera år sedan. När det gäller njurpåverkan anser BGA, att patienter med njurpåverkan INTE får utsättas för nya amalgamfyllningar, samt att man i varje enskilt fall skall överväga alternativa lagningsmaterial. För flickor och kvinnor i fertil ålder förbjöds amalgam, då kvicksilvret vandrar över till fostret och även förs över i modersmjölken.SOS har ännu inte informerat alla berörda på ett adekvat sätt. Degussa, ett företag i den tyska dentalbranschen, stoppade försäljning och tillverkning av amalgam, då man insåg skadeståndsriskerna.
Att kvicksilver tas upp genom huden vet de sjuka tandsköterskor, som utan skyddsanordningar lärdes att bearbeta kvicksilveramalgamet i händerna. Ska det behöva ta lika lång tid för tandsköterskorna, som för asbestarbetarna, att få sin rätt till godkända arbetsskador?
Hur många av tandvårdarna ska likt asbestsarbetarna hinna dö, innan deras skador godkänns och behandlas på ett korrekt sätt?
Ingen vet hur många det är som insjuknat på grund av kvicksilverhanteringen. I Tandvårdsskadeförbundet (Tf) har vi kontakt med flera hundra tandvårdare som systematiskt motarbetats när de påtalat riskerna med kvicksilveranvändning i tandvården.
En av SOS experter, som friat amalgamet i SOS expertgrupp “Blir man sjuk av amalgam?” tog samtidigt patent på ett preparat, som skall minska riskerna med kvicksilvret för personal och patienter. Denna dubbelmoral visar hur frågan hanteras av myndigheter och berörda yrkesgrupper.
I en nyligen presenterad rapport visas att frekvent tuggummituggande ex: nikotintuggummi ger allvarligt ökad kvicksilverutsöndring.
Reklamen för olika tuggummin, där Tandläkareförbundet ofta rekommenderar vissa märken, måste åtföljas av varningstext, där det klart skall framgå att användandet medför ökad kvicksilveravsöndring från amalgamet, på samma tydliga sätt som man varnar rökare på cigarettpaketen.
Vad är anledningen till att det är så svårt att förbjuda amalgamet, som består av minst 50 % kvicksilver, när det är så lätt att stoppa försäljningen av en tvål som innehåller ca: 2 % ?
Har dentalindustrins företrädare starkare påverkan av beslut än vad vi får veta?
Har man inget lärt av tobaksfrågan?
Det finns säkert liknande motiv, för att slippa ta ansvar för amalgamets skadeverkningar, som för tobaken.
Hur många, som har fått njurskador eller andra allvarliga sjukdomstillstånd p.g.a kvicksilvret i amalgam och dess påverkan av individen vet ingen och ingen ansvarig verkar bry sig.
Ska fler behöva bli allvarligt sjuka innan detta vansinne får ett slut? Hur stort mörkertalet är bland förtidspensionärer och långtidssjukskrivna, som är frånvarande från arbetslivet p.g.a kvicksilverpåverkan, har man ingen uppfattning om.
Socialstyrelsen omöjliggör genom sina anvisningar att patienter får korrekt diagnos och behandling. Vad är syftet? Vilkas intressen skyddar man? Hur stora kostnaderna för denna grupp sjuka människor är, framgår i en nyligen publicerad bok (Amalgam, hälsa och pengar Författare: Lena Eriksson) SIFO:s undersökning -93 visade att det då var/varit ca: 230 000 personer som ansåg sig vara sjuka av amalgam. Tar man bort amalgambelastningen, som inte kan avbrytas utan hjälp av kompetenta tandläkare och läkare, är mycket vunnet för samhällsekonomin och för folkhälsan.
Erfarenheten har visat att nästan alla tandvårdsmaterial läcker.Nyligen visades att guld kan mätas i blod på patienter med guldrestaureringar, vars legeringar innehåller andra metaller än rent guld.Vissa tandvårdsprodukter har visat sig innehålla sulfa.Detta är mycket allvarligt för sulfaöverkänsliga patienter, som inte informeras.
Rapportering sker för biverkningar av läkemedel, utan krav på fastställt vetenskapligt samband. Samma regler måste gälla för alla biverkningar, även för biverkningar av tandvårdsmaterial. Läkarna har som regel ingen kunskap om riskerna och har ej informerats om biverkningsregistret för tandlagningsmaterial. Registret måste därför föras över till Läkemedelsverket och göras obligatoriskt, för att bli effektivt och rättvisande.
Om Läkemedelsverkets inställning till kvicksilveranvändningen i enskilda produkter som tvål, också omfattar andra kvicksilverprodukter, ex: konserveringsmedel i läkemedel, vacciner och amalgam kan vi inom en inte alltför avlägsen framtid skörda frukterna av en mindre giftig miljö.Forskningsrådnämndens förslag till åtgärder beträffande utbildning, information, bättre diagnosmetoder och forskning, när det gäller riskerna med amalgamanvändningen, måste genomföras omedelbart. Förbud mot fortsatt kvicksilveranvändning i tandvården måste ske omgående, då ersättningsmaterial finns! Riksdagsbeslut i frågan skall efterlevas! De drabbade skall erbjudas korrekt vård nu och slippa ifrågasättande och diskriminerande behandling i vården, hos försäkringskassorna och i RFV. Dagens diskriminerande regler måste bort och patienter med läkarintyg skall självklart få sin ordinerade behandling utförd, utan nuvarande tidsödande prövning.Tandvårdsskadeförbundets erfarenheter och kunskap måste tillvaratas och ej negligeras.
Naturvårdsverket, länsstyrelser och enskilda kommuner som Bengtsfors i Dalsland, är med rätta oroade över hur man skall åtgärda gamla industriers kvicksilverdepåer. Det senaste skyfallen över Västra Sverige har hittills utlöst 500 gram kvicksilver i vattendragen. Detta får stora rubriker i media och miljontals kronor skall satsas på att sanera området. Samtidigt tillåts tandvården att sprida 1000 kg av giftet per år, utan åtgärder varken för människor eller miljö.
Stockholms miljöförvaltning, visar på nödvändigheten av att få stopp på all kvicksilveranvändning och rester av denna, som tidigare lagrats i tandläkarmottagningarnas avloppsrör. Krav ställs nu att samtliga mottagningar skall saneras. Problemet finns i alla kommuner i hela landet och kommer att kvarstå till dess, att all amalgamanvändning har förbjudits och upphört.
Tandvårdens amalgamanvändning, förstör möjligheterna till ett slut på kvicksilverspridningen och motverkar Naturvårdsverkets samt andra miljömyndigheters ansträngningar.
Ett omedelbart amalgamförbud är det enda trovärdiga beslutet som regeringen kan fatta.
Argumentet, att ett förbud av amalgam utgör ett handelshinder, kan inte avgöra ett beslut, som innebär att man förbjuder spridningen och användningen av ett dödskallemärkt gift.
Kan vi räkna med att Sverige blir ett föregångsland, när det gäller människor och miljö inom EU, genom ett omedelbart förbud av amalgam, nu när Sverige har EU-ordförandeskapet och har miljön på agendan?
